All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Sextiotalet i sjuttiotalsfärger

21 oktober, 2018

Twiggy socka

Det är lite mer än ett år sen sockan Twiggy publicerades och jag föll för dem direkt.  Mönstret köptes in, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda.

Ibland är det så. Det måste ligga till sig lite och så plötsligt uppenbarar sig det självklara valet. Denna gången hände det när jag plockade bland mina sockgarner och suckade lite över ett nystan brunt garn som jag inte tyckte speciellt mycket om. Ja, garnet var det inget fel på alls, men färgen tilltalade mig inte alls. Men så hamnade det bredvid ett orange handfärgat garn från Garnlycka och se där! Plötsligt visste jag! Det skulle bli ett par Twiggysockar. Orange, bruna och vita skulle de vara.

Tänker jag efter så är det fullt logiskt. Twiggy hör sextio- och sjuttiotalet till, och de här färgerna är väldigt mycket sextio- och sjuttiotal för mig. Men jag tvekade lite, det gjorde jag. Jag minns ju kläderna och färgerna från den tiden och det är ju inte så att orange och brunt varit färger jag dragits till på många år. Been there, done that, liksom, men tydligen var tiden mogen nu. Visst blev de läckra! Medan jag stickade dem tänkte jag att jag skulle behålla dem själv, men när jag tog fram socklagret för att ge mamma hennes nya sockar så högg hon tag i dessa direkt. Hon föredrog helt klart de här framför de jag trott hon ville ha. Självklart fick hon dem då, och det löste sig fint för de andra sockarna också. Kära lillasyster adopterade dem på studs. Det är härligt när även den nära familjen kan överraska en.

Mönstret har gjorts av Emelie Björnkvist, Emelilyknits, och är välskrivet och bra. Jag tycker om flerfärgsmönster med förhållandevis korta mönsterrepetitioner och inte för långa färgpartier, precis som detta. Har du inte stickat dem så rekommenderar jag att du köper det och gör så. Emelie är även indiefärgare och säljer handfärgat garn. Jag har inte testat det ännu, men jag råkade ge mig själv lite sådant i födelsedagspresent i början av oktober. Ja, jag har ju inte fått hem det ännu, för det är en julkalender, men det dyker nog upp under november. Den ska innehålla en 50-gramshärva handfärgat garn till varje söndag i advent och en till julafton om jag inte missminner mig. Superspännande!

På tal om födelsedag! När jag fyllde år tidigare i månaden passade jag på att publicera mitt senaste sockmönster, Vedemasockan. Jag har haft god hjälp av några teststickare för att ta reda på om mönstret var begripligt även för andra. Efter lite justeringar så tror jag faktiskt att det är det, men det kommer att förtydligas lite till. Jag passar nog på att göra det samtidigt som jag publicerar det på engelska också. Det är nästan som julafton varje gång jag ser en socka som någon annan stickat efter mitt mönster.

 

Denna gången har ni fått ganska mycket info om sockarna redan i texten, men jag tycker ändå att det är praktiskt att samla all info här i slutet av inlägget.

Garn:  Det orange garnet är handfärgat av Garnlyckas garn,  det bruna är ett garn jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst, Lang Yarns Jawoll superwash och det vita är Drops Fabel.
Stickor: 2,75 mm strumpstickor Hiya Hiya sharp.
Mönster: Sockan Twiggy av Emelie Björnkvist

 

Stickat

Sjöjungfrusockar

23 september, 2018

kortsocka

Hoppsan! Det var inte alls meningen att jag skulle vänta så här länge innan jag fortsatte min berättelse om den galna teststickningssommaren, men nu blev det så i alla fall. Det kom en tjejträff och en rejäl höstförkylning emellan, och sånt är ju fullt legitima skäl.

För några veckor sen berättade jag om hur min galna teststickningssommar startade och om de tre sockar jag teststickade åt Beatrice Olsson, Knitritious. Har du inte kollat in dem än så gör det! Hon har även en garnkiosk på Facebook där hon säljer sitt handfärgade garn. Kika in även där, men förbered dig på att du vill ha precis allt hon färgat!

Men nu skulle jag ju berätta om fortsättningen på teststickningsbravaderna. En kväll i början av augusti tittade jag igenom min Instagramfeed och fick syn på att Threads of Wonder sökte vana teststickare till ett par korta sockar. Jahapp! Vem känner jag som är van teststickare för just korta sockar? Eftersom jag ändå hade ångan uppe så skickade jag ett meddelande till Sandra och anmälde mitt intresse. Mönstret var på norska och engelska och ingetdera språk är ju mitt modersmål så jag var inte säker på om jag skulle få chansen, men stickar gör jag ju oftast efter engelska mönster.

Jag hade turen att få vara med i teststickningsgänget och dök huvudstupa ner i mitt sockgarnslager igen. Min plan var att använda ett garn jag köpt från Moods of colors, men medan jag grävde i garnlådan fick jag istället tag på ett litet ensamt 50-gramsnystan och visste med en gång att det skulle jag använda! Det var ett underbart mjukt merinogarn med lite cashmere i mjuka grå toner som jag fick i goodiebagen på Stickfest i Väst i våras.

Efter ett par omstarter fick jag rätt masktäthet, det är alltid praktiskt när man får i foten i sockskaftet. Varför i hela friden ska jag sticka så hårt?! Sen gick det undan. Vriden resår och vackra flätor, sockarna stickade nästan sig själva! Mönstret släpptes på Ravelry för nån vecka sen, så nu har även ni chansen att sticka dem om ni vill. Visst har ni också ett ensamt 50-gramsnystan som ligger i botten av er garnlåda? Har du inte alltför stora fötter så räcker det till ett par sockar.

Tror ni att teststickningsgalenskapen är slut nu? Inte? Nä, det har ni rätt i. Fortsättning följer.

Men annars då? Jo. Ja. Jag stickar lite annat också. Igår blev jag färdig med min Vinterfjell tröja och den sitter som en smäck! Mönstret är gjort av Skeindeer, en norsk tjej som bor i London, och är skrivet så att du hela tiden ska utgå från hur du vill ha tröjan och modifiera den därefter. Fantastiskt bra mönster, måste jag säga! Den är nytvättad och ligger på tork.

Nu ska jag ta tag i min vackert röda Ranunculus och göra den också färdig. Det är bara lite avslutningsdetaljer kvar så det borde inte vara så knepigt. Min vana trogen, när det gäller tröjor, börjar min tro på mig själv svikta när jag närmar mig slutet. Jag blir rädd att den inte ska passa och så lägger jag undan projektet. För, så länge det inte är klart så behöver jag inte se sanningen i vitögat. Suck. Jag måste försöka komma över det där, för de senaste tröjorna har faktiskt passat alldeles utmärkt. Är ni likadana?

Just ja! Mina Vedemasockar är snart klara för teststickning! Det är bara diagrammet och tån kvar att få till, sen så! Det är så spännande!

Fakta om de teststickade sockarna;

Garn: Flotte socke från Rellana, ett sockgarn med merino och cashmere
Stickor: 2,75 mm strumpstickor, Hiya Hiya Sharp
Mönster: Mermaid Lagoon socks/Havfruens lagunesokker av Threads of Wonder (Sandra Lund)

kortsocka

Stickat

Rapport från en teststickningssommar

9 september, 2018

teststickning

Som jag skrivit tidigare så har denna sommaren gått i teststickningens tecken. Det har blivit några par, kan man säga, och det har varit så roligt och lärorikt.

Hela galenskapen började i början av juni när jag var på väg med tåg till min äldste sons examen. Helt plötsligt hade jag anmält mig som teststickare till Beatrice Olssons sockar Engineered summer socks och som om det vore meningen hade jag både passande orange handfärgat garn och stickor i bagaget. För alla har ju lite reservgarn och stickor i bagaget. Det vet man ju.

Beatrice hade länge klurat på en häl som skulle göra att även kortsockar sitter som de ska på foten. Nu skulle jag testa dem och mönstret skulle läggas ut på Ravelry. Vi hade en del mailkontakt under den helgen, medan jag läste mönster och stickade så snart jag hade en stund över. Strumporna stickas från tån och det gör jag inte speciellt ofta. Det beror framförallt för att jag inte hittat en tåuppläggning som håller måttet och en avmaskning som blir bra. Det har jag nu. Tåuppläggningen i Beatrices mönster var helt ny för mig så jag muttrade nog en del innan jag fick det som jag ville, men så bra det blir! Och det är faktiskt inte svårt alls, man läser innantill, tittar på bilder och så gör man precis som det står. Resultatet blev ett par supersöta korta sockar med en liten spetskant längst upp, och hälen sitter superbra!

När sen Beatrice erbjöd mig även testa hennes Lace Engineered socks tvekade jag inte en sekund. Samma fenomenala häl fast denna gången med spetsmönster på ovansidan. Nu hade jag ju fått kläm på tåuppläggningen så den var plättlätt och spetsmönstret var inte så svårt, bara lite klurigt. Det är äkta spets med spetsstickning på varje varv, så blir inga vilovarv, men håller man bara tungan i rätt mun så fungerar det fint. Garnet jag valde var nog inte det bästa för spetsstickning dock, det visar inte riktigt spetsen från sin bästa sida. Innan jag bestämde mig för det gråa glittriga garnet provade jag flera olika varianter. Inget av dem blev bra. Speciellt illa blev ett grönt tweedgarn, som verkligen inte ville bli spetssockar. Det garnet har jag bråkat med flera gånger, det har vägrat berätta vad det vill bli.

Jag beklagade mig lite över mitt gröna garn och Beatrice berättade att hon hade ett perfekt mönster till det garnet. Jamen, då så! Då testar jag väl ett mönster till! Och hon hade så rätt! Mitt gröna tweedgarn bestämde sig plötsligt att det ville bli ett par korta sockar med stora hjärtan på, och så blev det! Jag är supernöjd med dem och spetshjärtanen var tillräckligt enkla för att passa som tågstickning för mig. Hurra!

Men, jag har teststickat mer än så här! Det återkommer jag om en annan dag.

För att ni ska se de olika sockarna ordentligt finns foton på dem separat längst ner på sidan, och lite fakta ska ni givetvis också ha.

Orange sockar:
Garn: Garnlyckas sockgarn
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Engineered summer socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

Grå glittersockar:
Garn: Glittrigt sockgarn från Limmo Design. Ja tror färgen heter Åska.
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Lace Engineered socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

Gröna hjärtesockar:
Garn: 
Tant Koftas sockgarn
Stickor: 2,5 mm Knitpro Symfonie Wood
Mönster: Big Hearts Engineered socks av Knitritious (Beatrice Olsson)

engineered heel engineered lace socks big hearts socks

Stickat

Om när man tar sig vatten över huvudet – Eltonsockarna

26 augusti, 2018

Elton sockar

I början av mars fick jag ett foto på ett par vantar skickat till mig med en försynt fråga. Kunde jag möjligen sticka såna, fast som sockar?  Självklart! Hur svårt kan det vara, tänkte jag.

Det var ett foto på JennyPennys fina vantmönster Missy C, och det vore ju inte omöjligt att använda diagrammet till ett par sockar. Jag hade ju redan mönstret, liksom. Fast när vi diskuterade vidare så funderade vi på om jag istället skulle göra om det lite så att det istället liknar deras Japanska spets Elton. Ni hör ju redan här, att göra om ett vantmönster med katt till ett par sockar med hund på. Jag hade nog lite otur när jag tänkte.

Nåväl, jag bläddrade vidare i JennyPennys bok och hittade rävvantarna, Foxy mittens, och tänkte att det borde vara plättlätt att modellera om diagrammet lite så att det liknar en Elton mer. Nej! Plättlätt var det inte. Inte alls! Hur jag än flyttade runt rutorna och ritade på ett rutat papper så blev det inte likt någonting vettigt alls. Jag provade ta ett foto på hunden och pixla honom i ett bildprogram, men det gick inte heller. Han är ju en vit fluffhund med mörka ögon och mörk nos. Det blev alltså några mörka fläckar i en vit yta, och så god fantasi hade jag inte så att jag kunde få det till en hund. Suck. Jag är inte känd för att ge upp, men denna gången fick jag göra det för att bevara min mentala hälsa. Det fick bli rävvantarna fast som sockar och i grått och vitt. Med god fantasi och om man kisar lite så kan man nästan se att det är Elton. Nästan. Fast ändå inte.

Men, vi är nöjda med sockarna, både jag och tösabiten som ska ha dem. På skaftet blev det tassavtryck och så även under foten. Tittar man noga på sockarna så ser man att de inte är exakt likadana, men det säger vi inte till någon. En lite Eltonvovve är förstås inte helt likadan på höger och vänster sida heller, om man tänker efter.

Fakta om sockarna:

Garn:  Jag använde Drops Fabel i vitt och mellangrå, samt lite svart till nos och ögon
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Jag använde Jenny Pennys vantmönster Foxy mittens och byggde om till sockar. Nu när jag testat och sett att det går så gör jag kanske kattvantarna som sockar också. Kanske.

Hur Elton ser ut? Ja, det kanske ni också vill veta. Nu förstår ni kanske mitt dilemma?

Elton Vovveson

Stickat

Om sommarens sockgalenskap

19 augusti, 2018

Sockar

Det har varit en socksommar, det såg jag tydligt när jag samlade ihop lite projekt för projektfotografering.

Denna underbara sommar har det varit för varmt att ha en stor tröjstickning i knät så det har blivit många små projekt istället. Sockar mestadels, men även ett par vantar. Jag insåg dock inte riktigt hur många det blivit. Hur många par sockar behöver man? Finns det ens något som heter för många sockar? Det gör det nog inte. Och alla sockarna är faktiskt inte till mig.

Det understa paret är specialgjort till äldste sonens fina sambo. Historien om det förtjänar faktiskt ett helt eget inlägg så det håller jag på lite till. Det grå/vit/vinröda paret har jag gjort med min mamma i tankarna. Ett av paren, jag säger inte vilket, är en helt ny sockdesign jag knåpade på i våras. De har nu legat till sig några månader och jag håller nu på att renskriva och sticka om dem i annat garn.

De fyra översta paren är teststickningar, allihop. Så det har inte bara varit en socksommar, det har även varit en teststickningssommar. Och så roligt det har varit! Jag, som har för vana att mest använda mönster som en inspiration och sällan följer dem till punkt och pricka, skulle nu följa ett mönster ord för ord och återkoppla regelbundet till mönsterskaparen. Det var en utmaning, kan jag berätta, men riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen om teststickningarna kommer snart, jag måste bara fotografera alla de vackra sockarna jag fått möjlighet att göra först. För att de ska komma till sin rätt behöver jag ha dem på fötterna. Har du någon aning om hur svårt det är att fotografera sockar som sitter på de egna fötterna? Inte? Det är SVÅRT!  Så, antingen får jag be någon fotografera när jag har sockarna på mig eller så får jag använda mina fejkfötter och plåta själv. Jag gjorde faktiskt ett försök att plåta mina egna fötter när jag just stickat klart de orange sockarna och vi kan väl nöja oss med att säga att jag inte alls är så flexibel som jag ville tro. Det är snudd på omöjligt att ha sockarna på sig, hålla kameran i en bra vinkel OCH se hur det ser ut på kameraskärmen. Snudd på omöjligt. Jag lovar!

Just nu försöker jag fundera ut vad jag ska ha med mig att sticka på vår kommande semesterresa. Sånt måste planeras noga och i god tid. Ett projekt på trästickor som funkar på flygplanet och något (några!) reservprojekt att packa i resväskan. Frågan är hur många jag behöver ha med mig. Två? Tre? Fem? Och vilka? Den röda tröjan får iallafall inte följa med, den väger alldeles för mycket. Det blir nog snarare några sockar till, för vi kom väl fram till att man inte kan ha för många sockar? Visst gjorde vi?

Jag är snart tillbaka. Då börjar jag beta av sockhögen och berätta för er om dem allihop. Det ser jag fram emot att få göra.

Over and out.

 

Stickat

Om tröjor, semester och en chokladtårta

31 juli, 2018

Flax light cardigan

Jag älskar värme, jag gör verkligen det, och denna sommaren har jag verkligen inte kunnat klaga på att inte varit tillräckligt varmt.

Men, värmen gör ju att orken tar slut fortare och när orken tar slut blir det inte mycket gjort. Denna semester har det blivit väldigt mycket mindre gjort än det brukar, men det gör ingenting. Ingen häck har blivit klippt och inget gräs heller. Häcken förblev oklippt eftersom det var för varmt och gräset, ja det behövde helt enkelt inte klippas. Det gröna som syns på bilden ovan skvallrar om att det är ett tag sen bilden togs. I nuläget är det inte lika grönt. Men det gör heller ingenting.

Lite har blivit gjort, kom jag på nu. Jag har hjälpt yngste sonen att tapetsera deras vardagsrum. När det är 30 grader utomhus (och förmodligen ännu varmare inomhus) så gäller det att vara snabb med tapetlimmet, kan jag meddela. Det hann nästan torka innan vi fick upp tapeterna på väggen! Utöver detta har det mest blivit en massa turer med cabben (Öland bland annat), en tågtur till Helsingör, en del badande och så har vi umgåtts med nära och kära. En härlig semester! Nu är semestern slut, men den härliga sommarkänslan sitter kvar.

En konsekvens av värmen är att sticklusten minskar. Nä, jag bara skojar. Den minskar inte alls. Men jag har fått hålla mig till mindre projekt och min fina tröja har fått vila. Den blir för varm att ha i knät. Sticklusten blev faktiskt så stor att jag som av en händelse föreslog att vi skulle ta en biltur till Klippans yllefabrik. (som om jag inte hade nog med garn redan) Jodå, jag köpte garn. Till två tröjor. Och lite till. Hoppsan.

Jag har köpt garn i en vacker bränd orange ton som ska bli basen till en Vinterfjell tröja (av Skeindeer) och nästan svart garn till en annan tröja. Tröja nummer två är inte fastställd än, så kom gärna med förslag. Det ska passa till tvåtrådigt ullgarn.

Men koftan på bilden då? Och tröjan på bilden nedanför? Tja, ni minns kanske att vi hade en Knitalong i vårt stickcafé? Den som jag tjuvstartade med den lilla gula Flax light-tröjan? Japp, jag gjorde två till. Hoppsan igen. Koftan ovanför är baserade på mönstret Flax light, men jag gjorde spetspaneler istället för rätstickade paneler på ärmarna. Spetspaneler finns även i sidsömmarna. Jag var helt övertygad om att den skulle vara för stor för Wilma, men hon dansade kring midsommarstången i den. Det är ett fint betyg.

Tröjan nedan är stickad till William helt enligt Flax light. Nej, nu ljög jag nog lite. Den är stickad med aningens tunnare stickor så jag har gått efter en större storlek än William skulle behöva. Dessvärre visade sig tröjan bli för kort i kroppen och ärmarna trots att jag gick efter rätt storlek när jag mätte längden. Och eftersom pågastackaren såklart inte kan gå omkring i för kort tröja så håller jag just nu på att förlänga kropp och ärmar. Till min tröst tänker jag att han knappast haft nytta av den i denna sommarvärmen ändå. Jag ska skynda mig att göra den klar och leverera den igen så det inte hinner bli för kallt. Enligt SMHI blir det inte svalt än på minst 10 dagar så det är nog lugnt.

Fakta om tröjan/koftan;

Garn: Bomullsgarn från Söstrene Grene. Riktigt trevligt att sticka med. Jag hoppas det håller formen när det används och tvättas.
Stickor: Koftan är stickad med 3,75 mm som anges i mönstret och tröjan med 3,5 mm.
Mönster: Flax light av Tincanknits

Nu ska jag gå och ta en bit chokladtårta, och sätta mig med fötterna i vattnet. Käre mannen min fyller år idag så vi har lite tårta kvar sen kalaset i söndags. Jag kan förresten rekommendera receptet. Det är en chokladtårta som är glutenfri och enkelt kan göras mjölkfri också. Kalorifri är den dock inte, men när är tårtor det?

Ni som väntar på era paket från min giveaway, misströsta inte. Paketen är nu kompletta och står och väntar på färd till posten. Ha det gott!

Flax light

Mina mönster Stickat

… och vi har ett resultat!

15 juli, 2018

Giveaway blue

Åh! Detta var kul! Så glad jag är att jag fick möjlighet att genomföra en giveaway med bl.a. garnet från RITO.se

Varje gång min telefon plingat och aviserat att nu har någon kommenterat igen har jag blivit så lycklig! Ni var många fler än jag vågat hoppas som ville vara med och ha chansen att få en av de tre paketen.

Jag har läst och nickat igenkännande, fått nya idéer och fnissat lite emellanåt åt målande beskrivningar och jag insåg ganska snabbt att det inte skulle bli enkelt att välja ut tre av er. Helst skulle jag vilja ha möjlighet att skicka ett paket till er allihop, men det går ju inte.

Medan jag funderade på detta så vandrade tankarna till mitt eget sommarstickande. Vi är nog rätt lika, vi stickare. Jag stickar gärna små projekt som är enkla att ha med sig på utflykter, men inser också att jag brukar få lust att sticka en tröja eller kofta också. En vanlig svensk sommar går det finfint, men i år har min pågående tröja fått vila och mitt kommande koftprojekt har fått förbli kommande. Hittills har jag nog trixat ihop ett par vantar och sex par sockor, det sjunde paret sitter på stickorna.

Nähä, hörrni. Nu ska jag inte dra ut på det hela längre. De tre som kommer att få ett paket i brevlådan är;

Grönt paket:   Christina Germundsson
Rosa paket:     Eva Henriksson
Blått paket:     Camilla

Jag kommer att kontakta under veckan som kommer, så jag kan få era adresser och eventuella Ravelry-namn så att jag kan skicka grytlappsmönstret den vägen.

Grattis till er!

Påfallande många av er stickar, precis som jag, gärna sockar nu på sommaren. Därför kommer alla 24 som deltog i min giveaway  att få mönstret till Veterinärstrumporna om ni meddelar mig ert Ravelrynamn. Jag skickar mail även till er, så kan ni svara mig om ni vill ha strumpmönstret. Låter det som en bra plan?

Tack alla ni som deltog!

Stickat

Giveaway

9 juli, 2018

Giveaway Ritos

Semester! Äntligen semester. Visst är det märkligt att man varje år lyckas pricka in semestern precis när man absolut inte skulle orka en enda dag till?

I förra veckan var det halv panik över några grejer som var tvungna att vara klara och sända till kund innan jag gick på semester, och givetvis krånglade det. Såklart. Men grejerna gick iväg och jag gick hem på semester, så allt är väl. Andas lugnt. Slappna av. Låt pulsen gå ner. En liten stund med stickorna varje dag så ordnar sig allt. (Jaja, kanske inte så liten stund då. En aningen större stund, kanske)

Men det hände roliga saker också precis innan semester! Jag fick ett mail från RITO.se med ett erbjudande om garn till en giveaway. Jamen självklart! Självklart vill jag ge bort garn till er. Så jag funderade och funderade. Och funderade lite till, och nu är det dags! Det passar dessutom extra bra just nu eftersom vi nu är över 600 följare på Facebook och vi när väldigt nära 150 på Instagram.

Garnet är ett bomullsgarn märkt med Öko-tex, 176 meter per 50 gram. Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle ge alla nystanen till en och samma mottagare eller om jag skulle dela upp det på fler, så jag frågade Fejjan och Instagram. Överväldigande majoriteten tyckte det var bättre att glädja flera och så får det bli. Så här tänker jag.

Det kommer att bli tre paket som går till tre olika personer. Dessa paket kommer att innehålla tre nystan bomullsgarn från RITO.se (två färgade och en natur), ett passande mönster på grytlappar (Morslillaylle)  några stickmarkörer och en progresskeeper från Morslillaylle, en linjal/sticktjockleksmätare jag köpte på Söstrene Grene och kanske någon ytterligare överraskning. Visst låter det fint!

Det finns ett grönt paket, ett rosa paket och ett blått paket.

Så, vad ska ni göra för att ha chansen att kamma hem en av dessa godbitar?

  • Kommentera i detta inlägget och berätta för mig vilket ditt favoritprojekt för sommarstickning är, och varför.
  • Följ morslillaylle på Facebook eller Instagram.
  • Om du har lust att dela inlägget (eller tagga vänner på Instagram) så att fler får chansen så gör gärna det, men det är inget krav.
  • Sista dagen att delta är fredag 13 juli 2018.

Vinnarna kommer att tillkännages här på morslillaylle.se så håll utkik! Jag kommer också att skriva på Fejjan och Instagram när det är dags,, men vinnarna står endast här på bloggen. Juryn består av mig.

Jamen då så! Då kör vi!

Jag lovar att återkomma med ett vanligt inlägg också snart, för jisses vad jag stickat den senaste tiden.

Giveaway blue Giveaway green

 

Stickat

När hjärnan är full av garn

18 juni, 2018

Sockan Spira

Vid kvällsmaten idag satt jag och funderade på att det är hög tid att skriva lite här. Det är snart tre veckor sen sist och det är ju alldeles för länge! Jag suckade lite och funderade på vad sjutton jag skulle skriva om. Helst vill jag bara sticka nu. Inte skriva. Bara sticka. Hela tiden.

Det har hänt en del sen sist. Vi tillbringade en helg i Uppsala när äldste sonen tog sin examen. Jag var så stolt över honom! Och är naturligtvis fortfarande. Vädret var underbart och vi firade honom genom att äta en god middag på Tzatziki, utomhus vid Fyrisån. I Uppsala ligger också Yll & Tyll. Jag var inne en kort sväng, men det blev inget handlat denna gången. Jag kände att jag köpt tillräckligt just nu. Det är inte så länge sen jag köpte det röda vackra garnet, så jag får lugna mig lite.

På tågresan upp till Uppsala såg jag på Instagram att Beatrice Olsson, Knitricious, sökte snabba teststickare till sina nya korta sockar. Jag funderade någon sekund och insåg att jag faktiskt hade både passande stickor och garn med mig i resväskan. (ja, man reser väl inte oklädd?) Så jag frågade hur snabb man behövde vara, och plötsligt var jag en teststickare. Hoppsan! Sockarna jag egentligen tänkt sticka på resan fick vila och så la jag upp hennes sockar istället.

Som ni vet har jag stora problem att följa ett mönster till punkt och pricka så detta var en utmaning för mig. Jag skulle göra precis som det stod i beskrivningen och inte bara läsa hälften och sen köra. Och vet ni vad? Det var kul! Superkul, till och med! Jag hoppas verkligen jag får chansen att teststicka igen. Mönstret är släppt och finns på Ravelry. Engineered Summer Socks heter de om ni vill kika på dem. Jag lovar att lägga ut ett foto på dem här när jag är klar med socka två.

För egen del har jag tre mönster att renskriva och skaffa teststickare till. Jag har redan två som anmält sitt intresse att resta de rosa grytlapparna, (jag har inte glömt er) men som jag skrev i början vill jag bara sticka just nu. Inte skriva. Helst. Men jag lovar att ta mig samman och plita ner det sista. Snart. Jag ska bara…

… sticka lite till. Tre par sockor på gång och en tröja. Nej, fyra par sockor är det ju. Och en tröja. Och en sjal. Och en mössa också ju. Säkert något mer. Sen ska vi inte prata om de sockarna som finns i mitt huvud och inte heller om koftan jag redan plockat fram garn till. Jag behöver fler timmar på dygnet känner jag.

Sockorna på bilden var ett av paren jag hade med mig som tågstickning, men som inte fick någon kärlek på hela resan. Jag provade flera olika färgkombinationer innan jag föll för den här. Medan jag stickade insåg jag att de var menade för min allrakärasteminstasyster som tycker mycket om blått och grönt (hoppas jag). De är äntligen överlämnade och jag tror faktiskt de passar ganska bra.

Fakta:

Garn: Jag har använt lite av varje. Det blå garnet är Drops Fabel som jag köpte av Deisy Design på Stickfest i väst. Det ljusa pärlgrå är också Drops Fabel som jag hittade i min sockgarnslåda. Det gröna är rester från Tant Koftas sockpaket till sockan Äppel Päppel. En underbar grön färg.
Stickor: 2,5 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Mina favoriter.
Mönster: Sockan Spira av Clara Falk .

Stickat

Tankar på ett tåg

29 maj, 2018

Bolster vantar

 

Varför stickar man? Har ni funderat på det? Jag funderade lite på det medan jag åkte tåg idag.

Som stickare får man förr eller senare frågan om man stickar på beställning. Om man säljer, menar jag då. De flesta av oss stickare gör ju inte det och när man svarar nej på den frågan kommer genast nästa. Men varför stickar du då? Jadu. Det kan man undra. Kanske tillägger man då att man bara stickar till husbehov. Och vad betyder det egentligen?

Mina tankar flög i vanlig ordning åt lite olika håll när jag tog en funderare på detta idag. Först tänkte jag tvärsäkert att jag stickar för att jag måste. Men det där menar jag nog inte. Jag måste inte alls. Det är ingen som tvingar mig. Jag stickar av högst egen vilja. Så. Jag måste alltså inte. Ändå stickar jag. För att jag vill.

Ja så är det naturligtvis. Jag stickar för att jag vill och jag stickar bara det jag vill.  Och jag stickar åt vem jag vill, men bara det. Får jag en fråga från familjen eller någon kär vän händer det ofta att jag går igång på deras idé och säger att jag absolut kan göra det åt dem. Det händer också att en av mina kära systrar gör en djupdykning i lådan med färdigstickat och adopterar något. Det är nog tur, för hur många par vantar och strumpor har man bruk för själv?

Men varför vill jag då sticka? Jag tror att jag har en del kreativitet som måste ut, men på mitt jobb är den möjligheten lite begränsad. Som den ofta kan vara. Det är helt ok för mig, för jag har ett roligt jobb ändå, men någonstans måste kreativiteten pysa ut. Och pyser gör det. Jag varvar att sticka andras mönster med att hitta på eget. Till och med när jag stickar andras mönster  brukar kreativiteten komma fram. Jag har för tillfället väldigt svårt att följa ett mönster till punkt och pricka. Alltid hittar jag någon liten grej jag vill göra annorlunda. Inte så att det är något fel på det från början, men ja, ni vet.

Jag har också ett stort behov av att lära mig nytt. Lära mig mer om olika fibrer och deras egenskaper, lära mig nya tekniker och spännande lösningar som jag kan ha nytta av i mitt eget skapande sen. Jag har inte gått på så många kurser, men i våras testade jag tvåändsstickning när jag var på Stickfest i Väst. Förhoppningsvis får jag möjlighet till fler kurser framöver.  Youtube är också en bra källa för olika tekniker. Det finns massor med klipp som visar hur man stickar olika uppläggningar, avmaskningar, hälar, kortvarv, ja allt möjligt. De jag provar och har nytta av länkar jag förresten till under rubriken Användbarheter här på sidan. Kika in där ibland.

Stickandet får mig också att varva ner. Få ner pulsen och slappna av lite. Jag märker tydligt om jag inte hunnit sticka några varv innan jag ska sova. Det har faktiskt hänt att jag stigit upp igen och satt mig en stund och stickat, och sen somnat gott i sängen. Jag stickar alltså för att varva ner också. Det för mig faktiskt tillbaka till tanken att jag stickar för att jag måste. Kanske måste jag lite. Inte för att någon tvingar mig utan för att må bra. Det är kanske där ordet husbehov kommer in. Stickar jag lite lagom mycket infinner sig ett lugn i huset (mest för att jag sitter stilla, antar jag) och det har nog alla i huset behov av. Det har faktiskt hänt att min man bett mig sätta mig och sticka en stund om han tyckt att jag flängt runt för mycket. Jag har en klok man.

Jag stickar också för att jag kan. Sjunga kan jag inte, måla och teckna kan jag inte, men sticka kan jag. Det återknyter till kreativiteten som pyser.

Ja, där har vi det. Jag stickar för att jag vill och måste, trots att jag inte måste. Och för att jag kan, vill lära mig nya saker och för att kreativiteten inte ska bli kvävd. Solklart?

Nu är frågan… Varför stickar du?

 

Fakta om vantarna på bilden

Garn: Kampes tvåtrådiga och tvåtrådig ull från Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm Hiya Hiya Sharp strumpstickor. Jag började först med 2,75 vill jag minnas men då blev de alldeles för stora. så jag bytte stickor men gick nog ner för mycket i storlek. Inser att jag borde begripit att det var för stort hopp i stickstorlek, men så blev det.  2,25 mm-stickorna var undanlagda till tvåändsstickingskursen.
Mönster: Bolster av JennyPenny