Browsing Category

Stickat

Stickat

Hipp hipp hurra för Mors Lilla Ylle!

1 februari, 2023

 

Hipp hipp hurra för Mors Lilla Ylle som fyller 10 år!

Hur detta gått till har jag ingen aning om. HUR kan tiden gå så fort! Häromdagen fyllde till exempel min förstfödde 30 år. Hur är det möjligt? För jag själv är ungefär tjugosju eller möjligen trettitvå. Och Yllet fyller 10 år den 3 februari. Vi måste ha ett 10årskalas, eller hur!  En liten giveaway kanske? För nog är du lite sugen på en sån här fin projektpåse?

Det är 10 år sen Mors Lilla Ylle uppstod här på bloggen, så givetvis måste giveawayen delvis äga rum här. Men jag kör även en på Facebook/Instagram, för det är där jag är mest aktiv numera. Så det finns alltså två möjligheter att kamma hem en sån här snygging till projektpåse.

Det jag skulle vilja veta är vad du är mest nöjd med av det du stickat (de senaste 10 åren om du minns så långt tillbaka… JAG gör det inte.. )  Kommentera här nedanför.
Och tipsa gärna stickgalna vänner om min sida så att vi blir fler. Det hade jag blivit jätteglad för.

Kommentera senast söndag 5 februari.

Kram på er och hippellegrattishurra till mig!

 

Mina mönster Stickat

Sockan Röke och ett kommande jubileum

24 januari, 2023

Roke sock

Hej! Minns du mig? Det gör knappt jag. Men här är jag. Och ett nytt sockmönster har jag knåpat ihop.

Ja, alltså. Vad ska jag säga. Här är jag! Jag är tillbaka! Och jag insåg härom dagen att jag faktiskt har ett 10-årsjubileum runt hörnet.   Det är alltså Mors lilla ylle som fyller 10 ÅR, inte jag. Jag är några år äldre än så.  Nu finurlar jag  på hur vi ska fira det här. Vad tycker du?

Mitt allra första inlägg för snart 10 år sen handlade om ett par Pippi-vantar jag gjort till min yngste son, och jag nämnde då något om att jag skulle skriva ner mönstret. Gjordes det? Nope. Men de blev faktiskt ganska bra, så det kanske är dags? De får ställa sig i kö efter allt det andra som är på väg ut ur min hjärna först. Om 10 år till kanske? Nä, jag bara skojade. Tror jag.

Något som HAR letat sig ur min hjärna och via stickor och garn sen satts på pränt är sockan Röke som jag skickade ut i världen precis innan jul, och för att komma igång med skrivandet här igen så tänker jag att det är hög tid att presentera de mönster jag faktiskt har gjort och publicerat.  Nu kör vi.  Först ut får bli senast släppta mönster.

Sockan Röke har fått sitt namn efter byn där min mormor och morfar bodde. Där fanns katter att kela med och en å att meta i. Där fanns jordgubbar, rabarber, blommor, äpplen och en snickarbod. På vintern åkte vi pulka ner för kvarnabacken. Morfar hade en traktor som vi fick åka med ibland. En sån där gammal, orange traktor utan tak. Strukturmönstret på sockans ovansida påminner mig om spåren efter traktorns hjul.

Sockan är stickad från mudden till tån i tunt sockgarn (fingeringtjocklek, ca 360 – 400 meter/100 gram)  Det ribbade partiet på baksidan av benet göra att sockan sitter fint på plats, och gör också att sockan blir aningens högre baktill. Våra fötter är inte exakt likadana, så det är lite olika vilken hältyp som passar en bäst. Mönstret ger dig två därför olika alternativ till hälen. Antingen stickar du en häl med hällapp och kil, eller så väljer du en häl med förkortade varv.  Och är du extra frusen om tassarna så kan jag glädja dig med att en tjockare variant är på gång. Med tanke på dagens elpriser så är det i allra högsta grad relevant med tjocka stickade sockar.

Roke sock green

Vi kör väl lite fakta som vanligt.

Mönster: Sockan Röke,
Stickor:  Strumpstickor 2,5mm
Garn:  De blågröna är stickade i ett merinosockgarn som jag färgat själv. De vita är stickade i Drops Nord, ett sockgarn med lite alpacka i.

Stickat

Småstickat till småfolk

28 augusti, 2022

Småstickat

Sommaren är det småstickades tid för mig. Åtminstone somrar med sån värme som vi haft i år.

När värmen gör att en ulltröja i vuxenformat inte trivs i knät så tar jag till småstickningen. Oftast innebär det vantar, sockor eller mössor. Kanske en och annan sjal, bara den inte är för stor och för ullig. Men ibland kan det falla sig så att en väldigt kär vän blivit mormor och undrar om jag kan tänka mig att sticka en tröja med knappar på axeln åt den lille knodden.  Då pratar vi en helt annan typ av småstickning.

Den kära tösen som blivit mamma har jag känt sen hon föddes, eller åtminstone från dagen efter hennes födelse om man ska vara petig, så självklart kunde jag tänka mig att sticka något åt hennes lille guldklimp. Efter lite funderande kom mamman och mormorn fram till att en liten kofta nog ändå var det de ville ha. En nästan vit, och gärna i merinoull.  Jag följde nästan deras önskemål. Garnet är nästan vitt, men det blev en blandning av merino och bomull till koftan. Och jag smög lite lurigt in en avvikande färg i fickorna. Självklart måste guldklimpen ha fickor på sin kofta. Var förvarar han annars sin napp när han inte behöver den?

Koftan var en snabbstickad liten rackare och jag fick blodad tand. Det där var ju rysligt roligt. Så jag tog mig friheten att som en present sticka den där tröjan med knappar på axeln som önskemålet först hade varit. Just det mönstret har jag stickat en gång tidigare och man kunde tro att det borde underlätta. Det gör det inte, kan jag säga. För jag får lätt för mig att ”det här vet jag hur jag ska göra eftersom jag stickat den tidigare” och så läser jag inte ordentligt. Så även i detta fallet.  På något outgrundligt sätt lyckades jag få knäppningen på ryggen. Så det var bara att repa upp och börja om. Och läsa ordentligt. Jag KAN faktiskt läsa.

Kofta och tröja hämtades igår och är överlämnade till mottagaren. De är nog något för stora än så länge, men det är meningen att de ska passa i vinter.

Men ingen tror väl att detta är det enda jag stickat på i sommar? Det har blivit lite av den för mig mer klassiska sortens småstickat. En del sockor och strumpor har det allt blivit. Jag har hunnit teststicka korta sockar åt Beatrice på Knitritious. Superbra passform! Löp och köp mönstret om du inte gjort det redan. De har en sån där lite flärp baktill som det ofta finns på träningssockar.  Dessutom är jag mitt i en annan teststickning av sockar åt Beatrice. Jag ska ge mig på hälen nu. De är väldans fina de också.

Och det är ett nytt sockmönster på gång för egen del. Har lite filande kvar bara. Men jag är mästare i att prokastinera. Hade det varit en OS-gren så hade jag vunnit guld. Helt säkert. Vilken vecka som helst tar jag mig i kragen och gör klart.

Fakta koftan:

Garn: Sandnes duo i färgen 1001 Vit och lite rester i en ekorrbrun färg.
Stickor: 3 och 4 mm rundstickor och strumpstickor till ärmarna
Mönster:  Ellens Cardigan av Petite Knit. Ett bra mönster tycker jag, så det blir säkert fler små koftor längre fram

 

Fakta tröjan:

Garn: Woolevo Soft Merino i färgen 15 Lys grå
Stickor: 3,5 och 4 mm rundstickor och strumpstickor till ärmarna
Mönster: Seaside Sweater av Petite Knit. Också ett bra mönster, även om jag saknar lite kortvarv i nacken. Får fundera på det till nästa gång. Det borde ju gå att trolla till själv.

 

 

Stickat

Anar en (o)röd tråd

1 maj, 2022

sweaters

Den senaste tidens stickning har något gemensamt. Mer än en sak, faktiskt. En av sakerna är faktiskt ett medvetet val, även om jag inte riktigt insåg omfattningen.

Vi börjar med som syns tydligast. Lite lätt enahanda rent färgmässigt va? Jajjemen. Men jag kände att garderoben behövde lite mer neutralt färgade tröjor. Det kan vi väl konstatera att jag lyckats med. Linbeige, cappuchinofärgat med turkosa pluppar, naturvit och ljusgrå. Ursnygga färger, tycker jag. Åtminstone tre av dem. Det cappuchinofärgade var väl inte riktigt vad jag trodde när jag köpte det en gång, men med lite vit silk-mohair blev det helt ok.  Den pågående tröjan går aaaaningens mer i färg. Den är åtminstone ljust rosa.

Färgskalan är som sagt inte det enda de här tre har gemensamt. Ånej. Samtliga har legat i en trave och blängt på mig i flera veckor, precis bredvid min stickhörna, för givetvis är inte trådarna fästa på någon av dem.  Och inte heller har de blivit tvättade och blockade, vilket man tydligt ser på de egensinniga maskorna.

Och varför har de då legat där i soffhörnet och blängt på mig ett tag? Jo. Jag hade fått för mig att de blivit för korta allihop. Trots att jag mätt dem och stickat efter mönstren. I vissa fall har jag till och med provat dem för att avgöra längden, men ändå var jag säker på att de var på tok för korta. Hjärnspöken.

Jag tog mig i kragen och fäste trådarna och har nu tvättat och format tre av tröjorna. Så, vad blev facit så här långt?  Jo, två av de tre ÄR faktiskt aningen för korta. Den grå har jag bestämt att jag är nöjd med nu. Den cappuchinofärgade får antagligen förlängas ett par centimeter. Den vita är värst av dem. Den behöver förlängas en decimeter, och halsringningen ser inte klok ut. Lintröjan är fortfarande otvättad så vi får se hur det går där. Jag tappar sugen lite på grund av det här. Med tanke på min ringa längd borde tröjor stickade efter mönster inte bli för korta såvida de inte är rejält croppade från början.

Nu glömmer vi detta och går vidare. På stickorna nu har jag min ljusrosa tröja. Den ska då fasen inte bli för kort!  Och sen är jag definitivt redo för färg. Grönt kanske? Eller en riktigt maffig röd? Vi får se vad jag hittar på vår garnturné till Kalmar och Öland nästa helg. Det blir besök på Elkmarket Yarn i Uråsa på vägen dit, och så är det bokat ett besök hos Sticka på Alvar.

Utöver detta stickar jag Leo-mössor så stickorna glöder. Alla storlekarna måste testas så att ihoptagningarna upptill funkar. Sen får vi se när det publiceras. Det kanske inte är mösstickarväder så här års, precis.

Fakta om tröjorna, uppifrån och ner;

Garn:  En tråd Plötulopi i färgen Ash heather och en tråd Knitritious MoSi i färgen Älvorna dansar. Faktiskt mitt första försök med ospunnet garn, och det var en trevlig upplevelse. Mer sånt blir det.
Stickor:
3,5 och 5 mm stickor
Mönster: 
Koyamae (även kallad Korvmojen eftersom jag aldrig kunde komma ihåg vad den hette) av Joanna Ang

Garn:  En tråd Holst Coast i färgen Ecru och en tråd naturvit silkmohair av okänt ursprung.
Stickor:
4 mm stickor
Mönster: 
Intertwined av Anna Johanna

Garn:  En tråd Socki Fine i färgen Mocha sprinkles och en tråd naturvit silkmohair. Troligen samma som i Intertwined.
Stickor:
4 och 4,5 mm stickor
Mönster: 
Elsa in the woods – en teststickning för Ellanbellan knits

Garn:  100% lingarn från Garnspecialisten
Stickor:
4 mm stickor
Mönster: 
Ursina av Jaqueline Cieslak

Åh! Jag insåg just att tre av tröjorna har ytterligare en sak gemensamt! De har stickats med två trådar, varav en Silkmohair. Lite förutsägbar är jag nog…

Stickat

Slakta stashen?

2 februari, 2022

 

Slaktar ni stashen? Eller följer ni bara podden Mamma stickars hashtag #slaktastashen och dreglar och suktar lite efter allt som läggs ut?  Det gör inte jag. Det är lika bra att var tydlig med en gång. Här slaktas ingen stash. Punkt.

Eller. Jag kanske ska säga så här; jag förstår att det är en riktigt god idé att låta ett oälskat garn flytta vidare till ett nytt hem där det kan bli ett älskat garn. Det är ganska rimlig. Men jag har svårare att greppa är hur ett garn kan vara oälskat. Jag älskar allt mitt garn. Till och med det som kan kallas fulgarn. Jo, jag lovar! Fast kanske jag inte riktigt älskar ett garn i 100% akryl lika mycket som ett underbart garn med en gnutta cashmere eller alpacka, men inte är det oälskat helt och hållet. Det handlar mer om att cashmere och alpacka är mysigare för händerna än akryl.

Jag kan också förstå att man kanske vill låta ett oälskat garn flytta till ett nytt hem för att göra plats för älskat garn som man längtat efter att köpa från t.ex. någon av våra fantastiska handfärgare. Det är jag helt och hållet med på. För glöm inte bort dem i all slaktastashen-iver. De behöver fortfarande sina kunder (=oss) för att kunna överleva. Och utan handfärgare vore sticklivet väldigt mycket tråkigare. Håll med om det!

Frågar du min käre man så tror jag han funderar lite över när jag ska hinna sticka upp allt garn jag har, men det frågar vi inte honom va? Kan vi vara överens om det? För jag skulle faktiskt behöva ligga i som en rem om jag skulle köra slut på mitt lager av tvåtrådigt ullgarn. Jag erkänner det. Men vem vågar risker att bli utan material till nya vantar? Va? Inte jag, iallafall. Och ull är en riktigt bra isolering i huset, samtidigt som det fungerar som pensionssparande. Win-win, liksom.

Trots att det har märkts dåligt här på morslillaylle.se så har jag faktiskt jobbat på ganska bra med att sticka från min stash. Nu när dagsljuset börjar återvända ska jag försöka fotografera lite mer och dela med mig. Något jag KAN dela med mig av redan nu är en tröja jag stickade under 2021 och som jag verkligen älskar. (jaaaa… fotona är från i somras och inte särskilt bra, men det är fasen inte lätt att plåta en svart tröja i solsken) Jag, som brukar säga att jag aldrig vinner något, vann faktiskt garn hos Tant Hulda i augusti 2020. 300 gram av hennes fantastiska ILO-garn i alpacka, vann jag. Ja, jag visste förstås inte då att det var fantastiskt, men jag hade hört talas om det.

Efter mycket funderande valde jag svart garn. Inget färgglatt här, inte. Och av det valde jag att sticka en tröja med en rejäl panel med spetsstickning på ryggen. Varför göra det enkelt för sig. Jag började så smått under hösten 2020 och insåg redan från början att det här måste få ta tid. Minst ett år räknade jag med. Men, redan i maj 2021 var tröja färdig. Och jag älskar den verkligen! ILO-garnet i 100% alpacka beter sig inte som det billiga alpackagarn jag stickat av tidigare. Detta garnet håller formen på ett helt annat sätt, och tröjan är precis lika fin idag som den var när jag blev klar med den. Jag kan inte annat än att rekommendera det varmt. Nej, jag har inte betalt för att säga så. Säger jag något så tycker jag det.

Så, vad stickade jag då? Jo, det blev en Filigree Sweater av Julie knits in Paris. Ett fantastiskt välskrivet mönster, måste jag säga. Spetspanelen var inte att leka med i början, men heller inte så svår att jag inte skulle göra om det. Hmm. Det kanske jag skulle göra. Men i vilken färg då? Det tål att tänkas på. Jag lovade Anna på Tant Hulda att visa upp tröjan när den blev klar, och min plan var att kika in till henne i butiken i Lund. Men det kom en pandemi emellan och jag har inte varit i Lund på över två år nu. Jag kommer så snart världen tillåter. Det lovar jag.

 

Fakta:

Garn: Tant Huldas ILO yarn i 100% alpacka.
Stickor: 3 och 3,75mm rundstickor
Mönster: Filigree Sweater av Julie knits in Paris

 

Mina mönster Stickat

Sommarstickat á la Yllet

13 augusti, 2021

Sanda

Hur har du haft det med stickandet i sommar? Har sommartopparna dansat av stickorna? Jag har haft det så oerhört motigt, och lusten att sticka har lyst med sin frånvaro.

Vid det här laget är jag i och för sig ganska luttrad. Jag vet att sticklusten kommer och går. Så länge kommer tillbaka så är det ok, men jag saknar verkligen att rensa hjärnan från annat jobbigt medan jag fokuserar på maskorna. Vanligtvis kan jag rensa hjärnan genom löprundor också, men där sätter hälsporren käppar i hjulet för närvarande.  Det är väl så livet är. Ibland går det upp och ibland går det ner.

Men tro för all del inte att det är synd om mig på något vis. Jag har inte stickat många maskor i sommar, men jag har gjort andra trevliga saker. Vädret har varit underbart och vi har varit ute på sjön med våra lilla båt, kört bilturer och umgåtts med nära och kära. Och vi har faktiskt firat jul. Japp, du läste rätt. Vi kunde av olika anledningar inte ses och fira jul i december så vi bestämde att vi skulle göra det under sommaren istället. Grannarna undrade säkert över julmusiken och tjoandet vid paketleken, men det bjöd vi på. Julmaten ersattes av grillat och glögg med pepparkakor blev i sommartappning bubbel med snittar.  Roligt hade vi, kan jag lova, och det lutar åt att det blir en ny tradition.

Jag har gjort några tappra försök att kicka igång stickorna. En eftermiddag i juli träffade jag några av mina stickiga vänner för äntligen få umgås och det var supertrevligt. Som jag har saknat det! Jag packade väskan full med garn och annat livsnödvändigt och hoppades att inspirationen mirakulöst skulle infinna sig. Men nej. Nix. Nada. Jag tror det knyter sig kring att det nästan uteslutande pratats om sommarstickningar, kortärmade stickade tröjor och linnen, och jag förstår inte grejen med det. Om jag stickar så är det oftast i ull, och inte sjutton vill jag ha en kortärmad ulltröja. Då blir ju armarna kalla. Och skulle det vara varmt nog för kortärmat så vill inte resten av överkroppen ha ull på sig. Jag HAR faktiskt stickat en kortärmad tröja fast jag har aldrig använt den. Det skäms jag lite för. Men som kompensation får den ha ett helt eget inlägg. Det är den verkligen värd.

För att bryta sticksugsförbannelsen och skapa min egen variant på sommarstickning plockade jag fram ett riktigt somrigt garn. Ett vackert gult och ett fräscht vitt nystan. Lettlopi. Jepp. Jag stickade i Lettlopi. Vantar. Det somrigaste av allt somrigt man kan sticka. Men du vet hur det är. Efter sommaren kommer vintern och då kommer jag att vara glad över mina nya, fina, gula vantar. De blev aningen små, men det hoppas jag att lite blockning ordnar. De var färdiga snabbare än snabbt och sticksuget var fortfarande på semester.

En ensam Leovante, också i Lettlopi, hittades i stickkorgen och jag la upp en kompis till den. Den blev också klar innan jag hann blinka, så nu är de två. Jag tog faktiskt en bild för att visa på skillnaden du får när du sköljer upp och sträcker till (blockar) en flerfärgsstickad vante, men tycker inte riktigt det framgår så bra på fotot. Du får tro mig på mitt ord. Det gör skillnad. Den högra är det som är blockad. Tror jag. Kanske. Jo, men så måste det vara.

leo

Lite fakta på detta, vi börjar med de gula;

Garn: Lettlopi i gult och naturvitt
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Vanten Sanda av Maja Åkerström

Och så tar vi de Leomönstrade;

Garn: Lettlopi i svart och rödbrunt, typ ekorrfärgat.
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Leo,  av Mors lilla ylle.

Stickat

Världsstickningsdagen 2021 (WWKIPD)

12 juni, 2021

Idag är det Världsstickningsdagen, eller World wide knit in public day, som det heter på utrikiska. Ser du förkortningen WWKIPD så är det just detta man menar. Firar du denna stora händelse på något särskilt sätt?

Ganska länge var stickandet något jag gjorde hemma, och endast hemma. Jag skulle aldrig få för mig att sticka ute i den stora världen, och pratade aldrig med någon om stickning. På den tiden kände jag heller inga lika inbitna stickare som jag. Sen blev jag inbjuden till ett stickcafé här i stan. Det var då jag insåg att det fanns fler än jag som var lika besatta.

Så, numera stickar jag var jag än hamnar. Har alltid ett stickprojekt i min väska, för vem vet när det blir en paus. Och vi vet ju hur pauser ska tillbringas, eller hur? Paus = tid att sticka. Det är sen gammalt.

 

Stickat

Upprepning och sleeve island

8 maj, 2021

Oldschool

Du har säkert hört uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning”. Jag tror det myntades av tjejjerna i podden Stickkontakt, men jag kan ha fel. Det händer att jag har det. Fel, alltså.  Och tjejjerna i Stickkontakt har nog ganska rätt i att man inte ångrar en upprepning. Nån gång kan det väl hända att jag ångrat en upprepning när jag efter att ha repat upp och stickat om insåg att jag gjort rätt redan från början, men det är väl sånt en får räkna med.

Just upprepningar har jag övat på den senaste månaden eller så, och ingen av dem har jag ångrat. Än. Följer du mig på Instagram så har du fått ta del av detta redan, men vi tar väl det här också. Jag menar, ingen har väl farit illa av att läsa om andras klanterier? Hur gärna jag än vill påstå att det alls inte var mitt fel att det behövde repas upp så får jag kanske erkänna att det nog ändå är så det ligger till. För det var inte på grund av några fel i mönstren (japp, det berör mer än ett projekt….) utan snarare skit bakom stickorna. Läser jag bara valda delar av ett mönster så är det lätt hänt att något missas.

Vi kan väl börja med min Oldschool Sweater som du ser på bilden här ovanför. Jag ääääälskar den tröjan, och jag äääääälskar färgen. Hyfsat otippat att jag skulle falla för en beige färg, men denna är ren perfektion. Färgmässigt, alltså.  Och designmässigt. Inte så att det saknas felstickningar i den här. Nädå. Men, troligen kan du inte se dem. Här handlar det om att jag hade stickat klart kroppen och skulle ta mig an en av ärmarna. Ärmar är rent historiskt något som jag inte gillar att sticka, men eftersom jag är begåvad med två armar så brukar det vara önskvärt att mina tröjor har två ärmar. Det är bara att bryta ihop och komma igen, med andra ord. Här kommer faktiskt ett annat uttryck in. Du har säkert inte missat uttrycket Sleeve Island, Ärm-ön. Det är inget resmål jag normalt uppmanar folk att resa till, men på den här tröjan var ärmarna en fröjd att sticka. Det gick oerhört fort och var roligt hela vägen. Ja. Tills jag upptäckte att jag inte läst alla meningarna i mönstret. Man skulle visst minska lite här och där på ärmarna. Jepp. Det hade jag inte gjort. Så jag repade en liten bit, inte hela vägen, för jag bestämde mig för att jag ville ha ärmarna lite vidare än mönstret beskriver. Inte en ångrad upprepning, alltså, men jag körde lite konstnärlig frihet för att inte behöva repa hela vägen.

Ärmproblem hade jag även på min citronfjärilsgula Cumulus Blouse. Jajjemen. Här hade vår kära Petite Knits använt sig av samma sätt att skriva mönster som Detstoragarnföretagetviintenämnervidnamn gör. Ni vet SAMTIDIGT SOM. Det är ett jäddrans ofog, om du frågar mig, för inte läser jag så långt. Följden blev att jag stickat nästan en hel ärm när jag insåg att den var bra mycket vidare än någon av mina andra Cumulusar. Det var bara att repa upp ärmeländet nästan hela vägen. Gör om – Gör rätt. Jag kunde valt att hävda lite konstnärlig frihet även här och kört ballongärmar, men då hade nog inte garnet räckt. En magtröja i mohair är jag inte intresserad av. Inte en magtröja över huvudtaget om jag tänker efter. Inte heller denna upprepningen ångrar jag alltså. Nu är besöket på Sleeve Island över på den tröjan och jag matar på de sista centrimetrarna av kroppen. Sen är det bara avmaskning kvar. Yay!

Fler upprepningar?  Jammemen! Som jag berättat tidigare så fick jag för mig att sticka en, för mig, hyfsat avancerad spetsstickad tröja i svart(!) garn. Jodå… och efter ett första försök insåg jag att den blev stor som ett tält. Jag hade gjort provlapp som stämde, men något hände med stickfastheten ändå. Så jag repade upp och började om. Detta var i vintras när vi knappt hade något dagsljus. Andra gången blev det bättre. Jag stickade på tröjan de stunder det var någorlunda dagsljus och jag var klar i hjärnan. Ni förstår nog hur svårt det var att hitta nån stund där båda dessa inträffade  samtidigt under vinterhalvåret. På senaste tiden har det gått lättare efter hand som antalet timmar med dagsljus ökat. Det gick riktigt bra till och med. Tills jag upptäckte att jag bara läst delar av instruktionen som rör minskningarna vid V-ringningen. Det skulle bli tvungen att repa. 8 varv med ca 300 maskor på vardera. I spetsstickning och svart garn. Men inte den dagen. Försiktigt la jag ifrån mig stickorna så att inga fler olyckor skulle hända den kvällen, och på morgonen efter så tog jag itu med repandet. Det tog sin tid, men gick utan större missöden. Och inte heller denna upprepningen ångrar jag.

Nu är kroppen färdig och jag är på, japp du gissar rätt, Sleeve Island. Hurra! Och än har jag inte läst fel. (fattas bara annat, jag har bara stickat tre varv på första ärmen så det har inte funnits utrymme för så många fel)

Vad blir slutsatsen av detta?

  • Uttrycket ”man ångrar aldrig en upprepning” stämmer oftast.
  • Sleeve Island är inte en så otäck plats att vara på. Oftast.

Fakta om tröjan på bilden:

Garn: En tråd Holst Noble i färgen Pale Oak tillsammans med en tråd Rauma Plum i färgen Ljus beige.
Stickor: 4 mm rundstickor till kropp och ärmar, och 3.5 och 3.0 mm till resåren.
Mönster:  Old School av Vera Välimäki.

Stickat

Lägg upp och lägg ut!

15 mars, 2021

 

 

 

Tagga? Länka? Lägga upp och lägga ut? Har du sett Instagramkontot Stickdesigners inlägg och funderingar kring det den här månaden? Inte? Gå in och kika, du ska kunna se det även om du inte har Instagram.

Det här inlägget har legat och grott i min hjärna ett halvår eller så. Jag har tagit fram och smakat på det några gånger, men aldrig fått ner det på pränt.  Nu när Stickdesigner under mars månad påminner oss om att de små saker jag gör, gör stor skillnad för någon annan, känner jag att det är dags.  Jag gör ett försök, åtminstone. Så, vad handlar det här om då?

Jag är väldigt flitig på att lägga upp mina projekt på Ravelry, och har gjort det med i stort sett alla grejer jag stickat (eller virkat, för all del) sen jag skaffade mitt första konto där.  Mest har jag gjort det för egen del för att jag ska komma ihåg vad jag gjort, och vilket garn och vilka stickor jag använt. Ibland har jag till och med lyckats få med vem som fått det stickade plagget och lite information om eventuella modifikationer jag gjort. I de fall jag använt ett mönster som finns på Ravelry så har jag länkat projektet till mönstret. Fortfarande för min egen skull. Så att jag skulle kunna hitta det igen.

På senare år har jag gjort några egna designer som finns för nedladdning eller köp på Ravelry, och plötsligt har det gått upp för mig att det finns ett syfte till. Om jag lägger upp mitt projekt, med foton och information, så har både mina medstickare OCH mönsterskaparen stor nytta av det! Mina medstickare har nytta av det då de kan se hur det blev med det garn jag valde, och med de eventuella modifikationer jag gjorde. Och mönsterskaparen har nytta av att många projekt finns länkade till mönstret så att det hamnar längre upp i sökningarna. Det säger ju sig själv, egentligen, men jag har inte tänkt på det förr! Så, jag skäms lite över att ha tänkt så egoistiskt. Det gör jag. Men å andra sidan har jag ju faktiskt lagt upp projekten, så oavsett om jag tänkte på det eller inte, så har vi alla haft åtminstone lite nytta av det.

Jag vet i alla fall att jag blir lycklig för varje projekt som länkas till något av mina mönster. Lite så där fnissigt kullerbyttaimagenlycklig. Och det vet jag att andra också blir. Ja, om de blir kullerbyttaimagenlyckliga vet jag förstås inte. Det är kanske något som bara min mage gör, men något ditåt är det säkert även för andra.

Något som jag också blir superlycklig över är när någon lägger upp foton på något de stickat efter något av mina mönster på t.ex. Instagram, och taggar mig. Superduperlycklig, över att någon tar av sin tid och låter mig veta att de stickat eller håller på att sticka något. Och jag älskar när jag får lov att reposta era bilder så att fler får se det ni gjort.

Tidigare tänkte jag alltid att ”inte ska väl jag” länka till designern. Vad bryr väl den personen sig om vad jag stickar? Det kändes nästan lite för oblygt och kaxigt för att passa mig. Men det är välj klart att designern bry sig! Hur tänkte jag där? Och skulle det mot förmodan vara någon som inte följer sina taggar så noga så är det väl ändå något som designern själv får välja. Det kan inte jag göra åt den.

Så, nu länkar jag, taggar hej vilt, och fortsätter givetvis lägga ut på Ravvan.  Och hoppas att mina små saker gör stor skillnad för någon annan, mönsterdesignern eller en medstickare. För vet ni? Om inga eller väldigt få projekt länkas till ett mönster på Ravelry så rensar de bort det. Det får inte ligga kvar, helt enkelt. Och det är framförallt små indiedesigners som drabbas, inte de stora drakarna.  Känner du dig det minsta osäker på hur Ravelry funkar, och hur man lägger upp projekt där, så har min goda vän Elaine gjort en film som tydligt och pedagogiskt visar och förklarar det. Filmen finns tillgänglig på Youtube.

Länkar du dessutom till en indiefärgares garn så lovar jag att hen också blir kullerbyttaimagenlycklig eller något liknande. Helt säkert!

In och läs på @stickdesigner på Instagram, och följ taggen #lägguppläggut. Vi kan alla göra skillnad!

Over and out, och kram till er allihop. Jag är snart tillbaka med mer stickat. Jag lovar!

PS. Den fina filmen, och även de andra filmsnuttarna som delats hos Stickdesigner är gjorda av Regemedia reklam.

PS igen. De fina bilderna, som den nedan, har Kamilla Svanlund gjort.

Stickat

Hej å hå, och hoppsan och förlåt

31 januari, 2021

Filigree

Lite Hej å hå, en stor del Hoppsan och ett litet men ångerfullt Förlåt får det bestämt bli. Så går det nämligen när jag inte har koll på mina pågående projekt

Jag tröttnade som bekant på alla Knitalongs som jag gav mig på innan jul, och fick stället ordentlig fart på stickorna i övrigt. Det blev sån fart på dem att jag vid ett tillfälle satt och beklagade mig över att jag faktiskt inte hade en enda tröja på stickorna och det var naturligtvis katastrof! Inte hade jag några andra stora projekt heller, för den delen. Det var så synd om mig. För, som mina kära stickcafévänner påpekade har jag ju inget garn alls i min stash. Och inga mönster i mitt bibliotek på Ravelry eller i bokhyllan. Inga alls. (ni hör ironin, hoppas jag)

Där satt jag, i min totala förnekelse, och tyckte lite synd om mig. Hade lite småpanik. Och la raskt upp en slipover av garn från stashen, Garnet hade i ärlighetens namn inte legat och mognat så rysligt länge, men ändå. Det fanns hemma, och jag la upp. Slipovern, som heter Plain, har varit på gång ett tag, faktiskt nästan ända sen Elaine gav ut det. Men ni vet, det måste mogna lite här. Garnet behöver berätta vad det vill bli och lite sånt.

Och för att inte riskera att stå utan garn till ett nytt större projekt så beställde jag lite fluff från Garnr. Själva basen till tröjan hade jag redan. Den har bott här ett bra tag, men behövde en fluffig kompis för att kunna bli något riktigt bra. Det är här ett litet Hej å hå kommer in. Paketet virrade bort sig en kort stund. Trots att min app sa att det var levererat så fanns inget garn i min brevlåda. Jag började blänga misstänksamt på grannarna i smyg och funderade på vem av dem som börjat sticka nu under pandemin, och då luskat ut att det var godsaker på väg hem till mig. Allt tålamod jag kunde uppbåda gick åt till att vänta till dagen efter för att se om denne granne tagit sitt förnuft tillfånga och smugit ner paketet i min brevlåda till dagen efter. Nixpix. Inget garn.

Då använde jag min livlina, jag messade en vän. Alla borde ha en vän som jobbar på Posten (jaaaa, jag vet att det inte heter så längre, men jag är väl skitgammal då, för så heter det för mig, alltid) Hon vände nog uppåner på hela postlevererarstället, och skrämde möjligen slag på en och annan tös och påg som jobbar där, men paketet hittade hon. Stickare som hon är så förstod hon hur värdefullt paketet var, och berättade det garanterat för sina kollegor. Troligen kommer de att hantera leveranser som kommer från garnlangare väldigt noggrant framöver. Tusen tack min vän! Hur ska jag kunna återgälda det?

Och hoppsan, plötsligt var en ny tröja på stickorna. Med det äventyrliga fluffgarnet och ett Hostgarn från stashen. Jajjemen. För det håller ju inte att bara ha en slipover på gång. (och en och annan cowl, och nån vante, och någon socka, och kanske ett par ugglor)

Det var då jag kom på det! Och skämdes gjorde jag något så förfärligt! För man får inte ljuga, och man får verkligen inte glömma bort såna här underbarheter. Under hela den här tiden så har jag visst haft en tröja på gång. En alldeles underbar utmaning till tröja i mitt fina Ilogarn som jag vann hos Tant Hulda ifjol. Så förlåt för att jag for med osanning, och förlåt för att jag glömde ett så fint projekt. Det var verkligen inte meningen. Jag tror att anledningen till glömskan var att jag visste med 99% säkerhet att stickfastheten var helt off, trots provlapp. (nyttan av en provlapp faller när jag plötsligt stickar lösare på det riktigare projektet än på provlappen) Hursomhelst så repade jag upp ända ned till mudden och började om, och nu stämmer stickfastheten. Utmaningströjan är en Filigree sweater av Julie knits in Paris. Den är verkligen inte omöjligt svår, men det ÄR lite klurig spets och jag stickar den i svart garn. Japp. Svart. Spetsstickning. Jodå. När huvudet är dumt får tålamodet lida. Så jag stickar några varv i taget när hjärnan är pigg. Sen får det vila till nästa dag, och det gör absolut ingenting. Tröjan får ta tid. Det är den värd, speciellt nu när den glömdes bort en stund. Förlåt, tröjan.

Det mesta av faktan finns faktiskt i texten denna gången, men för säkerhets skull så kommer den här igen.

Garn: Iloyarn från Tant Hulda
Stickor: 4,5 mm rundstickor från Hiya Hiya
Mönster: Filigree sweater av Julie knits in Paris