All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Om snöflingor och ögonfransar

16 november, 2017

vantar

Titta vad jag hittade! I min färdiglåda låg ett par vantar som jag nog inte visat er, inte sen de blev färdiga.

Jag skrev om dem i september ifjol, medan jag fortfarande stickade provlappar. Ja, vissa skulle kanske säga att jag hade beslutsångest, men det lovade ni ju att inte säga till någon. Jag stickade dem färdiga, men sen glömde jag bort dem. Helt och hållet. Kanske för att jag inte blev nöjd med färgerna. Limegrönt (-gult?) och svart blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag har något svagt minne av att jag funderade på att sticka en innervante till dem, men DET är ju inte roligt alls. Kanske är det därför de blivit liggande. Hursomhelst, vanten var rolig att sticka, men jag kanske skulle valt lite lugnare färger.

Så vad menar jag med snöflingor och ögonfransar då? Vantarna heter Eyelash ticklers och betyder väl ungefär Ögonfranskittlare. Ni vet såna där stora snöflingor som fastnar på ögonfransarna och kittlar lite? Vi får hoppas det kommer lite såna flingor i vinter. Eller mycket.

Sen sist då? Jag fick en hel del reaktioner på mitt förra inlägg, det om Leftie och mameluckupproret. Det är härligt hur stickvärlden sluter upp tillsammans när stora draken bär sig illa åt. Maja, som gjort de ursprungliga mameluckerna, har fått mycket stöd och kärlek har jag förstått.  Det är hon verkligen värd!

Har ni förresten sett att det kommit en ny sida här på Mors lilla ylle? Jag har skapat en sida som heter Användbarheter. Här tänker jag samla klipp från Youtube och annat användbart. Det är inte mina egna klipp, utan sådana som jag själv använder och har stor nytta av. Än så länge är de inte så många, men jag fyller på efter hand. Titta gärna in där emellanåt.

När jag kom hem från Göteborgstrippen i söndags skyndade jag mig ut för att ta några projektfoton, men vädret var inte helt till belåtenhet. Det var inte lätt att hitta någon plats som inte var dyblöt. Några foton fick jag iallafall ihop. Jag återkommer med dem om de visar sig användbara. I annat fall är det faktiskt snart helg igen.

Nu ska jag kurera min förkylning. Jag tror det hjälper att ligga i soffan och sticka. Visst tror ni också det? Och igår köpte käre maken en påse skumtomtar till mig. De skulle hjälpa mot förkylning, men den effekten har inte kickat in än. Det är kanske en viss fördröjning. Vad tror ni?

Nåväl. Fakta om de bortglömda vantarna;

Mönster: Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

0 Comments
Stickat

Om Leftie, mamelucker och upprörda känslor

25 oktober, 2017

Sjal Leftie

Jag blev lite upprörd häromdagen. Tvärförbannad rent av! Man gör inte så!  När man är stor och stark måste man vara snäll!

Jag pratar naturligtvis om det stora garnföretaget som gång på gång snor andra designers mönsteridéer och ger ut som sina egna. Om någon skulle drista sig att kommentera på deras sida och ifrågasätta dem blir inlägget raskt raderat och man hindras från att skriva mer. Fult gjort! Riktigt fult!

För något år sedan publicerade företaget en kopia av Martina Behms sjal Leftie och fick skäll för det. Tror ni att de lärde sig något? Nä, inte alls. Häromdagen uppdagades det att de snott Majas Manufakturs mönster på mamelucker och publicerat som sitt eget. Jag blir så arg! Naturligtvis kan det slumpa sig så att mer än en designer får samma eller liknande idé och publicerar snarlika mönster. Sånt händer. Men just det här företaget gör så gång på gång! När de snodde Leftie så köpte jag originalmönstret på ren trots och nu har jag god lust att hoppa på mameluckupproret och sticka ett par. Ett varmt underrede är ju aldrig fel. Naturligtvis kommer jag att använda Majas mönster i så fall. Och nej,jag kommer inte att nämna företagets namn. Inte pga. omsorg om dem utan snarare för att jag inte vill ge dem någon publicitet alls. Ni vet säkert redan vilket företag det handlar om.

På bilderna syns min Leftie som jag stickade i somras när jag plötsligt kom på vad jag skulle använda ett av mina självrandande nystan till. Enkel stickning som passade bra i bilen eller på tåget till jobbet och mönstret är som vanligt väldigt välskrivet. Dock valde jag att använda German short rows istället för den varianten av förkortade varv som mönstret angav för bladen. Den blev ganska stor eftersom jag valde att sticka tills det röda nystanet tog slut. Det blir troligen någon till av Martina Behms skapelser framöver för jag råkade i vanlig ordning köpa mer än Leftiemönstret när jag var igång. Det var ju ”många för mindre”, alltså rabatt om man köpte mer än ett. Passande garn har jag säkert. Minst tre nystan bångtyrigt självrandande garn ligger i sockgarnslådan för tillfället, så det blir inget problem.

Jag tvingade mig förresten ut ur min negativa spiral slutet av förra veckan, så nu är jag hyfsat nöjd med det jag stickar igen. Hur gjorde jag då? Jag gömde helt enkelt alla bråkiga pågående projekt i min stora projektlåda. Det som inte syns finns inte. Sen drog jag fram lite grått och vitt tvåtrådigt ullgarn, passande strumpstickor och mönstret till vanten Lysa av Kammebornia. Detta tillsammans med de grå raggisarna packade jag ner i en kasse och tog med mig på tågresan norrut i torsdags morse. Tidigt. Jättetidigt! Eftersom grått och vitt alltid funkar och Lysa är en fantastisk vante så flyger de fullkomligen av stickorna. Nästan en vante blev klar under tågresan fram och tillbaka och nu är vante två upplagd. Raggisarna åker fram och tillbaka till jobbet varje dag och är nog klara de också snart. Sen väntar nya idéer på att förverkligas.

När jag ändå var i Uppsala så passade jag på att besöka Yll & Tyll för att klappa garn. Fyra nystan bomullsgarn till ett hemligt projekt inköptes och bra många fler än så klappades ömt under besöket. Klappa garn, gosa hund och krama son är mina huvudsysslor när jag besöker Uppsala, tror jag. Mysiga alla tre.

Minns ni Tux? Hon har flyttat till sitt nya hem idag. Den nye ägaren sa att han såg fram emot att ha någon att prata med framför sin dator. Jag hoppas de kommer bra överens.

Så, slutligen fakta om Leftie:

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Sjal Leftie

0 Comments
Stickat

Hur kallt är det?

19 oktober, 2017

vantar

Plötsligt hände det. Jag har varit sugen på att sticka de här vantarna ganska länge, men annat har kommit emellan.

Detta blev min semesterstickning. Ni vet, den som jag for omkring och plockade ihop material till bara någon timme innan vi skulle åka till Santorini. Vårt resesällskap tyckte nog det var ett lite underligt beteende, och det kan jag hålla med om. Vem sjutton väntar till sista minuten med att plocka ihop sin semesterstickning? Såna här viktiga saker ska man ha färdigpackat långt i förväg. Och helst ett par reservprojekt också, eller hur! Det har jag också i vanliga fall, men denna gången gick det sådär.

Valet av projekt kan man också fundera över. Varför stickar jag ullvantar i 30 graders värme? Och varför valde jag just detta mönstret? Tja, jag behövde ett projekt som passade till mina 2,5 mm strumpstickor i trä som är lätta att få igenom säkerhetskontrollen. Det kunde alltså bli sockar eller vantar, och vantar är roligare. Så, jag stickar ullvantar i 30 graders värme för att jag vill, och jag valde detta mönstret av samma anledning. Men håll med om att färgerna passade fint på en resa till Grekland, vit och ljusblå, helt perfekt ju! Detta var dock helt slumpmässigt. Det ljust gråblå (inte lila som det kan se ut som på bilden) är rester från Sirikoftan som låg framme och det vita garnet snodde jag från koftan jag håller på med nu.

Det blev inte så rysligt mycket stickat på semestern, men tre fjärdedelar av en vante blev det och det är inte illa alls. Resten gjorde jag klart när jag kom hem. Mönstret är välskrivet och jättekul att sticka.Vi får väl se om någon sätter kaffet i vrångstrupen över texten på dem. Nu sitter jag och grunnar på vilka vantar jag ska sticka nu. Kanske ett par Lysa till?

Jag kommer inte riktigt någonvart i mitt stickande för tillfället. Jag lägger upp, stickar lite, blir missnöjd. Lägger upp nytt, stickar lite, blir missnöjd, osv. I all oändlighet, känns det som. Ok, kanske jag överdriver lite, men motigt är det. Så nu har jag dragit fram ett tjockt sockgarn ur gömmorna och stickar på ett par gråvitmelerade raggisar med vita muddar. De är jag nöjd med. Än så länge. Eller blir de lite för stora kanske? Äh, det finns säkert någon med stora fötter som kan ha dem. Jag fortsätter! Någon gång måste jag bryta den negativa spiralen.

Men visst får jag lägga upp ett par vantar också? Jag ska ju åka tåg en massa timmar och då räcker säkert inte raggisarna. Eller tänk om jag tröttar på dem. Vad ska jag då göra på tåget? Jepp. Nu har jag bestämt mig. Ett par vantar måste jag ha med också. Men vilka färger? Det blir ett svanhopp rakt ner i garnlagret. Genast.

Fakta om vantarna

Garn: Jag har använt Kampes tvåtrådiga och tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,50 mm strumpstickor i trä.
Mönster: How cold is it? av Drunk Girl Design

 

0 Comments
Stickat

En molntuss i äppelträdet

11 oktober, 2017

Wolkig cowl

Titta! Det sitter en molntuss i vårt äppelträd!

Ja, jag vet ju att det inte är en molntuss. På riktigt. Men ändå. Den är vit och fluffig och mjuk, precis som moln är, och så heter designen Wolkig dessutom. Wolkig som i molnig. Ja, du ser!

Detta har varit min åkabilstickning och åkatågstickning, ja till och med stickcaféstickning i sommar. Kort sagt har jag stickat på denna när jag behövt ett projekt som inte kräver så mycket tankemöda, för detta är verkligen ett enkelt mönster. Det ser kanske inte så ut vid första anblicken, men man lär sig fort de få rader som gör mönsterrepetitionen. Välj bara ut ett relativt tunt garn (light fingering), mjukt får det också gärna vara, och sätt igång. Mönstret är till och med gratis! Jag länkar till det längst ner i texten som vanligt.

Jag vet inte riktigt vad det är för kvalité på garnet. När jag beställde det för längesen stod det att det skulle vara cashmere. Det är jag tveksam till, men man vet aldrig. Någon liten gnutta är det kanske. Eller inte. Egentligen kvittar det för mjukt som cashmere är det åtminstone.

De senaste veckorna har varit helt galna. Det känns som att jag aldrig varit hemma. Inte tillräckligt åtminstone. Men några maskor varje dag har det ändå blivit. Nu har det lugnat ner sig en aning så att jag fått lite inspiration att skriva, men nästa vecka drar det igång igen. Jobb, yoga, frisörsbesök och sen en tur till Stockholm och Uppsala. DET ser jag fram emot. Väldigt mycket. Kanske blir det ett besök på Yll & Tyll denna gången. Inte för att jag planerar att köpa något speciellt, men man vet aldrig.

Utöver detta då? Något mer måste jag väl ha gjort i sommar? Jodå. Jag har flera klara projekt. Trådarna är fästa och de är tvättade och blockade. Och numera även fotograferade. Det kommer mera, med andra ord. Jag lovar! En sjal, ett par vantar, en cowl (till) och två mössor är klara. Ett par vantar och ett par strumpor på gång. Jag inser plötsligt att jag nog hunnit sticka mer än jag trodde. Man ska inte förakta de korta stickstunderna.

På stickorna sitter också min kofta som jag började på i somras. Det gick hyfsat fort i början, men nu funderar jag allvarligt på om man möjligen kan ha en trekvartsärm och en kort ärm på en yllekofta. Vad säger ni? Jaså inte? Nähä? Suck. Då får jag väl fortsätta då. Det blev några centimeter stickat på stickcaféet i lördags, men många var det inte. Sockarna var roligare, och att fästa trådar.

Fakta om molntussen;

Mönster: Wolkig av Martina Behm (ni vet hon med Leftie-sjalen)
Stickor:  Jag vill minnas att jag använde 4 mm Knit Pro rundstickor
Garn: Ingen aning om vad det är för garn. Väldigt mjukt och fluffigt garn i Light Fingering-tjocklek

 

Wolkig cowl

0 Comments
Virkat

Kruxet med Tux

21 september, 2017

Tux virkad pingvin

Den här krabaten har jag bråkat med länge. Han ser snäll och fredlig ut, men han har inte varit lätt att handskas med. Det ska jag villigt erkänna.

Jag virkar inte speciellt ofta längre, och framförallt inte amigurumi. De är jättefina och jag blir ofta sugen, men det brukar innebära en väldig massa montering och det har jag inget vidare tålamod att göra. Det blir sällan som jag vill att det ska se ut och så hamnar projektet längst ner i projektkorgen.  Undantaget har varit de små ugglor jag virkade för några år sen. De gillade jag att göra för de innebar inte så mycket montering.  I detta fallet har det gått sisådär åtta-nio månader från att jag i ett svagt ögonblick sa till en tidigare kollega att Javisst kan jag virka en Tux till dig och under den tiden har stackarn hamnat längst ner i projektkorgen ett antal gånger. Och länge.

Jag envisades med att starta nya projekt istället för att göra färdig honom. Eller är Tux en hon, förresten? Vi bestämmer det! Till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt fick ont i fingrarna av att virka henne. Det är alldeles sant! Och därför var jag tvungen att vila från virknålen och då starta nytt projekt. Med stickor. Till slut insåg jag att det irriterade mig väldigt att ha en halvfärdig pingvin ibland mina projekt, fast jag inte såg henne, så hon åkte fram igen och delarna syddes ihop. Jag erkänner att jag suckade tungt flera gånger och jag kan möjligen ha uttalat något mindre vackert ord, framförallt när jag stack mig själv med nålen, men nu är hon klar!

Hon var känd för mig som Linuxpingvinen, men heter tydligen Tux. Så, hej och välkommen Tux! Din nya ägare har ännu inte träffat dig, men det får han snart göra. Under tiden bor Tux på mitt skåp på jobbet och verkar trivas hyfsat där.

Alla de andra projekten då? De som jag envisades med att starta istället för att virka Tux? Några av dem har ni redan sett här och några av dem ligger på blockningsmattan. Bilder och annat trevligt kommer snart.

Lite fakta om Tux

Garn: Jag har använt svart och vitt Tildagarn och lite rester av Drops Safran.
Virknål: Vill minnas att jag använde nr 3
Mönster: Jag hittade ett mönster på danska som jag använde mig av, med reservation för eventuella missförstånd pga. språket.

0 Comments
Stickat

När solen skiner genom moln

6 september, 2017

Wolkig cowl

Du som bor här i närheten, Skåne alltså, inser att detta fotot inte har tagits idag. Solen lyser endast med sin frånvaro nu och regnet strilar ner utanför fönstret. Annat var det förra veckan då vi besökte Santorini. Där sken solen från en klarblå himmel, och herrejösses vilken vacker ö!

Varför svamlar jag nu om sol och moln kan man undra. Först och främst för att solen skiner genom en molntuss på bilden. Egentligen är det en cowl, men den både ser ut och känns som ett fjäderlätt moln. Dessutom heter faktiskt mönstret Wolkig, vilket enligt mönsterdesignern betyder molnig. Molntussen har fått bo i en av mina egenhändigt sydda projekpåsar och trivs ypperligt. Eller rättare sagt trivdes, eftersom cowlen faktiskt är färdig. Bara två trådändar att fästa och att tvätta upp den. Vitt garn blir lätt lite solkigt när jag drar projektet med mig överallt. Lite mindre solkigt numera när det får en egen påse att bo i, men ändå. En lätt tvätt skadar inte. Det kommer foto och mer info när jag fixat det. Och när det slutat regna så jag kan fotografera. Jag gillar inte riktigt att vi går mot den mörkare årstiden nu, när jag inte längre kan fotografera på kvällarna utan är hänvisad till att vädrets makter är välvilliga på helgen.

I projektpåsen på bilden har istället ett nytt projekt flyttat in. Jag var ju tvungen att i all hast leta upp ett projekt att ha med mig på resan eftersom de jag hade pågående var alltför skrymmande. Dessutom ville jag ha ett projekt jag kunde använda mina trästickor till eftersom de brukar vara lättast att få med sig genom säkerhetskontrollen. Sagt och gjort. Jag bestämde mig för ett par vantar jag sneglat på länge och började rota efter garn. Vårt ressällskap skakade mest på huvudet när jag for omkring med detta i sista minuten. Vaddå? Sånt är ju viktigt! Jag begriper bara inte varför jag inte packade detta tidigare. Det blev i ärlighetens namn inte så mycket stickat, men tre fjärdedelar av en flerfärgsstickad vante hann jag med. Det blir en del sticktid på flyget om inte annat. I alla fall om jag inte somnar.

Fotot nedan är taget i Oia på Santorini. Helt underbart vacker plats.

2 Comments
Stickat Sytt

Om att tämja bråkigt garn och att matcha projektpåsar

23 augusti, 2017

Jag kom på det! Jag kom verkligen på det till sist! Det tog lite tid, men nu vet jag vad det bråkiga självrandande garnet ville bli. Åtminstone hälften av det, eller nåt.

Efter en planlös djupdykning i den osorterade delen av mitt garnlager hittade jag några glömda nystan mörkgrått garn i fingeringtjocklek. De hade blivit över när jag stickade en sjal för några år sen. Undrar var den tog vägen, förresten. Jag tror inte ens den blev blockad. Den får jag nog leta efter nån dag för den förtjänar faktiskt att bli färdig. Nå, det är en annan historia. Jag återkommer kanske om den. Om jag hittar den.

Det var då det slog mig! Det nyfunna grå garnet skulle passa fint ihop med det röda självrandande som jag försökte göra trasmattesockar av. Tillsammans skulle det bli en perfekt Leftie-sjal. Hej och hå. Min vana trogen drog jag igång direkt. Jag måste verkligen jobba på den där självkontrollen, åtminstone när det gäller garn. Och tyg. Och skor. Och.. Nej vi stannar där.

Bra blir det iallafall! Tänk att det skulle vara så svårt att komma på vad jag skulle använda garneländet till. Nu har jag bara tre nystan bråkigt självrandande garn till att sätta sprätt på. Många Leftisar blir det. Kanske. Fast inte just nu. Varven är så långa nu på sluttampen att jag bara hinner några stycken på väg till jobbet, men det gör inget. Den får ta tid, för det är inte vinter än. Kruxet är att den börjar bli för stor för att få plats i väskan. Får man börja på en ny då?

Den här sjalen bor för tillfället i den ena av mina nysydda projektpåsar och den stortrivs! Och matchar dessutom. De andra projekten får slåss om den lite mindre randiga påsen, men inte så länge till. Jag har skaffat mig nya syattiraljer istället för de jag slarvat bort och råkat köpa lite mer tyg. Några meter bara. Ja, några är väl sju. Och ett trettital dragkedjor. Många påsar blir det. Om jag hinner imorgon så knåpar jag nog ihop några. Jag har några förbättringar jag längtar efter att prova.  Idag har jag varit ordinerad lugn och soffläge efter en rejäl massage. Jag vaknade med något knas i ryggen i söndags och har stapplat fram som en pigg nittiåring sen dess. Nu är det bättre, men lugn, soffläge och mycket dricka ordinerades.

Fakta om sjalen

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Leftie sjal

1 Comment
Sytt

Nysydda projektpåsar

13 augusti, 2017

projekt påsar

Plötsligt händer det! Nej, jag har inte vunnit på Triss, fast det hade suttit rätt fint måste jag säga. Plötsligt hände det att symaskinen åkte fram och det är inte illa det heller.

Jag har funderat ett tag på att sy mig ett par projektpåsar, men inte riktigt kommit till skott. Jag hade förberett det hela genom att beställa lite blixtlås och när vi för några veckor sen var på Ikea passade jag på att köpa på mig lite lämpliga tyger. Sen har de legat i en hög och blängt på mig, tygerna och blixtlåsen. Så publicerade Tant Kofta en serie inlägg på Instagram där hon visar hur hon gör sina projektpåsar och jag blev ännu mer sugen.

I fredags kväll hade bestämde jag mig för att ta tag i det. Mannen var ute och fiskade och äldste sonen jobbade. Men. Det var en rejäl uppförsbacke. Symaskinen fanns i tvättstugan när vi hade översvämning så den behövde lite kärlek och en del rengöring. Och var fanns alla trådrullar, knappnålar och symaskinstillbehören? Och var i hela friden fanns min tygsax? Behöver jag nämna att det inte blev något sytt i fredags kväll? Nä, tänkte väl det.

I lördags var det inplanerat stickcafé. Vi var en liten skara, men så trevligt vi hade! Många härliga skratt och en oerhörd massa inspiration. Faktiskt blev jag så inspirerad att jag var tvungen att köra till affären efteråt så jag kunde köpa mig en ny sax. En som klarade att klippa igenom tyg. Någon riktig tygsax är det inte, men den är åtminstone någorlunda vass.

Så på lördagseftermiddagen klippte jag till tyg till den lilla påsen och började sy ihop. Den är ordentligt sydd, kan jag säga. De flesta sömmarna är sydda två gånger. Och sprättade dessemellan. Jag måste verkligen köpa mig en sprättmojäng, för den hittade jag givetvis inte heller, så jag fick pilla upp sömmarna med en knappnål och sax. Ingen som såg mig vid symaskinen den kvällen kunde tro att jag en gång i tiden sydde de flesta av mina kläder själv. Inte en chans. Men det lossnade lite efter hand och när jag idag gav mig på den lite större påsen kändes det redan lite mer hemtamt.

Jag är supernöjd med de här två påsarna och kommer helt säkert att göra fler. Faktum är att jag behöver en flock påsar till så att alla pågående stickprojekt kan få en egen. Men först ska jag skaffa mig lite syattiraljer. Nya knappnålar, sprättmojäng, tygkrita, en riktig tygsax och säkert något mer som jag kommer på när jag kommit till affären. Just det, ett måttband behöver jag också. Mitt gamla har blivit krokigt av någon anledning. Det duger inte alls att mäta med längre.

 

4 Comments
Stickat

Det som göms i snö…

10 augusti, 2017

vantar

Det som göms i snö kommer upp i tö, brukar man väl säga. Visserligen har vi haft väldigt varierande väder denna sommar, men snö har vi iallafall sluppit. Istället får jag säga att det som göms i en rörig tvättstuga kommer fram vid översvämning.

Det värsta är att det är helt sant! Sista lördagen innan vi skulle börja jobba efter semestern ringer yngste sonen och meddelar att vi nog får köra hem. Det är översvämning i källaren. Pust! Det var inte precis så här vi tänkte oss att spendera den här kvällen, men så blev det. Vi såg framför oss att det var blött i hela källaren, möbler och allt. Vi har vårt tv-rum där.

Väl hemma såg vi att det nog inte var så illa som vi befarat. Det var väldigt blött i tvättstugan men det hade inte runnit ut något i tv-rummet, bara stänkt lite. Men. Hela tvättstugan fick ju tömmas och där var det grejjer! Vi kunde bära ut en hel del direkt till ett släp för att kastas på soptippen. En del fick åka ut på altanen för torkning och en rejäl hög fick ligga på vänt för att tvättas. Vi hade att göra hela lördagskvällen och större delen av söndagen.

Så, vad har nu detta med ett par gamla slitna vantar att göra? Jo, dessa dök upp i röran. Jag hade helt glömt dem. Detta är något av de första projekten jag gjorde när jag startade om mitt stickliv efter många (MÅNGA!) års uppehåll. Precis som i mitt första stickliv kastade jag mig huvudstupa in i det jag fick för mig att göra. Jag insåg inte alls mina begränsningar (och gör nog fortfarande inte det).

Spets på mudden och fläta längs hela handen. Tummar hade jag aldrig stickat förut, men hur svårt kan det vara? tänkte jag. Jag minns inte ens att jag tyckte det var speciellt svårt, men jag minns att jag hittade på lite egna lösningar där mina kunskaper inte räckte till. Men svårt? Nädå, inte alls. Handen och tummen blev lite liten och resten för stort. Jag hade ingen aning om vad jag gjort för fel, men jag var själv supernöjd när jag var klar. Jag använde dem flitigt trots att de var ganska dragiga.  En vindstilla dag värmde de rätt bra, men blåste det så var de mindre bra. Använde dem gjorde jag ändå.

Visst är det lite så här stickandet ska vara? Att inte låta någon begränsa dig i vad du vill göra, inte ens du själv, bara kasta dig in i stickäventyren! Tillåt dig sen att vara nöjd med det du stickat, även om det inte ser ut exakt som på mönsterbilden, eller om andra rynkar på näsan när du visar upp det.

Med en sån här bild tror jag kanske inte ni blir inspirerade att göra ett par, men för skojs skull lägger jag ändå in länk till mönstret. Om inget annat kan ni se hur vantarna skulle sett ut.

Mönstret kommer från Drops och så även Eskimågarnet jag stickade dem i.

Jag har inte legat på latsidan (rent stickmässigt) på semestern, men det kommer mer om det längre fram. Jag lyckades få nån slags nackspärr som gjorde att jag fick ge mig själv stickförbud några dagar, men det är bättre igen. Hela tre dagar klarade jag att hålla mig ifrån stickorna, sen blev abstinensen för stor.

 

1 Comment
Stickat

Om koftor, en sjal och monogamstickning

24 juli, 2017

Oj, vad tiden går! När jag skrev om Siri hade jag för avsikt att skriva ett nytt inlägg ganska snart. Det gick ju sådär. Livet kom helt enkelt emellan.

Nu har jag semester och vi har både hunnit fixa lite i trädgården, bl.a. klippa häcken som vi har på tre av sidorna på vår tomt, skrota en bil och göra vår årliga roadtrip. Häcken är väl sisådär 90 meter lång, 2,5 meter hög och ungefär lika bred så det tar lite tid och en hel del krafter att klippa den.  Bilskrotningen tog inte så mycket kraft. Det var en gammal kär bil som inte längre var lönt att laga, så vi drog iväg den till sin sista viloplats. Lite sorgligt, men så är det ibland.

Vår roadtrip i år gick längs västkusten, framförallt för att man lovade bäst väder där. En övernattning i Varberg på ett jättemysigt strandpensionat och en övernattning på ett B&B i Åsa hade vi bokat in och vi besökte Bockstensmannen på Varbergs fästning och tittade även förbi på Marstrands fästning en stund. Väldigt mysiga dagar. Jag har en väldig tur (skicklighet?) som har en man som gillar att köra bil för det innebär att jag kan sticka när vi är ute på våra rundor. Mycket praktiskt!

Och därmed är vi inne på det som texten egentligen skulle handla om. Stickningen. Av någon anledning har jag nästan blivit monogamstickare, jag som alltid brukar ha många projekt igång. Jag skriver ”nästan” för helt och hållet monogamstickare är jag inte. Än. Det började med att jag inte kunde släppa Sirikoftan till att börja med. Sen fick jag syn på en sjal som jag förälskade mig fullständigt i och drog igång den istället. Förmodligen för att jag började oroa mig för att Siri inte skulle passa. (fast det vet vi ju nu att den gjorde) Monogamstickade sjalen tills den var klar och tog då tag i Siri igen. Siri blev klar och jag var plötsligt helt vilsen. Vad skulle jag nu ge mig på? Pingvinen ska monteras, men det är ju inte stickning. Jag dammsög Ravelry efter en ny kofta att börja på nu när jag fått blodad tand och bestämde mig till sist för att testa en kofta jag haft på min önskelista ett tag, Stripes gone crazy. Eftersom den är lite klurig i starten behövde jag en bilstickning också, så jag hittade en cowl som Martina Behm, Stickmich, har skapat.

Jag inser att det blev lite rörigt det här. Och nu när jag tänker på det så kan jag nog inte kalla mig ens ”nästan monogamstickare” för om jag tittar i min projektkorg så är den inte precis tom. Kanske är den inte så full av projekt som den brukar, men knappast tom. Nåja. Man är som man är.

Sjalen på bilden då? Det var den jag blev så förälskad i mitt i Siristickingen och den var verkligen rolig att sticka. De rätstickade partierna passade fint som tågstickning/bilstickning. De spetsmönstrade partierna var lite klurigare men inte alls svåra. Garnet jag använde köptes som sockgarn, men jag kände att det var lite halkigare att sticka med än mina andra sockgarner och passade inte så bra till flerfärgsstickade sockar. Till sjalen passade det dock utmärkt! Väldigt mjukt och trevligt.

Lite fakta också;

Garn: Holst Highland, 80% Highland ull och 20% nylon
Stickor: 4 mm (eller använde jag 4,5 mm?) rundtsticka
Mönster: Lilli Pilli av Ambah O´Brien

0 Comments