All Posts By

Mors lilla ylle

Mina mönster Stickat

Sockan Vedema och en total förvirring

1 september, 2020

Vedema sock

Jag är glömsk! Eller åtminstone fullständigt förvirrad. Alternativt har jag bara förträngt det hela, men det är lika illa vilket som. Resultatet blev detsamma.  Så, vad är det jag har glömt, förvirrat bort eller förträngt?

För er som följer mig på Instagram och Fejjan är detta nog ingen nyhet, för där kom jag ihåg att skriva om det hela. Jo så här är det. För några veckor sen kunde jag äntligen lägga ut det uppdaterade mönstret till sockan Vedema. Det är snart två år sen mönstret släpptes och då var min tanke att det väldigt snart skulle finnas även på engelska. Men se, det där ”väldigt snart” är nästan två år. Så nu vet ni det. Som tur är så har jag goda vänner som sätter en stövel i baken på mig när jag inte får loss tummarna. Beatrice meddelade mig att Vedemasockan måste uppdateras och att den ville bli stickad i hennes Cashmere-sockgarn. Och det hade hon heeeeeelt rätt i.

Jag hade redan tidigare hört från några stickare att man upplevde att sockan blev stor, så jag passade på att lägga till två storlekar till när jag ändå var igång.  Jag menar, att sticka tre storlekar är ju nästan samma som en, eller hur? Så nu finns sockan i tre storlekar och både på svenska och engelska. Dessutom snyggade jag till layouten lite samtidigt. Åtminstone tycker jag själv att den är himlans mycket snyggare.

Sockan stickas uppifrån och ner med en mudd i vriden resår. Denna resår fortsätter sen ner på hela baksidan av benet medan det är ett strukturmönster på framsidan. Strukturmönstret följer sen med ner på foten. Hälen som finns i mönstret är en kortvarvshäl med s.k. German short rows, men föredrar du hällappsvarianten så går det lika fint. Använd din favorithälskonstruktion, helt enkelt.

När uppdateringen lanserades så fanns en rabattkod som gav 20% rabatt på Ravelry. Det gör vi om va? Rabatter gillar vi. Även blomrabatter, men de är inte så användbara här. Använd Vedema2020 vid utcheckningen och sticka järnet sen! Koden gäller till och med söndag 7 september. Givetvis behöver du inte använda sånt lyxgarn som jag gjorde. Det funkar med vilket sockgarn som helst som har i runda slängar 360-410 meter/100 gram. (Fingeringtjocklek, alltså)

Varifrån kommer namnet då? Kommer du från mina trakter har du säkert hört namnet förut, men troligen inte annars. Vedema är ett strövområde i närheten av Hässleholm, väldigt vackert och väldigt kuperat. Därifrån kommer inspirationen till strukturmönstret på framsidan av sockan. Visst ser du att det är dalar?

Mönster: Sockan Vedema, hittepåad och nedplitad av yours truly.  Glöm inte att använda koden ifall du skaffar dig mönstret under denna veckan!
Garn: Cash sock (tror jag det heter…) färgat av fantastiska Knitritious.
Stickor: 2,5 mm strumpstickor använde jag, men du kan såklart köra Magic loop om du föredrar det.

PS. Visst är saxen på bilden fin! Den kommer från Garnr

0 Comments
Stickat

Om att göra en groda eller två

1 juli, 2020

Susurrus

När du läser det här så är detta upprepat, åtminstone till största delen, men känn dig inte ledsen för det. För varför skulle du det? Det är ju jag som ska sticka om det och jag är inte ledsen.

Jag känner ofta att det jag visar upp här ska vara färdigt, fint och bra på alla sätt och vis, men varför då? Så ser ju inte livet ut. Inte det riktiga livet och inte sticklivet. Ändå är det mestadels precis det vi visar upp på sociala medier och faktiskt ganska ofta i det riktiga livet. När en kollega för ett tag sen kommenterade att ”det är skönt att se att du också gör fel” så började jag tänka. Är det så andra ser på mig? Själv ser jag det mer tvärtom. Jag gör grodor och tavlor i massor men andra gör sällan fel eller slarvar. Så! Här ser ni en groda, och jag lovar att visa fler såna.

Varför ska jag då repa upp detta oket? Jo, det är nämligen så att det blir på tok för stort! Jag stickade en provlapp, precis som jag ska, och stickfastheten stämde. Dock tvättade jag den aldrig utan bara stickade en bit och mätte med min Maskemåler. Stickfastheten skulle vara 23,5 maskor per 10 cm (ganska udda stickfasthet tycker jag nog) och min var precis under 24 så jag räknade det som ok.

Sen börjar jag sticka på tröjan och mäter stickfastheten igen i första slätstickningspartiet. Det stämmer fortfarande. Så jag stickar på och njuter, för njutgarn är det. Himmel och plättar sånt njutgarn detta är. Efterhand som oket växte fram så växte även den där konstiga känslan i magen. Ni vet den där som känns när man innerst inne vet att något är fel? Den ja. Flera gånger höll jag oket mot min kropp och tänkte att blir det där inte lite väl stort? Och varje gång slog jag bort det och försökte övertyga mig själv om att ”det ordnar sig när jag delar av för ärmarna”

Det gjorde det inte, kan jag berätta. Jag delade av för ärmarna häromkvällen och stickade en bit på kroppen för att lättare kunna prova. Och igår kväll provade jag. Det är knappt jag vill gå in på detaljer, men nu skulle jag ju visa upp en groda så here we go. På själva oket har jag i runda slängar ett par decimeter tyg för mycket. På varje sida. Det ni! Inte illa av mig att lyckas ignorera den magkänslan. Starkt jobbat!

Under resans gång har jag lyckats ändra min stickfasthet från 23,5 maskor per 10 cm till 20 knappt! Jag vet inte ens vad jag ska skylla på. Värmen, kanske? Eller har jag kanske inbillat mig att garnet är ömtåligt (det är det inte) och därför hållit lösare i det?  Jag vet verkligen inte. Det är bara att skratta åt eländet och tänka att nu räcker ju det här underbara garnet ännu längre.

Denna kvällen ska jag tillbringa med att repa upp det mesta av oket. Jag behåller nog den första slätstickade randen efter halsmudden för där stämde masktätheten fortfarande. Sen ska jag ge mig på det igen. Kanske går jag ner ett kvartsnummer i stickor också, fast då blir väl allt för litet kan jag tro. I så fall lovar jag att visa upp det också. Jag ska använda en av mina nya fina kartmarkörer från Anna på Kartfabriken har jag tänkt. Allt blir lite roligare med fina saker och bra verktyg, eller hur?

Fakta om en blivande tröjan får ni väl ha.

Stickor:  3,75 mm Hiya Hiya sharp rundsticka
Garn: Njutgarnet kommer från Beatrice på Knitritious yarns. De slätstickade ränderna är hennes MoSi, en silkmohair som är så underbart mjuk och fin. De spetsstickade ränderna är hennes AlSiCa, en blandning med Alpaca, Silke och Cashmere och en liten aning silverglitter. Bara lite så att man precis anar det. Eftersom jag ville ha en naturvit tröja så köpte jag det ofärgat, men jag har sett båda garnerna färgade och de är så vackra.
Mönster: Tröjan Susurrus av Joji Locatelli. Den finns i vårnumret av Pompom magazine.

2 Comments
Stickat

En liten tröja till en liten man

28 maj, 2020

Visst började ni misströsta? Det verkade ett tag som om det enda jag kunde sticka var sockar, sockar och fler sockar. Men kolla här! Jag kan fortfarande få lust att sticka annat. I just detta fallet var startsträckan extremt kort.

En kär släkting har nyligen flyttat hem och har med sig en ljuvlig liten kille på snart 18 månader, och mamman önskade sig en hemstickad tröja till honom. Det fixar jag, sa jag, som ni förstår. Och eftersom dagen bjöd hyfsat cabbeväder så bestämde vi oss för att ta en liten tur. Nercabbat blev det bara i några kilometer, sen öppnade sig himlen, men en biltur kunde vi ju ta ändå. Med taket på då. Och målet var den fina garnbutiken Maglia i Höör.

Där gick jag omkring en stund och klappade på garn och njöt, medan maken roade sig i bilen. Han hävdar bestämt att jag var i affären i minst tre-fyra timmar och efterlyste mig. På Instagram! Men i min tideräkning handlade det mer om tre-fyra minuter. Jag skyndade mig verkligen (inte). Nåväl. Garn inköptes och jag kunde nätt och jämnt vänta tills vi kom hem innan jag la upp. Hade jag haft stickor med mig så hade tröjan säkert varit påbörjad innan vi var hemma. Inte färdig, men påbörjad. Jag hade fått hintar om ungefärlig färgskala och vilken stil mamman tycker om, så jag hoppas jag hittade någorlunda rätt. Eftersom jag hade lite otur när jag räknade på garnåtgången köpte jag för mycket av den mörka färgen, så det fick bli en liten mössa också.

Jag har faktiskt blivit klar med en tröja till mig själv också sen sist, men den är inte fotograferad än så ni får ge er till tåls lite till. Och eftersom två tröjor blivit klara (joho, två tröjor, även små tröjor räknas) så får jag lägga upp två nya. Och det har jag gjort, jajjemen.  En brun Ranunculus där jag själv färgat det ena garnet, och en Susurrus från PomPom magazines vårutgåva från i år. Den senare i så ljuvligt garn så det måste avhandlas för sig själv. Ni får tro mig på mitt ord till dess.

Eftersom världen fortfarande är lite uppåner så kan vi inte genomföra våra vanliga mysiga stickcaféer, utan kör det digitalt. Det blir inte riktigt samma sak, men åh vad det är mysigt ändå. Jag behöver verkligen de där stunderna av garnnörderi. Det jag saknar, förutom att träffa alla vännerna, är att klämma och känna på deras garn. Jag hoppas vi kan ses på riktigt igen snart, men först blir det minst ett digitalt café till.

Lite fakta om tröjan ovan måste ni ju ha.

Garn: Sandnes Duo
Stickor:  3,5 och 4 mm
Mönster:  Tröjan heter Seaside sweater och är designad av Petite Knits. Och mössans maskantal och minskningarna upptill tog jag från hennes mönster Oslo hat mohair edition, men jag körde med rib istället för bara slätstickning som i mönstret.

 

 

0 Comments
Stickat

Om att vinna och förlora, fast mest vinna

12 maj, 2020

Intersections sock

Ibland vinner man och ibland förlorar man. Ibland är det väldigt viktigt att vinna och ibland spelar det verkligen ingen roll om man vinner eller förlorar. Några som förlorar klämmer i med ett lite surmulet -Äh, jag tävlade ändå inte. Det är då man vet att det var väldigt viktigt för dem att vinna.

Jag både vann och förlorade när det gäller de här sockarna. Ja, det är åtminstone det jag tror. Ni har hört talas om ett chickenrace, va? Alltså inte kycklingar som rejsar, nejdå inte alls. I garnvärlden pratar vi ofta om att vi vann eller förlorade i ”yarnchicken” Känner ni igen det? För er som inte känner igen det så kan jag förtydliga lite. Det handlar alltså om att man är rädd att garnet inte ska räcka, men om man stickar fort nog så räcker det. Alltså.. kan jag sticka så fort att jag får garnet att räcka? Ungefär så. Åtminstone för mig. Hur definierar ni det?

Nåväl. Jag både vann och förlorade alltså. Hävdar jag. Bestämt. Jag hade 50 gram egenfärgat rosa alpacka-sockgarn som jag väldigt gärna ville använda till sockan Intersections från boken 52 weeks of socks. Det var bara det att i mönstret står det att 100 gram behövs. Nu vet ju jag att 100gramssockar blir väldigt höga i skaften. Väldigt höga. Speciellt med så små fossingar som jag är begåvad med. Så jag tänkte att jag chansar. Det blir korta skaft, men det passar superfint att masa omkring i här hemma.

Två saker hände. (minst) Någon skulle kunna hävda att jag förlorade i yarnchicken, för garnet räckte inte till mudden. Det skulle någon kunna göra. Någon illvillig rackare. För nej, garnet räckte inte till mudden, men det var bara för att jag stickade foten för lång. Alldeles för lång för min lilla fossing. Annars hade jag vunnit. Och förresten så tävlade jag inte.

Det andra som hände var att jag egentligen vann i yarnchicken. För jag hade grått alpackasockgarn också, och tänk om jag ändå tänkt ha mudden i en avvikande färg. Det kan du fundera på. I så fall vann jag ju. Eller hur! Jepp! Där ser ni. Jag vann! (och förlorade kanske lite, men mest vann jag) För sockorna är färdiga. Låt vara att de är på tok för stora för mig så jag kan inte masa omkring i dem härhemma. Åtminstone inte utan att snubbla över en för lång tå eller nedhasad häl. Så kanske förlorade jag lite, men mest vann jag.

Sockan var väldigt rolig att sticka så det är inte helt omöjligt att jag gör ett par till. Ett par som passar mig. Och eventuellt med samma färg på mudden som på själva sockan. Eventuellt. Det får vi se. Men det blir inte förrän jag provat fler av de återstående 51 sockmönstren i boken.

Boken ja. Den är helt fantastiskt fin. Väldigt vackert gjort, med fina foton och varierande typer av sockar. Jag rekommenderar den varmt!

Fakta om sockarna då;

Garn: 50 gram egenfärgat rosamelerat Drops Nord och ungefär 8 gram i färgen Pärlgrå
Stickor: 2,5 mm strumpstickor och en flätsticka
Mönster: Sockan Intersections från boken 52 weeks of socks.

 

4 Comments
Stickat

Och sockgalenskapen brer ut sig…

13 april, 2020

Jag vet inte vad det är som händer med mig, jag börjar tro att jag bara kan sticka små saker. Sockar framförallt, för det tycks vara det enda som kommer av stickorna nuförtiden.

Möjligen kan det bero på allt roligt sockgarn som jag har i mina gömmor eller, mest troligt, på att jag inte kan hålla tankarna stilla på en och samma sak tillräckligt länge för att bestämma mig för vad annat jag ska sticka. Mannen min påpekade till och med att jag bara stickar små grejer nu, och undrade om det inte var dags att börja på ett större projekt. Precis så sa han. Så det har gått långt, det här. Det förstår ni nog.

Men, inte är detta så farligt, tänker ni kanske. Ha! Tro för all del inte att dessa två paren är de enda. Nädå. En ensam socka från en mysteriestickning har jag (som blev för liten och behöver göras om) och två par på stickorna. Ett par randiga i garn jag färgat själv och ett par enfärgade i, hmmm, garn jag färgat själv. Ja. Det där ser lite ego ut nu när jag ser det i skrift, men faktum är att det vackra garnet jag köpt från proffsfärgare är alldeles för fint för min röriga hjärna just nu. Just det, jag har en ensam socka i vackert handfärgat mohairsockgarn också. Det garnet har jag inte färgat själv. Så vackra saker kan jag inte få till.

Tur i oturen, nu när sockgalenskapen slagit till, är att jag köpte mig ett exemplar av 52 Weeks of Socks från Garnr. Och milda makaroner så fantastisk bok! Jag bläddrar och bläddrar och har försökt att bestämma mig för vilka jag ska börja med. Varje gång jag tittar i den så hittar jag en ny favorit som jag bara måste göra. Så, hur löste min röriga hjärna det här dilemmat då? Inte alls. Nope. Den klarade inte av att ta några som helst beslut. Det enda raka var att börja med första mönstret i boken, och det tror jag inte jag har varit ensam om. Bild på de sockarna kommer senare när jag vet om garnet räcker till ett par. En och en halv socka är inte så användbart. Dessutom blev den färdiga ensamma sockan för stor för mig så jag får hitta en ny ägare till dem om det blir ett par, alternativt hitta någon med en och en halv fot.

Sockarna på bilden ovan är inte ensamma. Det finns två av varje sort, det lovar jag.

De randiga är ganska mycket större än jag normalt stickar, ungefär storlek 42, och är stickade i Novitas 7 bröder. Deras randiga garn brukar vara ganska välkomponerat. Jämna fina ränder och väl valda färger. Till häl, tå och mudd har jag kompletterat med en enfärgad mörkgrå.

De tvåfärgade är helt och hållet i min storlek. Jag la upp dem på väg till Kap Verde i januari för att ha något att sticka på flyget. Sen fortsatte jag med dem när jag kommit hem igen. Perfekt stickning för pendlingen till och från jobbet. De är stickade i två fina handfärgade garner. Det bruna är ett garn från Fru Valborg som jag köpte på Stickfest i Väst förra året, och det turkosblågröna är handfärgat av Beatrice på Knitritous yarns till en teststickning jag gjorde åt henne. Färgen finns inte i hennes vanliga sortiment utan är en specialfärgning till just det tillfället. Helt underbar färg. Och garn, förstås.

Det finns fler detaljer om båda paren på min Ravelrysida ifall du vill läsa mer om dem.

Till nästa gång hoppas jag att jag lyckats få hjärnan att samarbeta så att jag har något annat än sockar att visa för er.

Ta hand om er!

0 Comments
Stickat

Om virus, garn och annat

21 mars, 2020

striped socks

Vad är det som händer i vår värld?! Jag vet inte ens var jag ska börja. Det känns inte verkligt, åtminstone inte hela tiden. Hur känner ni? Jag pratar såklart om Corona-viruset, men det förstod ni nog.

Emellanåt känns livet som vanligt, det gör det. Men helt plötsligt känns det som om man lever i en halvdålig katastroffilm. Som en zombieapokalypsfilm, fast utan zombier. Vi kan inte träffa min systers familj eftersom de varit krassliga i några veckor, och inte mina föräldrar av rädsla för att smitta dem (med något som vi möjligen har, men inte vet om än). Mamma fyller år idag, och vi kan inte fira henne. Det är konstiga tider.

I tidningarna läser vi om hur folk hamstrar toapapper (!?!) och handsprit. Vissa går till och med så långt att de stjäl handsprit från sjukvården. Då undrar man vart världen är på väg. Men så dyker det upp positiva signaler. Företag som ställer om sin produktion för att producera t.ex. råvaran till handspriten. Restauranger och butiker erbjuder hemkörning till de som inte kan eller vågar ge sig ut. Exemplen är många och vi hjälps plötsligt åt, precis som det ska vara i vår värld. Åtminstone om ni frågar mig.

En annan konsekvens är att vårens alla roligheter ställs in. Eller, jag skulle nog snarare säga att de skjuts upp. Denna helgen skulle Stickfest i Väst gått av stapeln och jag skulle varit där med ett gäng från stickcaféet, men den är flyttad till oktober. Det är naturligtvis trist, men det var ett klokt och riktigt beslut.  I slutet av april skulle jag ha deltagit i Yarnfest Stockholm och skulle vara hjälpreda åt Beatrice som driver Knitritous yarns. Jag hade sett fram emot det såååå mycket! Yarnfest är också flyttat, men vi har inte fått något nytt datum än.

Naturligtvis är det inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. De som blir verkligt drabbade av det här är småföretagarna. Garnfärgarna, garnaffärerna och alla andra små företag som skulle deltagit och som nu har stora lager. Har du möjlighet så köp några härvor garn från din favoritgarnaffär eller favoritgarnfärgare, eller varför inte prova någon helt ny! Både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm har listor över vilka som skulle varit utställare, så det är bara att välja och vraka.

Än så länge har jag bara köpt mig några virus-stickmarkörer och ett stickmått från Fröken Fyrkant, men det blir mer. Jag ska bara bestämma mig först. Helst ska jag ha ett projekt i tankarna innan jag handlar, men vi får väl se hur det går med den saken. Förmodligen blir det nåt spontanköp som vanligt.

Jamen, vad är det på bilden då? Jo, så här är det. Förra året, på Stickfest i Väst, hade jag möjligheten att vara med på en workshop med garnfärgning och jag blev helt biten. Inte så att jag på något sätt kan konkurrera med proffsen, men jag har kungligt roligt när jag blandar färger och kokar garn. Sockarna på bilden är stickat av garn som jag färgat. Det är färgat på ett sätt som gör att det blir när jag stickar med det. Väldigt tidsödande men såååå roligt! Vill du prova själv så finns det en film om det på Youtube. Det är Sticklingar podcast som gjort en film om detta. Eftersom jag är nybörjare (knappt det ens) så färgar jag på hyfsat billigt garn för då gör det inte så mycket om jag ställer till det så att garnet blir obrukbart. Än har det inte hänt i och för sig, men det har hänt att färgen inte alls blev som jag planerade. Ganska ofta till och med. Just detta garnet är Drops Nord, ett sockgarn med alpaca.

Inte har jag använt något speciellt mönster till sockarna heller, så denna gången blir det ingen faktasektion här på slutet. Den lilla fakta som finns hittar du på Ravelry.

 

 

0 Comments
Stickat

Make 9 på mitt sätt

1 februari, 2020

make9

I år blir det en ”Make 9” för mig också, men lite annorlunda än de flesta andra.

Ni som följer mig på Instagram och Facebook har kanske redan sett denna bilden, men jag känner att jag vill utveckla mina tankar kring detta fenomen lite till. De senaste åren har många, framförallt på Instagram, gjort en s.k. ”Make 9” i början av året. Det handlar i regel om nio projekt man vill göra under året som kommer. Och i slutet av varje år konstaterar de flesta att de gjort väldigt lite av det de tänkte sig från början.

För mig måste skapande komma från lust, inte från en lista jag tagit fram vid en viss tidpunkt. I Mors lilla ylles begynnelse hade jag en lista över ”vill-göra”, men den dog ut ganska snabbt. Det jag vill göra förändras oavbrutet och jag är glad att jag (för det mesta) lyckas göra klart något innan det förflyttats från ”vill-göra” till ”vill-aldrig-i-livet-göra”.

Så. Jag har spånat lite på vad som skulle funka för mig. Någon slags mål ska jag kanske ha? En kväll knåpade jag ihop den här varianten. Min egen version av ”Make 9” och jag tror att jag kan tänkas kunna bocka av ganska många av dem. Jag menar, de är ju ganska flexibla, eller hur? Sticka nåt kul, t.ex. Det är ju nästan alltid kul att sticka, så den borde bli tämligen lätt att bocka av den. Faktum är att jag håller på med en tröja som kan falla in under den beteckningen.

Sticka från stash är oundvikligt, med tanken på storleken på mitt garnlager. (stash är alltså det garn du redan äger) Samma tröja skulle rent hypotetiskt kunna användas även till en sån är ruta då det är rester från min Zweig och en av mina Cumulus-tröjor.

Köpa garn är oundvikligt. Jag känner mig själv, och både Stickfest i Väst och Yarnfest Stockholm är inplanerat så tillfälle lär komma.

Sticka nåt jag vill gör jag faktiskt nästan alltid, så rutan kan tyckas onödig. Men jag ville ha den med som en påminnelse att stickandet verkligen ska drivas av vad jag har lust att göra och inte vad alla andra gör, eller vad jag tror att jag borde göra.

Färga garn har jag i och för sig redan gjort i år, men det var innan jag skapade min ”Make 9” så det räknas inte. Nu är det inget probem alls, för jag har både garn och färger kvar. Mer än tillräckligt. Så mer garnfärgande blir det.

Sticka till nån annan (eller mig själv) . Här har jag verkligen garderat mig. Jag har absolut för avsikt att sticka något till någon annan i min närhet. Någon som är stickvärdig. Men om jag nu inte skulle ha lust till det så kan jag alltid använda mig av helgarderingen och sticka till mig själv. Visst var jag lite smart där?

Jag skulle kunna fylla fler rutor med saker jag skulle vilja göra i år. Jag kommer t.ex. att teststicka åt någon. Det är redan bestämt. Jag hoppas att 2020 är året då jag steekar för första gången, alltså klipper upp en kofta som jag stickat runt. För tro det eller ej, jag har aldrig testat det. Jag planerar också att släppa något mönster till. Det är hög tid att jag tar mig i kragen och plitar ner det sista på de idéer jag har. Jag hoppas också få tummarna loss och sy lite. Tyg finns och maskin finns. Det ska bara till lite lust där. Tror jag. Eller så finns lusten, men tiden saknas. Eller platsen. Äh, jag vet inte.

Vi får väl se om jag återkommer i december och konstaterar att jag trots allt inte kunnat kryssa över många av rutorna. Det får framtiden utvisa.

Hur ser du på ”Make 9”? Har du gjort någon? Hur har det gått?

 

0 Comments
Stickat

Om snilleblixtar och Ravelry på Youtube

25 januari, 2020

Visst händer det ganska ofta att det dyker upp bra idéer i hjärnan, men det är långt från tanke till handling för det mesta. Min goda vän fick en superidé, och klok och redig som hon är så har hon sett till att genomföra den också. Kolla här bara!

Jag tar det hela från början.

Elaine (EllanBellan Knits på sociala medier) startade för flera år sen ett stickcafé här på orten eftersom hon saknade ett stickcafé som träffades på helgerna. De som redan existerade hade sina träffar dagtid mitt i veckan och då är det många av oss som jobbar. Idag är vi en bit över 100 medlemmar i Facebookgruppen där träffarna läggs ut, men på själva träffarna är vi såklart inte så många. Vi brukar vara ett tiotal personer eller nåt sånt. Det är ett härligt gäng som träffas, oavsett vilka av medlemmarna som dyker upp.

Vid ett par tillfällen har vi haft genomgångar, eller minikurser, över hur Ravelry funkar. Vi är ju lite olika med sånt där. Några av oss använder Ravelry helhjärtat och har inga problem med att det är på engelska. Några tycker det är knepigt just eftersom det inte är på svenska och känner sig osäkra på hur man gör och ifall det är säkert att köpa mönster därigenom.  Så, Elaine gick igenom det grundligt för gänget och hade till och med satt samman ett litet kompendium med bilder för att förtydliga ytterligare. Det var mycket uppskattat, framförallt av de som känt sig lite osäkra.

Nu har Elaine fått den riktiga snilleblixten! Självklart är det ännu lättare att visa om man spelar in en film och lägger ut på Youtube. Javisst! Om jag kommit på idén så hade det sannolikt stannat därvid, jag hade aldrig kommit till skott. Men Elaine har redan spelat in två filmer. En lite längre över grunderna och en lite kortare över hur man köper mönster. Givetvis är hennes filmer på svenska.

Så om du känner dig osäker över Ravelry så hoppas jag att hennes filmer kan hjälpa dig. Jag vet att hon spånar på fler filmer, så håll utkik i hennes Youtubekanal.

Skulle du vara en sån som känner sig lite osäker över hur man hittar på Youtube så finns länkarna här på morslillaylle också. Kika på sidan Användbarheter. När du sen hittat in till Elaines Youtubekanal så klickar du på Prenumerera så får du aviseringar när hon lägger upp nytt. Bra va!

 

 

0 Comments
Mina mönster Stickat

Hovdala, berättelsen om hur en cowl blev till

23 december, 2019

Hovdala cowl

Att skapa egna mönster och beskrivningar tar tid. Från idé till färdigt mönster kan ta allt från någon månad till flera år! Allt beror på hur länge något behöver gro i hjärnkontoret innan det är redo att sättas på pränt.

Det du ser här är en halskrage, cowl, eller vad du vill kalla det som började gro i min hjärna i somras. Ja, jag vet. På sommaren behöver vi ingen cowl men ändå ville den bli till. Jag ritade, suddade, ritade igen. Och suddade igen. Ni fattar. Det tog lite tid, trots att det inte ser speciellt komplicerat ut. I mitt huvud fanns en bild som jag försökte få ner på ett rutat papper och med envishet och ett rejält suddgummi så lyckades det till sist. Sen skulle beskrivningen skrivas ihop och de här två exemplaren skulle stickas upp. Den högra är stickad av garn jag hade i mitt garnförråd, det ljusa är färgat av Cecilia på Humlalyckan och det mörka är ett garn från Moods of colors vill jag minnas. Jag älskar de knalliga tweedplupparna!

Den vänstra är stickad i lite tunnare handfärgat garn som Beatrice på Knitritious yarns skickade till mig just för det här ändamålet. Tack! Har du inte sett hennes garn tidigare så ta dig en titt i hennes webshop när hon öppnar igen efter julhelgerna. Beatrice är en fantastisk garnfärgare och vän.

I mitten av december släppte jag ut mönstret i full frihet i lucka 11 i Stickdesigners adventskalender på Instagram. Det är alltid spännande och lite läskigt att se hur ens baby tas emot i den stora, vida världen.  Följer du inte Stickdesigner på Instagram tidigare, så rekommenderar jag att du gör det. Det är inte bara vid adventskalendertider kontot är igång, utan där dyker upp trevligheter lite då och då.

Så, är du sugen på att sticka den? För ett riktigt snabbt projekt väljer du det tjockare garnet, ca 200 meter/100 gram (DK weight) och vill du ha den lite tunnare så väljer du ett garn med ca 300 meter/100 gram (sport weight).

Fakta:

Garn:  Till den tjockare varianten kan du använda Knitritious M200 och till den lite tunnare varianten kan du använda Knitritious Msock sport t.ex. eller vilket garn du vill som ger rätt stickfasthet.
Stickor:  Jag använde 3,25 mm till den tunnare och 4 mm till den tjockare, men det där kan skilja en del så prova dig fram.
Mönster: Hovdala av Mors lilla ylle (jepp, det är jag) och det finns tillgängligt på Ravelry.

 

0 Comments
Stickat

Om långa varv och en ballong

20 november, 2019

sweater

Ibland känns det som om det går långsamt, och ibland swishar varven bara förbi. Det är märkligt det där, för det har inte alltid med antalet maskor per varv att göra

Allra långsammast går det när jag är nääääästan färdig. Speciellt när det gäller större projekt. Min Ballongtröja är ett typexempel på det, fast när jag tänker efter så gick det väldigt långsamt med strumpa två i mitt egenfärgade rosamelerade garn. Det gjorde det faktiskt.

Ballongtröjan har jag haft på stickorna sen urminnes tider. Ja, åtminstone sen april, och det är länge med tanke på att jag i början av året spottade ur mig en tröja i månaden i snitt. Det slutade jag med, som tur var, för var skulle jag förvara allihop? De tar över min garderob! (jag vet, det är ett angenämt problem) Slutade är fel uttryck, inser jag, för jag har för närvarande två tröjor på stickorna och en som bara väntar på att läggas upp när Ballongtröjan är klar. Två i taget, där går gränsen. Gärna andra projekt, men för jösse namn bara två tröjor i taget, mänska. Det får jag säga till mig själv på skarpen ganska ofta. Hur resonerar andra med det där? Ett projekt i taget? Eller ju fler, desto bättre?

Det har blivit ett stående skämt på vårt stickcafé att tröjan aldrig blir färdig, för de senaste gångerna vi träffats så har jag dragit fram min tröja och stickat på den. Nästa gång måste den vara färdig, och det lär bli krav på att det ska bevisas så det är inte lönt att försöka mörka det hela. Det ska gå, jag har i runda slängar fem centimeter mudd kvar på tröjan, sen är det lite Tubular-avmaskning. Piece of cake! Vad heter Tubular-avmaskning på svenska, förresten? Vet du? Det finns iallafall väldigt bra Youtube-filmer som visar hur man gör. Jag har länkat till min favorit på min sida för användbara saker, så slipper du (och jag) leta igenom hela Youtube varje gång vi behöver den. Smart, om jag får säga det själv.

Fotot är inte superbra, men bättre än så här blir det inte nu när det är beckmörkt om kvällarna. Inte ens min dagsljuslampa klarade av det här. Det får bli en bättre foto när jag är klar med tröjan. Kanske till och med en bild där jag är i tröjan. Det vore väl något?

På tal om bilder. Jag är helt säker på att jag lovat någon att ta fler bilder på min Briyoke, men jag är inte människa att hitta var frågan kom och från vem. Så, om du som bad mig göra det läser det här så hojta till. Jag ber om ursäkt för att jag är så snurrig.

Fakta:

Garn: Detta garnet vann jag på Stickfest i Väst i våras. Vilken fantastisk vinst! Garnet är Lana cotton 212 samt Kid Silk mohair från Hjertegarn i en fantastisk bränd orange färg.
Stickor: 4 mm respektive 3 mm stickor
Mönster:  Balloon sweater av Petite Knits.

 

0 Comments