All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

En röd ranunkel

21 maj, 2018

Ranunculus

Plötsligt hände det! En rad tillfälligheter gjorde att jag plötsligt var ägare till ett kilo garn till. I den mest fantastiska röda färg jag sett.

Följer du mig på Instagram eller Facebook så har du kanske redan sett bilder på det hela. Men vi tar det från början.

För något år sen var jag och hälsade på äldste sonen i Uppsala och passade på att ta en tur till Yll & Tyll. Jag minns inte vad jag köpte den gången, men jag minns tydligt ett rött garn som jag höll i bra länge. Det var den mest fantastiska röda färg jag någonsin sett och mjukt som en kissekatt. Eftersom jag inte visste vad jag ville göra med härvan så fick den bo kvar. Men. Jag har inte glömt garnet. Någon gång ska jag köpa det, har jag sagt till mig själv. Garnet ifråga var Malabrigo Rios.

En fredag för någon vecka sen behövde jag ta lunch tidigare för att vi skulle få ihop det hela på jobbet. Jag satte mig i det tomma fikarummet och slevade i mig min joghurt medan jag tittade igenom vad som hänt i Instagramvärlden. Då ser jag det! Yll & Tylls fredagsfynd. Det var ett Malabrigogarn i precis den vackra röda färgen som jag fallit för. Denna gången var det ett lite tjockare garn än det jag klappade den gången, men färgen. Färgen. Med darrande händer skrev jag ett meddelande till butiken och sa att jag var intresserad, för det stod inget om att garnet var sålt.

Jag trodde naturligtvis inte att det skulle finnas kvar ändå, men hoppas får man, och redan efter en minut fick jag svar från butiken. Garnet var mitt om jag ville. OM jag ville! 10 vackra härvor, över 1200 meter, av det finaste merinogarn jag sett. Mer än tillräckligt till en tröja, och till halva priset. OM jag ville! Pengarna swishade iväg och så var garnet mitt. Under helgen klurade jag på vilken tröja jag skulle sticka och kom fram till att Ranunculus nog blir ett bra val.

Nu är oket klart och jag tror fortfarande att Ranunculus är ett bra val. Trots att garnet är tjockt så går det inte så fort att sticka som man kunde tro. Det beror mest på att jag hela tiden kommer på mig själv att sitta och klappa på tröjan istället för att sticka på den. Å andra sidan gör det inget. Det får gärna ta lite tid. Under tiden njuter jag av varenda maska.

Redan nu är Ranunculusen för stor att ta med som pendlarstickning så jag stickar som vanligt sockar också. Ett par Spira av Clara Falk har det blivit och ett par egenkomponerade som eventuellt kommer att heta Verum. Kanske. Och jämfört med 2,5 millimeters strumpstickor känns tröjans 6 millimeters som telefonstolpar ungefär men det är nog bra för händerna att skifta grepp.

Fakta om tröjan;

Garn: Malabrigo Mecha i färgen Cereza.
Stickor: Rundsticka Knitpro Symphonie, 6 mm
Mönster: Ranunculus https://www.ravelry.com/projects/Morslillaylle/ranunculusav Midori Hirose. Ett ganska lättfattligt mönster när jag väl kom över att jag inte fattade uppläggningen. Jag körde en egen variant istället.

4 Comments
Stickat

Och plötsligt är det sommar

12 maj, 2018

Transcendence

Vilka underbara veckor det har varit! Fantastiskt väder och flera lediga dagar. Det gjorde inte så mycket att jag inte kunde vara ledig på klämfredagen förra veckan, semesterkänslan håller i sig ändå. Jag ska istället vara lite ledig innan nationaldagen.

Har ni tänkt på att det går i cykler, det där med vad man är sugen på att sticka? Eller, det är kanske bara för mig det är så. Inte vet jag. Jag kan snöa in på strumpor eller vantar. Mössor var det för ett tag sen, och nu är det tröjor. Och strumpor. För tröjor är inte speciellt pendlarvänliga projekt, så jag måste ha några mer portabla grejer på gång också. Just nu är det strumpor.

Strumporna på bilden är Transcendence socks av Skeinderknits. Mönstret är skrivet för att sticka från tån och upp, men jag ville så gärna prova min nya väldigt korta rundsticka så jag valde att sticka dem uppifrån. Och för att röra till det ytterligare fick jag för mig att prova en ny häl också. Det är ett tag sen jag köpte beskrivningen till Fish lips kiss heel, men det har inte blivit av att jag testat. Många säger att det är den överlägset bästa kortvarvshälen och jag är nog benägen att hålla med. Åtminstone bäst bland de varianter jag testat.  Har du inte testat denna hälen så rekommenderar jag att du gör det. Priset är mycket överkomligt, kring en dollar.

Mönstret till sockorna är välskrivet och sockarna roliga att sticka. Jag gillar att mönstret är repetitivt och lätt att memorera. Det är bra egenskaper på en pendlarstickning. Det grå och det gröna garnet kommer från goodiebagen från Stickfest i Väst. Jag kände att jag verkligen ville prova godsakerna vi fick, för att veta vilka av garnerna jag tycker om. Eller inte tycker om, för all del. Jag lär återkomma om det.

Den lilla Flaxkoftan och Flaxtröjan är klara. Nästan iallafall. Koftan väntar på knappar, men jag tror jag bestämt mig för vilka den ska ha nu. Kanske. Om jag inte hittar några ännu bättre. Jag funderar nog på det några dagar till. Man ska inte ha för bråttom med såna viktiga saker. De får ta sin tid.

Samtidigt funderar jag på att sticka en Loppakofta till mig själv. Jag har garn till det, men behöver bestämma mig för vilka kontrastfärger jag ska ha. Bottenfärgen blir beige och det lutar för närvarande åt lite jordig färgskala. Brunt, senapsgult och något mer åt det hållet. Jag har en härlig mörkt röd och en bränd orange som skulle passa fint. Eller kanske en olivgrön. Eller så går jag åt blått istället. Kanske. Eller grönt? Ja, ni fattar. Jag har problem. Förmodligen får jag sticka testlappar och utvärdera sen.

Fast det kanske jag inte har tid med. Jag har skapat ett nytt angenämt problem åt mig själv. I går tog jag lunch lite tidigare än vanligt. Jag satte mig i lunchrummet tittade igenom Instagram medan jag åt. Då får jag se att Yll & Tyll just lagt ut fredagsfyndet. 10 härvor Malagribo Mecha, ett merinogarn i en fantastisk röd färg. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle kunna kapa åt mig dem, men jag gjorde det! Jag var först och inom två minuter var de betalda och klara. Nu är det på väg hit med posten. Åh! Nu måste jag hitta en lämplig tröja att sticka. Det är ett riktigt angenämt problem.

Fakta om sockarna:

Garn: Järbo Junior Raggi i grönt och grått, samt lite gula rester av Tant Koftas Trekking och vinrött från Söstrene Grenes sockgarn.
Stickor: 2,25 mm rundsticka. Jag använde min 23 cm långa rundsticka från Hiya Hiya. Till tån fick jag ta till vanliga strumpstickor.
Mönster: Transcendence Socks från Skeindeer Knits. Välskrivet och roligt att sticka.

 

0 Comments
Stickat

Om grytlappar och en försvunnen månad

25 april, 2018

Grytlapp

Vem snodde april? Jag bara undrar. Det är inte ok att försnilla en hel månad så där.

Jag visste från början att april skulle bli en hektisk månad, det gjorde jag, men ändå. Ja, egentligen började det redan i slutet av mars. Efter Stickfest i Väst har veckorna ramlat på snabbare än nånsin. April bjöd på stickcafé, en konsert och tre Stockholmsturer så det känns inte som jag haft tid att landa här hemma. Dessutom drog pollensäsongen igång helt plötsligt och det blir jag ju inte piggare av, precis.

Stickcaféet var lika trevligt som vanligt och vi kunde se hur det stod till med de olika Flaxarna som vi stickar i vår Knitalong. Någon var färdig och några nästan färdiga. Mina två har vilat sig lite medan jag klurar på ärmlängd, superkorta rundstickor och annat väsentligt.

Konserten var det Miss Li som stod för. Jisses vilken energi den tjejen har. Superbra konsert där hon spelade alla låtarna från senaste plattan och sen toppade det hela med en hel flock av de äldre låtarna. I ungefär två timmar gav hon verkligen allt på scenen. Jag fattar inte riktigt hur hon orkar.

Och Stockholmsturerna på det. Samtliga för jobbets skull, och samtliga var väldigt givande. En av dem innebar en båttur och i samband med en annan gjorde jag en avstickare till ene sonen som bor i Uppsala. Denna gången blev det inget besök på Yll & Tyll. Det behövdes inte för sonen hade redan köpt ut garn åt mig. Garn som jag behöver till strumpor som jag ska klura ihop under sommaren. Nu återstår bara två Stockholmsturer till innan det är sommar. Det fixar jag lätt. Visst? Fördelen är att det blir många timmars stickning på tåget och det är ju alltid trevligt. På resan hem i måndags kväll stickade jag dock inte en enda maska. Jag hade turen att få en pratglad, trevlig granne på tåget och när han väl somnade hade jag hunnit bli åksjuk så stickorna fick vila.

Men nu var det grytlapparna jag skulle prata om. Får man förresten kalla dem för grytlappar? Jag har något svagt minne av att man enligt EU inte får det om man inte kan garantera att de klarar en viss värme, men jag kan naturligtvis ha fel. Idag kallar jag dem grytlappar så får vi väl se om EU hör av sig.

För något år sen gjorde jag ett par i blått och vitt till en kär tösabit, men när jag senast var på besök såg jag att köksgardinerna numera var rosa. Så, det fick bli ett par nya i rosa till henne. Denna gången med blommor istället för stjärnor. Startsträckan var lång. Mönstret skulle ritas upp och ritas om. Och ritas om igen. Masktätheten skulle kollas, för jag ville inte använda garn från den stora elaka garnjätten denna gången. Ersättningsgarnet kändes aningen tunnare än det jag använde förra gången, men det funkade absolut.

Som tur var hann jag bli färdig och blocka dem innan Marstrand för till fotokursen för Maja Karlsson skulle vi ha med oss några färdiga projekt och jag ville självklart ha med mig dessa. Många bilder blev det, men solen var ganska skarp så det var lite knepigt att få fram färgerna på ett bra sätt. Även denna bilden är aningen ljus, men jag är nöjd ändå.

Nu ska jag bara ta mig i kragen och skriva ihop själva mönstret också. Helst medan jag har det i hyfsat färskt minne. Grytlapparna har redan flyttat så jag har ingen hjälp av dem. Nåja, det ordnar sig nog.

Nu ska jag sticka ett par varv på en av Flaxarna. Kanske koka mig en kopp kaffe och leta upp en liten bit choklad också. Ja, så får det bli.

Lite fakta får det också bli, även om det är lite mer svävande än det brukar vara. Mer info kommer när jag plitat färdigt på mönstret. Kanske finns det någon som är sugen på att teststicka dem?

Garn: Sandnes Mandarin Petit
Stickor: En rundsticka, i lämplig tjocklek.
Mönster: Eget mönster, ännu inte utgivet.

 

4 Comments
Stickat

Underbara Marstrand och en liten gul Flax

7 april, 2018

Oj, vilken helg vi hade! Jag pratar naturligtvis om helgen på Marstrand och Stickfest i Väst. Jag säger bara Oj!

Förväntningarna på helgen var höga. Skyhöga. Nästan så att jag var orolig över att just därför bli besviken, men det hade jag inte behövt fundera på.  Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det hela utan att det låter helgalet. För det är helgalet med ett helt hotell fullt av garnnördar som sitter och stickar i varenda hörn. Det betraktas som helt normalt att gå fram till vilt främmande människor och börja klappa på deras kläder. Ja, åtminstone det som man kan anta att de stickat själva, men man skulle förmodligen komma undan med att klappa även på kläder som inte är egenhändigt stickade.

På fredagskvällen var det gemensam middag, föredrag av fantastiska  Beatrice Olsson och garnlotteri, och kvällen avslutades med en stick-quiz. På lotteriet vann jag i vanlig ordning inget (jag tröstar mig med att jag har tur i kärlek istället för spel) men på quizen blev det utdelning. Vårt lag kom fyra och eftersom alla deltagande lag fick pris så blev vi inte lottlösa. En vacker härva garn var blev utdelningen. Jag fick en väldigt vacker härva Manos del Urugay Silk Blend, och det är verkligen inte illa.

Men jag höll ju på att glömma! När vi checkade in fick vi en goodiebag som visade sig vara full av garn, mönster, stickor, stickmarkörer och sånt trevligt. Det förväntade jag mig verkligen inte! Vilken härlig möjlighet att prova garnsorter jag aldrig testat förr. Vi fick till och med ett nysta med en angorablandning. Mjukt som en kissekatt var det. Hur i all världen jag ska kunna sätta stickorna i den godbiten vet jag inte. Nå, det lär väl ge sig så småningom. Tills dess nöjer jag mig med att öppna påsen och klappa godbiten då och då.

På lördagen hade vi alla tre anmält oss till en kurs i tvåändsstickning. Jag ska erkänna att jag inte riktigt vågat ge mig på det där själv. Det skulle ju vara så förfärligt svårt, hade jag hört. Snudd på omöjligt. Men så där förfärligt svårt var det inte tycker jag. Det tar tid och koncentration, åtminstone som nybörjare, omöjligt var det inte. Mitt första projekt kommer att bli ett par halvvantar. Kanske klara nästa vinter, eller nästa igen, vi får se. De är inte ens påbörjade än.

Lördagskvällen bjöd också på en god gemensam middag och på en tävling. Enligt traditionen skulle den snabbaste stickaren i väst utses. Vi hade inte anmält oss till tävlingen i år, men jag måste erkänna att jag blev lite sugen att vara med. Kanske nästa år?

Söndagsförmiddagen ägnade jag åt en kurs för Maja Karlsson, Majas Manufaktur, i fotografering för sociala medier. Vi var bara sex deltagare så vi hade verkligen möjlighet att ta till oss en massa kunskap. Vi fick massor av tips och goda råd och skulle sen själva fotografera för glatta livet. Kreativiteten och inspirationen flödade, vi hjälptes åt och lånade glatt rekvisita av varandra. Många foton togs utomhus och jag undrar vad förbipasserande tänkte när man låg på alla fyra på bryggan och fotograferade stickade pryttlar. Fotot på tröjan här ovanför är ett resultat av kursen och det lär dyka upp fler här framöver. Det svåra blir att välja vilka foton jag ska använda. Nedan syns Maja med sina hängivna elever. Letar du upp samma bild i mitt Instagramflöde så är deltagarna taggade där, ifall du skulle vilja följa någon av de andra.

Jamen, den gula tröjan då? Jo. Det är den där tröjan från vår Knit-A-Long som jag råkade tjuvstarta rätt kraftigt på. Jag tror jag är förlåten för det för jag får fortfarande vara med på stickcaféerna och på Knit-A-Longen. För säkerhets skull stickar jag en Flax-tröja till och den började jag på när jag skulle. Inget fusk där inte. Den gula räknar jag inte heller som fusk, bara som en väl tilltagen provlapp.

Medan jag stickade på den mjuka, fina, maskrosgula Flaxtröjan insåg jag att det snart skulle födas en liten baby i vår närhet och plötsligt var det fullt rimligt att sticka klart tröjan. Det lilla livet kunde ju faktiskt födas precis när som helst. Nu har han kommit till världen och imorgon kommer den att överlämnas. Håll tummarna för att den passar!

Lite fakta om tröjan då;

Garn: Superwash merino handfärgat av Garnlycka. Färgen heter Dandelion.
Stickor: 3,75 mm rundstickor, Hiya Hiya Sharp, och till ärmarna 3,5 mm  strumpstickor i bambu. Jag hade inga strumpstickor i 3,75 mm men det blev ungefär samma stickfasthet med bambustickorna. De är så motsträviga att sticka med så det blir lite lösare än de lättstickade Hiya Hiya.
Mönster: Flax Light av Tin Can Knits. Superbra nybörjarmönster om du inte provat sticka på engelska tidigare.

3 Comments
Stickat

Snart dags för Stickfest i Väst!

17 mars, 2018

Nu är det nära! Om mindre än en vecka far vi iväg till Stickfest i Väst, och som jag har längtat!

Hela hösten pratade jag och några stickcafévänner om hur gärna vi ville åka till Marstrand och Stickfest i Väst. Vi bevakade anmälningsdatumet och bokade in dagen i våra kalendrar så att vi absolut inte skulle missa det. I god tid innan anmälningsdagen var all info insamlad och någon minut efter att anmälan hade öppnat var våra inskickade. Sen var det bara att vänta och se om vi fick platser.

Det fick vi, som du förstår. Och vi fick även platser på de kurser vi önskade. Sedan dess har det varit lite nedräkning för min del. Bara lite, för livet i övrigt fortsätter ju runt i kring mig förstås. Jag fick idén att sticka mig en ny tröja att ha på Stickfesten och lyckades faktiskt ro det i land. Tröjan blev klar i veckan och för tillfället ligger den i tvättmaskinen.

Och nu är det då snart dags. På fredag morgon åker vi, och ska sen tillbringa hela helgen med andra garnnördar. Nu inser jag att det är hög tid att planera vad jag ska ha med mig. Fokus har hela tiden varit på att få klar min Zweigtröja så jag har helt tappat att jag ju måste ha ett lämpligt stickprojekt med mig. Eller flera. Förmodligen flera. Istället har jag lyckats göra klart tre (!!!) projekt denna veckan. Hur tänkte jag där?

Idag får det bli djupdykning i garnlådorna så jag kan börja på några projekt att ta med. Det är ju inte så att jag har brist på garn eller inspiration, men när nu tidspressen kommer så blir det svårt att välja. Jag har faktiskt startat ett projekt i veckan, men det tänkte jag inte sticka på i helgen. Det ska jag i stället ha med mig som halvfärdigt projekt till kursen i kreativ fotografering som jag ska gå för Maja Karlsson (Majas Manufaktur)  På tal om fotokursen inser jag nu att jag måste packa ner lite färdiga projekt och rekvisita till den. Jösses. Vad sjutton ska jag ta med mig som rekvisita? Jag har absolut ingen aning.

Den andra kursen jag ska gå handlar om tvåändsstickning. Det har jag velat lära mig länge, men det har inte blivit av. Troligen eftersom så många säger att tvåändsstickning är något man inte kan lära sig själv utan måste gå kurs. Det borde väl fungera att lära sig via Youtube som allt annat, tycker jag, men det har inte blivit av att jag provat. Nåja, nu blir det av till sist och det ser jag fram emot. Garn och stickor till det har jag så det blir inte något större huvudbry att packa ner.

Garn och stickor till ett par (tre?) projekt måste följa med, lite extra stickor och kanske lite garn till. Jag kanske blir sugen på att sticka något helt annat än det jag trodde. Någorlunda enkelt måste det vara om det ska gå att sticka och prata samtidigt. När jag ser framför mig vad jag ska ha med mig i resväskan inser jag att det antagligen inte blir plats för något ombyte kläder. En liten necessär och några rena underkläder kan man väl ha i handväskan bara? Eller? Nä? Nähä, då får jag välja kläder som inte tar så stor plats, alternativt ha alltihop på mig när jag åker dit och hem. Vad tror ni om det förslaget?

Det ordnar sig nog. Som vanligt lär jag packa ner för mycket av allt, men så länge resväskan går att stänga är jag nöjd. Det som inte får plats i resväskan stoppar jag i min ryggsäck. Japp, så får det blir.

Projekten jag blivit klar med i veckan är Zweigtröjan, en liten solgul Flax light tröja och ett par TAIF-vantar. Bilder och mer info om dessa kommer så småningom.

Projektet jag börjat på (hittills) är ett par Selbu mittens av Skeindeer Knits. Jag har helt snöat in på hennes Youtube podcast och kunde inte låta bli att testa ett av hennes mönster. Det är flerfärgsstickning men med betydligt tjockare garn än jag är van vid. Den egentliga anledningen till att jag började på dem är att jag är väldigt sugen på att sticka en isländsk tröja och ville prova Lettlopi för att se vad jag tycker om det. Jag lär återkomma om det också. Det känns lovande så här långt.

Under nästa helg lär det inte komma något inlägg här, men säkerligen på Instagram så följ mig gärna där.

 

 

0 Comments
Stickat

Om tågstickning och provlappar

1 mars, 2018

sockar falska flätor

Sockar är såna bra tågpendlarprojekt! Ja, de är utmärkta bilåkarprojekt också, men mest är det på tåget jag stickar raggisar. I bilen tänker jag lite för mycket på vad som skulle hända om vi blev tvungna att bromsa. Hemska tanke.

Just de här två paren har varit klara ett tag, men har nyligen flyttat till en väldigt kär väns små barn. Jag har känt henne sen hon var två år ungefär, och nu har hon två barn själv. Det är lite svårt att greppa ibland. Jag menar, jag har ju inte blivit så mycket äldre. Inbillar jag mig. Hursomhelst. Det är underbart att få sticka värmande sockar till de små, för jag vet att de används flitigt.

I dessa tider av snö och kyla är det extra viktigt att jag har ett stickprojekt med mig när jag åker till jobbet. Det är mer regel än undantag att vi blir stående någonstans och då känns det lite lättare om jag kan sticka bort lite av tiden istället för att reta mig på att tåget inte går som det ska. Den senaste veckan har tre av fyra dagar inneburit tågproblem. Tänk så mycket extra sticktid jag fått!

sockar

Efter sockarna stickade jag på ett halvhemligt projekt som också hade lämplig handväskestorlek. Min Zweigtröja är lite för stor för att få följa med, så den får stanna hemma. Egentligen är det inte tröjan som är för stor utan det är snarare så att jag inte får ner en halvkilos garnkon i väskan. När så det halvhemliga projektet också var färdigt blev jag lite ställd. Vad skulle jag nu sticka på tåget?

Ungefär vid den tiden bestämde vi oss för att ha en KAL (Knit-A-Long) i vårt stickcafé. Det har visat sig att det finns ganska många som aldrig vågat ge sig på att sticka efter mönster på engelska, så det ska vi göra nu.  Vi ska sticka ett ganska enkelt mönster så att alla har en möjlighet att hänga med. Valet föll på tröjan Flax Light av Tin-Can Knits. Den finns i storlekar från baby och upp till 4XL så det finns säkert storlek som passar alla.

Funderingarna på vilket garn jag skulle använda drog ju igång direkt och provlapp måste man ju göra. Det skulle passa fint att göra på tåget. Jajamen. Valet faller på en vackert maskrosgul merinohärva från Garnlycka. Provlapp stickas, mäts och rivs upp. Garnet passar perfekt, och näst minsta storleken ska jag göra. Det räcker garnet precis till. Sen måste jag ju prova olika uppläggningar. I praktiken provar jag bara en typ av uppläggning, men i gengäld provar jag den fem gånger innan jag blir nöjd. Efter det måste jag ju prova lite av raglanökningarna också. Bara lite. Bara för att se hur det blir. Och helt plötsligt har jag delat upp maskorna och satt ärmarnas maskor på restgarnstrådar, och är i full gång att sticka kroppen.

Nu börjar jag fundera på hur länge jag kan hävda att jag bara stickar provlapp, och på vad straffet är om man kommer fram till att det inte längre kan räknas som provlapp utan snarare som tjuvstart på KAL-en. Blir man diskvalificerad då? Man blir det om man tjuvstartar i sporter har jag sett. Blir jag benådad om jag säger Förlåt och lovar att sticka en till under KAL-en? Snälla? Jag kan ju hoppas.

Fakta om sockarna;

Garn: Sockarna är stickade i Novita 7 Bröder. Bra och slitstarkt garn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Till vanliga bassockar använder jag sällan mönster. De rosa har en liten volang upp till och resår i form av falska flätor. De gröna har vanlig resårstickning.

1 Comment
Stickat

Zweig och jag

23 februari, 2018

Zweig tröja

Det här är det roligaste jag stickat på länge! Ingen tvekan. Jag får säga till mig själv på skarpen när jag kommer hem från jobbet, annars hoppar jag över matlagning, tvätt och annat sånt som man tydligen måste göra emellanåt.

Jobbet, ja. Hur roligt det än är att jobba så tar det mycket sticktid, men jobba måste man göra så man får pengar till garn och såna livsnödvändigheter. Just nu försöker jag hålla mig i skinnet med inköpen innan Stickfest i Väst. Jag tänker att det kan vara bra att ha lite slantar öronmärkta för inköp där. Man vet aldrig vad man hittar som man villhöver. Fast häromdagen köpte jag några nya stickor och kablar. Jag har funderat ett tag på att köpa ett Hiya Hiya Sharp rundstickset med korta stickor, men har inte kommit till skott riktigt. Jag har de lite längre tipparna sen tidigare och älskar dem, helst stickar jag inte med något annat, men jag har märkt att de pga. längden inte funkar så bra till exempelvis mössor. Den kortaste kabeln är fullständigt omöjlig att använda med de lite längre tipparna.

Eftersom ett sånt där set kostar en del slantar så har jag dragit mig för att köpa dem, men så häromkvällen såg jag att en butik hade 20% rabatt på alla stickor och tillbehör. Det fanns dock inga set med korta tippar kvar, men lösa tippar och kablar fanns gott om. Förvaring har jag redan, så jag slog till och köpte en flock tippar och en ny kabel till en bråkdel av priset för ett helt set.

Fast egentligen var det ju inte nya rundstickor det skulle handla om idag. Jag skulle ju skriva om Zweig. Zweig är alltså tröjan med extra allt som jag nämnde förra veckan, och den har verkligen allt. Extra allt. Flerfärgsstickning, spetsstickning och lite flätstickning. Vad mer kan man begära? Som tur är kan jag inte ha med mig den som tågstickning. Halvkiloskonen med Holstgarn är inte riktigt kompatibel med att bära med sig i handväskan, åtminstone inte om man vill få plats med något annat. Så, Zweig får stanna hemma.

Oket är klart och jag har delat av för ärmarna och jag stickar nu frenetiskt på kroppen. Jag såg någon kommentar på Ravelry där man skrev att man hoppat över flätkryssen på kropp och ärmar eftersom man inte fick något flyt i stickningen. Så stort omak är det faktiskt inte med de där kryssen. Det handlar om fyra varv i en 16-varvsrapport där några maskor ska byt plats, de andra 12 varven är slätstickning. Jag tycker faktiskt kryssen är rätt kul, och man ser ju lätt att hur arbetet växer.

Som vanligt när jag stickar plagg så varvar jag lyckan över rolig stickning med en oro över att tröjan blir för stor. Bara för att stunden efter oroa mig över att tröjan blir för liten. Det är bara att kapitulera och inse att det är sådan jag är. Masktätheten stämmer och jag har mätt mig själv för att bestämma vilken storlek jag skulle ha, så den ska passa. Snart kan jag försiktigt dra den på mig och prova. Om jag vågar.

Jag skulle så gärna ha tröjan klar till Stickfest i Väst. Kanske, kanske går det. Vi får se.

Fakta om tröjan;

Garn: Holst Tides, ett ull/silkegarn från danska Holst. Det innehåller lite spinnolja så det ser lite glest ut nu när jag stickar, men eftersom jag slog på stort och till och med tvättade provlappen så vet jag att garnet blommar ut ordentligt när man tvättar tröjan sen.
Stickor: 4 mm rundstickor (Hiya Hiya Sharp förstås)
Mönster: Tröjan Zweig av Caitlin Hunter.

 

 

 

 

 

3 Comments
Stickat

Sticklusten som kom tillbaka

16 februari, 2018

Den var efterhängsen den där influensan, det får jag nog säga, men jag tror jag vann över den. Det känns så åtminstone. Jag har bytt ut det mesta av andningsproblemen mot bättre ork och det är ju en hyfsad deal, tycker jag. Nu ska jag bara försöka byta ut resten mot ännu bättre ork. Det ska nog gå.

Lusten att sticka är iallafall tillbaka och det är jag glad för. Den är faktiskt så mycket tillbaka att jag helst inte skulle göra något annat än att sticka. Och hur kunde det bli så, kan man då undra. Tja. Jag hade lovat mig själv att inte köpa mer garn förrän den rosa Stripes gone crazy-koftan var klar och det löftet ville jag hålla. Så när orken att sticka började komma tillbaka så blev det fart på stickorna. Jag gjorde färdigt koftan, tvättade och blockade den. Av bara farten fäste jag lite trådar på några vantar jag gjort och plockade även upp ett hemligt projekt och jobbade en hel del på det. Det var nog inte så dumt att tvingas vila från stickandet ett par dar ändå. Det blev rysligt mycket gjort när jag kom igång igen.

Nånstans i den här vevan fick jag klart för mig vad jag ville sticka härnäst och vilket garn jag ville ha. Till och med färgerna var solklara direkt och det är inte så vanligt här. Alltså köpte jag mönstret, beställde garnet och började otåligt vänta på leveransen. Det kliade ordentligt i fingrarna. Jag ville börja med en gång. Nu genast! Helst igår! Det dröjde lite mer än en veckan innan garnet kom men det kändes som en evighet. Eller två. Så jag stickade frenetiskt på det jag hade. Jag insåg att när garnet väl dök upp så skulle inget annat ha nån chans. Så väl känner jag mig själv vid det här laget.

Garnleveransen kom och någon timme senare var maskorna upplagda. Japp. Så var det. Jag hade till och med mig projektet på stickcafeét i onsdags, men jag stickade inget på det där. Lite redig var jag, för jag tänkte att jag skulle bli klar med del två av det hemliga projektet innan jag fortsatte med det nya garnet. Helt klar blev jag ändå inte, längtan blev för stor, men nästan. Bara lite finish kvar så det ska nog lösa sig.

Så, vad är det då jag längtade så efter? Jo. Det är ull/silkegarn från Holst garn som jag ska sticka tröjan Zweig i. Den är så vacker! Extra allt, liksom. Flerfärgsstickning, spetsstickning och flätor i ett och samma projekt och så snyggt! Det kommer bilder på det längre fram. Garnet är mörkt så jag behöver dagsljus för att kunna fotografera, och dagsljus har jag inte varit bortskämd med på hemmaplan denna veckan.

Vanten på bilden är också ett sånt där kärlekvidförstaögonkastet-projekt. Jag fick syn på Ysolda Teagues nya vantmönter och blev kär. (ja, inte som i min man, men lite garnkär) Mönstret inköptes på studs och vantgarn har jag ju så jag klarar mig ett tag så jag drog igång direkt. Faktiskt så la jag upp dem förra gången jag var på stickcafeét. Inget smart drag att försöka med uppläggning och flerfärgsstickning på ett stickcafé men så blev det.

Jag tycker verkligen om hur vanten är uppbyggd. den vikta mudden och hoptagningarna på vanten och tummen. Toppen på vanten ser ut som en stjärna uppifrån Väldigt läckert! Ysoldas mönster är som vanligt väldigt välskrivet och absolut värt sitt pris.

Nähäpp, nu kallar min tröja igen, men först lite fakta om vanten.

Garn: Jag har använt tvåtrådigt ullgarn, både Kampes och Klippans yllefabrik.
Stickor: Strumpstickor Hiya Hiya sharp i 2,5 och 2,75 mm
Mönster:  Mīlēt av Ysolda Teague.

Milet vantar

1 Comment
Stickat

När man inte ens orkar se åt sitt garn

31 januari, 2018

Moods of colors

I år var det min tur. Eller otur, kanske jag ska säga. I år var det min otur att tampas med influensan.

Det är ingen rolig fajt, men det är ganska många år sen sist så jag antar att det var min tur. Som vanligt insåg jag inte hur sjuk jag var förrän kroppen verkligen sa ifrån på allvar. Jag inbillade mig att jag inte alls hade feber och att bara var lite hes och gick till jobbet, men till sist fick jag ge mig. Hög feber, en grym hosta, problem att andas och som avslutning roade jag med att förmodligen snyta ut halva hjärnan.

Men det var inte synd om mig av de anledningarna. Inte alls! Ja, kanske lite då. Mest synd om mig var det för att jag inte ens orkade se åt mitt fina garn, inte sticka en maska. Ingenting! Det är sorgligt på riktigt!

Nu har jag bara lite hosta och andningsproblemen kvar, och orken är fortfarande borta, men jag har stickat lite. Några varv. Man får vara glad för det lilla, liksom.

Jag räknar med att byta ut andningsproblem mot lite bättre ork inom kort och då kommer nog den riktiga inspirationen och sticklusten tillbaka. Under tiden kan jag klappa på det vackra garnet på bilden. Garnet kommer ifrån Moods of colors och är helt underbart! Det vänstra håller på att bli en mössa, men de två högra vet inte vad de vill bli än. Det kommer de nog snart på.

I´ll be back!

1 Comment
Stickat

När lyckan är total (och nästan ingen förstår varför)

19 januari, 2018

randiga sockar

Jag tror knappt det är sant! Men det är det. Det är riktigt, riktigt sant!

I ett par år har jag varit sugen på att åka på något stickevent. Jag menar, vad kan vara härligare än att tillbringa en helg med andra lika tokiga garnnördar? Inte mycket, va. Förra våren såg jag så många Instagraminlägg och annat om Stickfest i Väst och tänkte att Åhhh om man ändå kunde åka dit! Vi pratade om det på stickcaféet och vi var några stycken som var sugna. Det kunde alltså bli av.

Hela året har vi hållit utkik efter när platserna skulle släppas så vi kunde hänga på låset och boka direkt. För det måste man, platserna tar slut på väldigt kort tid. Så i söndags var det dags. Vi hade sammanställt våra uppgifter och skickat över till  den som fått i uppdrag att boka åt oss. Anmälan öppnade kl. 10 och två minuter över fick jag meddelande om att vår anmälan var inne. Nu vore det väl sjutton om vi inte fick plats.

Det fick vi! På tisdagen fick vi besked om att alla tre fick plats! Jag ville bara skrika JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Eftersom jag var på jobbet så fick jag besinna mig lite, men jag lovar, jag gick omkring med ett stort leende dagen.. På jobbet undrade de lite över min lyckliga uppsyn, men ingen förstod det stora i beskedet utan skakade bara lite medlidsamt på huvudet. Ja, de gläds för min skull, men förstår gör de nog inte.

Så! Stickfest i Väst, here I come!

Sån tur att Youtobe-podden Skeindeer Knits  fått mig på gång med min Stripes gone crazy kofta igen. För det vet ju alla, man måste ha egenstickade koftor på sig när man är på stickevent. Det står nog i sticklagen eller nåt. Och jag har bara en, Sirikoftan som jag blev klar med i somras. Den använder jag å andra sidan dagligen nu när det är så kallt.

Det enda som har återstått på nya koftan har varit ärmarna. Jag har försökt övertyga mig själv om att man visst kan ha en kofta som bara har en ärm, en kort sådan. Men det funkade inte. Så lättlurad var jag inte. Nu är jag nästan klar med andra ärmen, och har bara mudden kvar på första. Sen återstår bara att fästa en massa trådar och blocka den brutalt så att den inte längre är så skev. Eftersom stora delar av kroppen skapats med kortvarv så är den ganska konstig i formen, men det ska rätta till sig vid blockningen sägs det. Vi får se. Jag lär få anledning att återkomma i ärendet.

Vad har då strumpan på fotot med allt detta att göra? Inte ett dugg, faktiskt, men någon bild vill jag ju ha. Sockan stickade jag till en väns dotter som envisades med att ta hennes strumpor. Jag hade ett nystan sockgarn som skiftade i olika rosa nyanser, med ganska långa övergångar, som jag bestämde mig för att använda. För att bryta upp de långa skiftningarna valde jag att sticka både från utsidan och insidan av nystanet och göra två varv i taget från vardera. Det ger en bra effekt och det är mycket roligare att sticka. Sånt är också viktigt. Samma teknik har jag använt flera gånger innan. Den är bra ta att till när jag fallit för frestelsen att köpa flerfärgat garn.

Garn:  Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Som häl gjorde jag en rätstickad kortvarvshäl (Garter Stitch Short row heel) Det är en ny favorit.

Nähäpp! Nu kallar koftan igen. Kan den kanske bli klar ikväll? Käre maken tittar på hockey så jag har all sticktid i världen. Ska bara laga lite mat till oss först. Magen (inte maken) säger att det är dags.

2 Comments