All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

När solen skiner genom moln

6 september, 2017

Wolkig cowl

Du som bor här i närheten, Skåne alltså, inser att detta fotot inte har tagits idag. Solen lyser endast med sin frånvaro nu och regnet strilar ner utanför fönstret. Annat var det förra veckan då vi besökte Santorini. Där sken solen från en klarblå himmel, och herrejösses vilken vacker ö!

Varför svamlar jag nu om sol och moln kan man undra. Först och främst för att solen skiner genom en molntuss på bilden. Egentligen är det en cowl, men den både ser ut och känns som ett fjäderlätt moln. Dessutom heter faktiskt mönstret Wolkig, vilket enligt mönsterdesignern betyder molnig. Molntussen har fått bo i en av mina egenhändigt sydda projekpåsar och trivs ypperligt. Eller rättare sagt trivdes, eftersom cowlen faktiskt är färdig. Bara två trådändar att fästa och att tvätta upp den. Vitt garn blir lätt lite solkigt när jag drar projektet med mig överallt. Lite mindre solkigt numera när det får en egen påse att bo i, men ändå. En lätt tvätt skadar inte. Det kommer foto och mer info när jag fixat det. Och när det slutat regna så jag kan fotografera. Jag gillar inte riktigt att vi går mot den mörkare årstiden nu, när jag inte längre kan fotografera på kvällarna utan är hänvisad till att vädrets makter är välvilliga på helgen.

I projektpåsen på bilden har istället ett nytt projekt flyttat in. Jag var ju tvungen att i all hast leta upp ett projekt att ha med mig på resan eftersom de jag hade pågående var alltför skrymmande. Dessutom ville jag ha ett projekt jag kunde använda mina trästickor till eftersom de brukar vara lättast att få med sig genom säkerhetskontrollen. Sagt och gjort. Jag bestämde mig för ett par vantar jag sneglat på länge och började rota efter garn. Vårt ressällskap skakade mest på huvudet när jag for omkring med detta i sista minuten. Vaddå? Sånt är ju viktigt! Jag begriper bara inte varför jag inte packade detta tidigare. Det blev i ärlighetens namn inte så mycket stickat, men tre fjärdedelar av en flerfärgsstickad vante hann jag med. Det blir en del sticktid på flyget om inte annat. I alla fall om jag inte somnar.

Fotot nedan är taget i Oia på Santorini. Helt underbart vacker plats.

2 Comments
Stickat Sytt

Om att tämja bråkigt garn och att matcha projektpåsar

23 augusti, 2017

Jag kom på det! Jag kom verkligen på det till sist! Det tog lite tid, men nu vet jag vad det bråkiga självrandande garnet ville bli. Åtminstone hälften av det, eller nåt.

Efter en planlös djupdykning i den osorterade delen av mitt garnlager hittade jag några glömda nystan mörkgrått garn i fingeringtjocklek. De hade blivit över när jag stickade en sjal för några år sen. Undrar var den tog vägen, förresten. Jag tror inte ens den blev blockad. Den får jag nog leta efter nån dag för den förtjänar faktiskt att bli färdig. Nå, det är en annan historia. Jag återkommer kanske om den. Om jag hittar den.

Det var då det slog mig! Det nyfunna grå garnet skulle passa fint ihop med det röda självrandande som jag försökte göra trasmattesockar av. Tillsammans skulle det bli en perfekt Leftie-sjal. Hej och hå. Min vana trogen drog jag igång direkt. Jag måste verkligen jobba på den där självkontrollen, åtminstone när det gäller garn. Och tyg. Och skor. Och.. Nej vi stannar där.

Bra blir det iallafall! Tänk att det skulle vara så svårt att komma på vad jag skulle använda garneländet till. Nu har jag bara tre nystan bråkigt självrandande garn till att sätta sprätt på. Många Leftisar blir det. Kanske. Fast inte just nu. Varven är så långa nu på sluttampen att jag bara hinner några stycken på väg till jobbet, men det gör inget. Den får ta tid, för det är inte vinter än. Kruxet är att den börjar bli för stor för att få plats i väskan. Får man börja på en ny då?

Den här sjalen bor för tillfället i den ena av mina nysydda projektpåsar och den stortrivs! Och matchar dessutom. De andra projekten får slåss om den lite mindre randiga påsen, men inte så länge till. Jag har skaffat mig nya syattiraljer istället för de jag slarvat bort och råkat köpa lite mer tyg. Några meter bara. Ja, några är väl sju. Och ett trettital dragkedjor. Många påsar blir det. Om jag hinner imorgon så knåpar jag nog ihop några. Jag har några förbättringar jag längtar efter att prova.  Idag har jag varit ordinerad lugn och soffläge efter en rejäl massage. Jag vaknade med något knas i ryggen i söndags och har stapplat fram som en pigg nittiåring sen dess. Nu är det bättre, men lugn, soffläge och mycket dricka ordinerades.

Fakta om sjalen

Garn: Det gråa är en ullblandning som påstår sig innehålla några procent cashmere. Jag vet inte om jag tror på det. Det är köpt från Turkiet för flera år sen. Det röda är Drops Fabel.
Stickor: 3,5 mm Knit Pro rundsticka.
Mönster: Leftie av Martina Behm.  Välskrivet och lätt att följa, precis som det brukar vara när det kommer från Martina Behm.

Leftie sjal

1 Comment
Sytt

Nysydda projektpåsar

13 augusti, 2017

projekt påsar

Plötsligt händer det! Nej, jag har inte vunnit på Triss, fast det hade suttit rätt fint måste jag säga. Plötsligt hände det att symaskinen åkte fram och det är inte illa det heller.

Jag har funderat ett tag på att sy mig ett par projektpåsar, men inte riktigt kommit till skott. Jag hade förberett det hela genom att beställa lite blixtlås och när vi för några veckor sen var på Ikea passade jag på att köpa på mig lite lämpliga tyger. Sen har de legat i en hög och blängt på mig, tygerna och blixtlåsen. Så publicerade Tant Kofta en serie inlägg på Instagram där hon visar hur hon gör sina projektpåsar och jag blev ännu mer sugen.

I fredags kväll hade bestämde jag mig för att ta tag i det. Mannen var ute och fiskade och äldste sonen jobbade. Men. Det var en rejäl uppförsbacke. Symaskinen fanns i tvättstugan när vi hade översvämning så den behövde lite kärlek och en del rengöring. Och var fanns alla trådrullar, knappnålar och symaskinstillbehören? Och var i hela friden fanns min tygsax? Behöver jag nämna att det inte blev något sytt i fredags kväll? Nä, tänkte väl det.

I lördags var det inplanerat stickcafé. Vi var en liten skara, men så trevligt vi hade! Många härliga skratt och en oerhörd massa inspiration. Faktiskt blev jag så inspirerad att jag var tvungen att köra till affären efteråt så jag kunde köpa mig en ny sax. En som klarade att klippa igenom tyg. Någon riktig tygsax är det inte, men den är åtminstone någorlunda vass.

Så på lördagseftermiddagen klippte jag till tyg till den lilla påsen och började sy ihop. Den är ordentligt sydd, kan jag säga. De flesta sömmarna är sydda två gånger. Och sprättade dessemellan. Jag måste verkligen köpa mig en sprättmojäng, för den hittade jag givetvis inte heller, så jag fick pilla upp sömmarna med en knappnål och sax. Ingen som såg mig vid symaskinen den kvällen kunde tro att jag en gång i tiden sydde de flesta av mina kläder själv. Inte en chans. Men det lossnade lite efter hand och när jag idag gav mig på den lite större påsen kändes det redan lite mer hemtamt.

Jag är supernöjd med de här två påsarna och kommer helt säkert att göra fler. Faktum är att jag behöver en flock påsar till så att alla pågående stickprojekt kan få en egen. Men först ska jag skaffa mig lite syattiraljer. Nya knappnålar, sprättmojäng, tygkrita, en riktig tygsax och säkert något mer som jag kommer på när jag kommit till affären. Just det, ett måttband behöver jag också. Mitt gamla har blivit krokigt av någon anledning. Det duger inte alls att mäta med längre.

 

4 Comments
Stickat

Det som göms i snö…

10 augusti, 2017

vantar

Det som göms i snö kommer upp i tö, brukar man väl säga. Visserligen har vi haft väldigt varierande väder denna sommar, men snö har vi iallafall sluppit. Istället får jag säga att det som göms i en rörig tvättstuga kommer fram vid översvämning.

Det värsta är att det är helt sant! Sista lördagen innan vi skulle börja jobba efter semestern ringer yngste sonen och meddelar att vi nog får köra hem. Det är översvämning i källaren. Pust! Det var inte precis så här vi tänkte oss att spendera den här kvällen, men så blev det. Vi såg framför oss att det var blött i hela källaren, möbler och allt. Vi har vårt tv-rum där.

Väl hemma såg vi att det nog inte var så illa som vi befarat. Det var väldigt blött i tvättstugan men det hade inte runnit ut något i tv-rummet, bara stänkt lite. Men. Hela tvättstugan fick ju tömmas och där var det grejjer! Vi kunde bära ut en hel del direkt till ett släp för att kastas på soptippen. En del fick åka ut på altanen för torkning och en rejäl hög fick ligga på vänt för att tvättas. Vi hade att göra hela lördagskvällen och större delen av söndagen.

Så, vad har nu detta med ett par gamla slitna vantar att göra? Jo, dessa dök upp i röran. Jag hade helt glömt dem. Detta är något av de första projekten jag gjorde när jag startade om mitt stickliv efter många (MÅNGA!) års uppehåll. Precis som i mitt första stickliv kastade jag mig huvudstupa in i det jag fick för mig att göra. Jag insåg inte alls mina begränsningar (och gör nog fortfarande inte det).

Spets på mudden och fläta längs hela handen. Tummar hade jag aldrig stickat förut, men hur svårt kan det vara? tänkte jag. Jag minns inte ens att jag tyckte det var speciellt svårt, men jag minns att jag hittade på lite egna lösningar där mina kunskaper inte räckte till. Men svårt? Nädå, inte alls. Handen och tummen blev lite liten och resten för stort. Jag hade ingen aning om vad jag gjort för fel, men jag var själv supernöjd när jag var klar. Jag använde dem flitigt trots att de var ganska dragiga.  En vindstilla dag värmde de rätt bra, men blåste det så var de mindre bra. Använde dem gjorde jag ändå.

Visst är det lite så här stickandet ska vara? Att inte låta någon begränsa dig i vad du vill göra, inte ens du själv, bara kasta dig in i stickäventyren! Tillåt dig sen att vara nöjd med det du stickat, även om det inte ser ut exakt som på mönsterbilden, eller om andra rynkar på näsan när du visar upp det.

Med en sån här bild tror jag kanske inte ni blir inspirerade att göra ett par, men för skojs skull lägger jag ändå in länk till mönstret. Om inget annat kan ni se hur vantarna skulle sett ut.

Mönstret kommer från Drops och så även Eskimågarnet jag stickade dem i.

Jag har inte legat på latsidan (rent stickmässigt) på semestern, men det kommer mer om det längre fram. Jag lyckades få nån slags nackspärr som gjorde att jag fick ge mig själv stickförbud några dagar, men det är bättre igen. Hela tre dagar klarade jag att hålla mig ifrån stickorna, sen blev abstinensen för stor.

 

1 Comment
Stickat

Om koftor, en sjal och monogamstickning

24 juli, 2017

Oj, vad tiden går! När jag skrev om Siri hade jag för avsikt att skriva ett nytt inlägg ganska snart. Det gick ju sådär. Livet kom helt enkelt emellan.

Nu har jag semester och vi har både hunnit fixa lite i trädgården, bl.a. klippa häcken som vi har på tre av sidorna på vår tomt, skrota en bil och göra vår årliga roadtrip. Häcken är väl sisådär 90 meter lång, 2,5 meter hög och ungefär lika bred så det tar lite tid och en hel del krafter att klippa den.  Bilskrotningen tog inte så mycket kraft. Det var en gammal kär bil som inte längre var lönt att laga, så vi drog iväg den till sin sista viloplats. Lite sorgligt, men så är det ibland.

Vår roadtrip i år gick längs västkusten, framförallt för att man lovade bäst väder där. En övernattning i Varberg på ett jättemysigt strandpensionat och en övernattning på ett B&B i Åsa hade vi bokat in och vi besökte Bockstensmannen på Varbergs fästning och tittade även förbi på Marstrands fästning en stund. Väldigt mysiga dagar. Jag har en väldig tur (skicklighet?) som har en man som gillar att köra bil för det innebär att jag kan sticka när vi är ute på våra rundor. Mycket praktiskt!

Och därmed är vi inne på det som texten egentligen skulle handla om. Stickningen. Av någon anledning har jag nästan blivit monogamstickare, jag som alltid brukar ha många projekt igång. Jag skriver ”nästan” för helt och hållet monogamstickare är jag inte. Än. Det började med att jag inte kunde släppa Sirikoftan till att börja med. Sen fick jag syn på en sjal som jag förälskade mig fullständigt i och drog igång den istället. Förmodligen för att jag började oroa mig för att Siri inte skulle passa. (fast det vet vi ju nu att den gjorde) Monogamstickade sjalen tills den var klar och tog då tag i Siri igen. Siri blev klar och jag var plötsligt helt vilsen. Vad skulle jag nu ge mig på? Pingvinen ska monteras, men det är ju inte stickning. Jag dammsög Ravelry efter en ny kofta att börja på nu när jag fått blodad tand och bestämde mig till sist för att testa en kofta jag haft på min önskelista ett tag, Stripes gone crazy. Eftersom den är lite klurig i starten behövde jag en bilstickning också, så jag hittade en cowl som Martina Behm, Stickmich, har skapat.

Jag inser att det blev lite rörigt det här. Och nu när jag tänker på det så kan jag nog inte kalla mig ens ”nästan monogamstickare” för om jag tittar i min projektkorg så är den inte precis tom. Kanske är den inte så full av projekt som den brukar, men knappast tom. Nåja. Man är som man är.

Sjalen på bilden då? Det var den jag blev så förälskad i mitt i Siristickingen och den var verkligen rolig att sticka. De rätstickade partierna passade fint som tågstickning/bilstickning. De spetsmönstrade partierna var lite klurigare men inte alls svåra. Garnet jag använde köptes som sockgarn, men jag kände att det var lite halkigare att sticka med än mina andra sockgarner och passade inte så bra till flerfärgsstickade sockar. Till sjalen passade det dock utmärkt! Väldigt mjukt och trevligt.

Lite fakta också;

Garn: Holst Highland, 80% Highland ull och 20% nylon
Stickor: 4 mm (eller använde jag 4,5 mm?) rundtsticka
Mönster: Lilli Pilli av Ambah O´Brien

0 Comments
Stickat

Siri och jag

8 juli, 2017

Siri kofta

Jag sa ju det! Jag sa ju att 2017 skulle bli året då jag lyckas sticka ett plagg till mig själv som faktiskt passar!

Och jag gjorde det! Vad säger ni om det? Jag vet! Det är egentligen inget märkligt. Plagg man stickar till sig själv SKA liksom passa. Man har sig själv tillgänglig för kontrollmätningar hela tiden, men ändå har det gått fullständigt åt skogen för mig. Flera gånger. Så i början av året bestämde mig för att i år skulle det gå! Jag ville så väldigt gärna göra en Siri-kofta, men tvivlade innerst inne på att jag skulle få den att passa mig. Därför var jag tveksam till att köpa fingarnet jag egenligen ville ha. Jag har gått på såna nitar tillräckligt många gånger redan. Alltså bestämde jag mig för att göra ett test med garn från Klippans yllefabrik. Med ett pris om 25 kronor per 100-gramshärva så blir inte totalkostnaden så stor ifall jag skulle misslyckas igen. Dessutom skulle jag i så fall kunna använda garnet till vantar. En jädrans massa vantar i och för sig, men rent hypotetiskt skulle det vara möjligt, och det var uppenbarligen viktigt för mig att veta.

Jag stickade provlappar, mätte, stickade igen och mätte igen. Mätte mig själv och klurade på vilken storlek jag skulle välja. Till sist tog jag mod till mig och började. Åh så rolig stickning det var! Halva koftan gjorde jag på en vecka sen slog nog tvivlet till igen. Jag hittade en sjal på Ravelry som jag drog igång och monogamstickade istället. Jag skyllde på att Sirikoftan blivit för stor att ta med mig på tåget. Jaja, jag genomskådade mig själv till sist.

Sjalen blev klar och jag la en kväll på att bada och blocka den. Sen en kväll på att jobba lite på en virkad pingvin jag gör till en vän. Hela tiden blängde Siri på mig från korgen. I ärlighetens namn är blängde inte rätt ord. Siri tittade snarast uppmuntrande och vädjande på mig. Ja, jag fattar att koftor varken kan blänga eller titta uppmuntrande eller vädjande på någon alls. Jag fattar det. Men det var så det kändes. Jag tog ett djupt andetag och plockade upp Siri och stickade. Och stickade. Och så plötsligt var hon klar!

Koftan fick bada en stund och sen la jag den (hela tiden vill jag kalla koftan för ”henne”, är det konstigt?) att torka på altanen någon dag. Jodå, storleken ser ut att vara rätt, men jag har blivit lurad förr. Siri och jag tillbringade sen en kväll i solstolen för att fästa trådar och sen sy i knapparna jag valt ut. Så kom så det stora ögonblicket. Jag provade och hon passade! Hon passade verkligen perfekt! Ja, ärmarna är aningen långa, men vad gör det. Om jag tycker det är störande är det väldigt enkelt att repa upp muddarna och någon centimeter till och sen sticka ny mudd. Vi får se hur jag gör. Just nu är jag bara lycklig.

Nu är frågan. Ska jag sticka en Siri till i Klippangarn? För att jag kan och för att jag har en koftmängd garn i en färg till? Eller ska jag prova ett annat koftmönster? Vilket i så fall? Har ni något tips?

Fakta om koftan;

Garn: 2-trådigt ullgarn från Klippans yllefabrik. Färgen på bilden stämmer inte helt med verkligheten. Koftan är mer åt det gråblå hållet än lila som bilden visar.
Stickor:  5 mm Hiya Hiya Sharp rundstickor. Mönstret säger nog 4 mm har jag för mig, men jag stickar tajt.
Mönster: Ja det vet ni ju redan. Det är Siri av Linnéa Öhman. Oerhört välskrivet mönster.

6 Comments
Stickat

Trädgårdsstrumporna och livet

25 juni, 2017

Minns ni garnet jag köpte helt i blindo? Dogwood-garnet från The Yarn Yard?

Strumporna är färdigstickade och jag har till och med lyckats fotografera dem. Det var inte helt lätt att få till rätt färger med det här garnet, men dessa foton är ganska nära sanningen iallafall. Garnet är fantastiskt roligt att sticka med. Jag blev helt hypnotiserad av färgskiftningarna, och mönstret var hur roligt som helst att sticka. Det kändes nästan lite sorgligt när strumporna var klara.

Mönsterrapporterna var ganska lätta att memorera, men var ändå inte mindless knitting. Konstruktionen där mönstret fortsätter ner på hälen tyckte jag alldeles särskilt mycket om. Det syns bäst på bilden nedan. Detta är till råga på allt ett gratis mönster! Helt otroligt generöst av mönsterskaparen.

Jaha? Och mer då? Det är ju faktiskt två veckor sen sist, eller nåt. Jodå, jag har stickat på en hel del annat under den här tiden. Siri-koftan går framåt. Den är lite otymplig att ha med sig så den är inte längre klassad som tågstickning. Jag har börjat på ett par tantulltuss-strumpor i mitt orange Garnlycka-garn, lite blått sockgarn från Tant Kofta och så vitt sockgarn från Holst. Konstaterar dock att jag inte är helt nöjd med hur sockgarnet från Holst beter sig. Det är lite glansigare och ”slinkigare” (förstår ni hur jag menar?) än sockgarnet jag är van vid. Jag tror nog det fungerar utmärkt till sockar/strumpor, men inte så bra till flerfärgsstickade sådana.

Eftersom jag även köpte grått och rött sockgarn från Holst när jag ändå var igång så började jag ju fundera på vad sjutton jag skulle göra med det. Jag klickade runt lite på Ravelry och plötsligt var den där! Sjalen som garnet ville bli. Precis lagom mängd hade jag också lyckats köpa. Ibland har man tur. Från att jag såg mönstret till att det låg i mitt Ravelrybibliotek, betalt och klart, dröjde det mindre än en minut. Och inom ytterligare en hade jag lagt upp de första maskorna. Ibland går det undan!

Senaste veckan har varit märklig. Jag började veckan med ett blodtrycksfall a la grande, som gjorde att jag var vinglig och gick på halvfart ett par dagar. På onsdagskvällen blev det sen besök på akuten med ene sonen, och det resulterade (efter åtta timmar) i att han blev inlagd. Somnade väl vid tretiden och vaknade igen när klocka ringde strax innan sex. Iväg till jobbet igen och jobbade tills sonen meddelade att besökstiden snart skulle börja. Stänger datorn, köper mig något att äta och kör sen till sjukhuset för att hålla honom sällskap. Då var klockan två. Strax innan sju hade fortfarande inte läkaren hunnit titta på hans bilder så då bestämde vi oss för att åka hem ändå. Han mådde mycket bättre, så det kändes inte rimligt att stanna kvar längre. Sköterskan på avdelningen var helt underbar och tyckte nog innerst inne att vi gjorde rätt. De är hjältar allihop som jobbar där!

Nåja, nu mår vi bättre allihop, midsommar är avklarad och vi tar nya tag inför nästa vecka.

Just ja! Lite fakta om strumporna får jag inte glömma

Garn: Bonny från The Yarn Yard, färgställningen Dogwood från The Garden collection
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya strumpstickor
Mönster: My #1 av Rät & Avig.  Väldigt roligt mönster, välskrivet och dessutom gratis!

 

0 Comments
Stickat

Om poddar och garn

14 juni, 2017

Garnlycka

Jag har den sista tiden helt snöat in på Youtubepoddar om stickning och garn. Fullständigt. Det finns inte en serie eller film på Netflix som har en chans numera.

Det är några år sen jag upptäckte Stickpodden, en ljudpod, som jag sträcklyssnade på.  Supermysig och jag lärde mig alltid något nytt. Dessutom fick man tips på roliga mönster och garner. Så småningom hittade jag ytterligare några svenska poddar om stickning, som t.ex. Nördic Knitting, Rätt Avigt, Stickkontakt m.fl. Jag gjorde också försök att hitta internationella poddar på engelska men det var ingen jag riktigt föll för. Har du inte provat att lyssna på detta så har du något riktigt härligt framför dig! Jag blev förresten helt starstruck häromdagen! Rätt Avigt följer mig på Instagram nu. Kan ni fatta?! Det är lika häftigt som när VisaLisa började följa mig på Twitter.

För inte alls längesen fick jag nys om att det gjordes videopoddar om stickning också. För er andra har det säkert varit fullständigt klart länge, men jag hade som sagt missat det. Kammebornia har funnits ett tag och på senare tid har även Yarnesty (f.d. Alpakka-Anna) och Majas Manufaktur startat videopoddar. Nånstans där fastnade jag. Jag fick ett förslag på Youtube om en pod på engelska som jag chansade vilt på och startade. Det var Grocery Girls som spelas in av två systrar i Kanada och där var jag fast. De tipsade om många andra poddare, de flesta i Kanada och USA, men även några i Europa. Min lista över poddar att se blir bara längre och längre. Förmodligen kommer jag inte att ha tid att jobba framöver.

Förutom alla tips på poddar pratar de om spännande mönster och projekt och om indiefärgare. De allra flesta garntips är från Kanada och Nordamerika och är därför ganska svåra/dyra att få tag på, men ett och annat tips från Europa dyker upp. Mönstren är lättare. De köper man via Ravelry så där spelar inte ursprungslandet så stor roll. Jag har upptäckt flera designers som jag aldrig hört talas om tidigare, men som gör fantastiska saker. Jag ramlade t.ex. dit på ett sjalmönster i veckan. Från första ögonkastet till inköpt mönster gick nog mindre än en minut. Som tur var hade jag passande garn i tillräcklig mängd hemma, så efter ytterligare några minuter var projektet påbörjat. Då ingick även tiden det tog att nysta härvorna!

Jag tänker inte ens försöka länka till alla poddar jag lagt i min lista på Youtube. Letar du upp Grocery Girls och tittar på dem lär det dyka upp fler förslag även för dig. Räkna inte med att ha tid att vara social eller jobba framöver då. Du gör detta på egen risk.

Vad har då poddarna med garnet på bilderna att göra? Absolut ingenting. Ja, förutom då att Garnlycka, som färgat garnet, nämndes i någon av de svenska ljudpoddarna. Jag tror det var Stickkontakt, faktiskt. Garnlycka besökte vårt stickcafé i våras och jag föll fullständigt för de här härvorna. De två översta är i merinoull och heter Sommardag och Dandelion. De två nedan är sockgarn och heter I see fire och Marin. Bara namnen kan ju få en att falla, och då har man inte ens känt på garnet. Får du chansen att klappa Garnlycka-garn nångång så passa på.

Nu ska jag fortsätta sticka på mitt mest nyligen startade sjalprojekt. Jag har svårt att släppa det, helt klart. Bilder och fakta kommer så småningom.

garnlycka

3 Comments
Stickat

Flerfärgsstickade elefantfötter

4 juni, 2017

flerfärgssticka sock

De här strumporna har funnits i min kö på Ravelry länge och jag vet inte vad som hindrat mig från att göra dem tidigare. Dumt, för det här är väldigt rolig stickning. Inte direkt mindless men inte heller jättekrånglig. Superkul!

I min frustration, över de självrandande, oroliga garnerna jag försökt få till strumpor av, tog jag de första två enfärgade garnnystanen jag hittade i tillräcklig mängd och drog igång. Jag var inte alls säker på att ljusgrått och brunt skulle bli särskilt snyggt tillsammans, men det fick bli som det blev. Det blev supersnyggt! Min kära, elefanttokiga syster vill hemskt gärna ha dem, men jag tror dessvärre de är för små. Tur för mig i så fall, för då får jag behålla detta paret och sticka ett nytt par i lite tjockare garn och stickor.

I förra veckan la jag en del tid på att virka delar till en Linuxpingvin till en vän. Den är inte helt färdig för mina fingrar måste vila lite. Det märks tydligt att jag är otränad på att virka. Fingrarna krampar efter en kväll med virknålen. Det gör det aldrig när jag stickar. Nu återstår bara att fylla pingvinen med vadd och sy fast delarna. Snart klart, alltså.

Jag har också kastat mig över ett roligt sockmönster med både flerfärgsstickning och flätor. Jättekul idé där mönstret från flerfärgsstickningen fortsätter som flätor längre ner på benet. Dessvärre blir de på tok för små, trots att jag gått upp i stickstorlek. Garnet är det rätta så där ligger inte problemet denna gången. Jag får prova igen med ännu större stickor. En annan dag. För nu har jag fått en idé på en liten barnkofta som jag bara måste prova. Den blir lite galen, men vi får se. Kanske blir det något. Kanske river jag upp hela klabbet. Jag använder Holst Coast, ett garn med 55% lamull och 45% bomull. Supermjukt, men ganska tunt.

Utöver detta stickar jag några varv på min Sirikofta då och då. Jag ser verkligen fram emot att den ska bli klar, men jag tror att jag också är lite rädd för hur den ska bli när den blir klar. Hittills har jag inte lyckats göra något som passar mig själv, annat än vantar, mössor och annat smått. Och sjalar förstås. De är rätt förlåtande när det gäller storlek. Vi får se hur det går. Det blir säkert bild på koftan oavsett om den passar eller inte.

Nå, lite fakta om Elefantstrumporna får det ju bli;

Garn: Det bruna är Drops Fabel och det grå är Svarta Fårets Frost.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya sharp strumpstickor
Mönster: Water for the Elephants av Yvette Noel (Rose Hiver Designs)

0 Comments
Stickat

Mer glitter till folket!

27 maj, 2017

Glitter strumpor

Tidigare i våras var jag på stickcafé i en garnaffär. Jag sa det då, och jag säger det igen; Det är inte bra för mig och min plånbok.

Den gången lyckades jag styra undan de flesta av de lockande garnsorterna, men två nystan glittersockgarn köpte jag. Ett med lite rosa i och så detta mörka melerade glittergarn. Lite glitter gör tillvaron trevligare. Inbillar jag mig. För att få kontrast till det mörka garnet valde jag gråbeige mudd, häl och tå, och jag är riktigt nöjd.

Det är ganska längesen jag upptäckte poddar att lyssna på via mobilen. Stickpodden var en tidig favorit, som jag fortfarande hoppas ska återkomma. Sen hittade jag många fler så jag har hållit mig sysselsatt på vägen till och från jobbet. Nördic Knitting och Stickkontakt är två andra favoriter, och det finns många fler. Häromveckan fick jag för mig att prova att titta på poddar via Youtube också, och herrejösses så många det finns! Jag började med några svenska poddar jag hört talas om, Majas Manufaktur var faktiskt den första, och sen var jag fast! Det finns ju hur många som helst!

På något sätt hamnade jag i en ganska färsk podd från Canada som heter Hand me my knitting och hon nämnde några andra, bl.a. Grocery Girls som jag såklart var tvungen att prova. Nu sitter jag där med hundratals avsnitt av olika poddar att titta på. Hur ska jag hinna?

Det är kul att jämföra stickpoddar från olika länder. Vi har många likheter men det skiljer i val av mönster och garn. Jag har hittat så många roliga mönster, både gratis och betalmönster, som jag förmodligen aldrig hittat om jag inte tittat på t.ex. de kanadensiska poddarna. Kön på Ravelry bara växer och växer. När det gäller garnval så verkar det vara mer vanligt med glittergarn där än det här hos oss. Jag har faktiskt sökt lite efter sockgarn med Stellina (glittret) i, men jag har inte hittat så många färgare som har det. Det kommer kanske?

Förutom sockarna här ovanför har jag gjort klart ytterligare två par, både de i Dogwood-garnet och ett par i flerfärgsstickning. Inlägg är på väg om dessa.

Fakta om strumporna;

Garn: Järbo Raggi, färgnr 15114, mörkt grönt, mörkt lila och svartgrått med glitter i. Till resår, häl och tå använder jag lite rester av beigegrått Novita Nalle som jag höll dubbelt. Trots häl och tå i avvikande färg räcker inte ett 100-gramsnystan med Raggi till ett par vuxensockar, men det gör inget. Det finns säkert någon med lite mindre fötter som kan tänka sig ett par glittersockar.
Stickor: 4 mm strumpstickor
Mönster:  Jag använde mig av tekniken med lyfta maskor från mönstret Pin Stripes Socks, men inte mönstret i övrigt. Den tekniken brukar fungera utmärkt när man har lite bråkigt flerfärgat garn.

0 Comments