All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Pass, pengar och projekt

6 september, 2014

en-kerstin

Ok, jag var kanske lite optimistiskt.
Jag var på semester förra veckan och när jag packade inför resan så hade jag lite huvudbry över vilket projekt jag skulle ha med mig. Eller, ja, vilka projekt snarare.

Kerstinvantarna fick följa med såklart. Jag hade ju köpt nya säkerhetskontrollsvänliga stickor i trä och allting, men tänk om vantarna blev färdiga innan vi skulle hem. Eller, hemska tanke, tänk om jag tröttnade på dem!! Så, jag stoppade ner ytterligare ett mönster, och ytterligare en garnkaka om-utifall-att, liksom.

Och tänk om det var för varmt för att sticka i ull! Jag var helt enkelt tvungen att stoppa ner ett par nystan bomullsgarn till disktrasor också.

Så här i efterhand inser jag att det kanske inte var helt nödvändigt. Jag blev klar med en Kerstinvante och hann så smått börja på nummer två.
That´s it! Jaja.. Kanske jag lär mig att begränsa mig till nästa gång, eller kanske jag inte gör det.

Nu bär det strax av hem till svärmor för att bjuda henne på stekt gös. Det är en dryg timmes bilresa så jag måste packa inför den. Projekt, alltså.
Kerstin, och kanske något till får följa med.
Vaddå?? Jag kanske tröttnar på det ena, då måste jag ju ha ett alternativ, eller hur!?

I´ll be back!

 

Stickat

Nytt försök med Kerstin

20 augusti, 2014

Kerstin-2

Nytt försök med nya färger. Förra försöket blev som bekant lite svårstickat. I halvmörker åtminstone.
Så jag provade igen och valde två färger som ger lite större kontrast. Och visst fungerar det att sticka i halvmörker nu. Men lite tråkigare blev det allt. Eller?  Mönstret jag stickar efter är Kerstin ur Vantar för alla årstider.

Nå, jag kommer att fortsätta ändå, för jag tycker det är rätt fina. Men SEN blir det mer färgglatt. Jag har ju en hel del härliga färger att välja bland. Och många mönster, bland annat i ovanstående bok.

Nu åter till vinet i väntan på maten.

Over and out!

Stickat

Det kliade i fingrarna

17 augusti, 2014

kerstin

 

Ja, vad kan jag säga.

Det kliade i fingrarna. Så var det. Precis så, bara. Jag ville SÅ gärna prova mitt nya garn och det har i ärlighetens namn kliat i fingrarna efter att sticka vantar ett tag nu. Jag vet! Det ÄR konstiga tankar att ha mitt i sommaren. Men, sån är jag. Tydligen.

Så, jag valde ut två färger och satte igång. Själva processen att välja garn var inte speciellt lång. Inte speciellt genomtänkt val, alltså. Men färgerna såg läckra ut tillsammans i dagsljus. I skymningsljus, och nu på kvällen är de fortfarande fina tillsammans. Men fullständigt omöjliga att sticka med. Jag ser ju för sjutton inte ordentligt. Åldern? Kan jag aldrig tro.

Mönstret är däremot ett väl genomtänkt val. Det är Kerstin ur Vantar för alla årstider. Halvvantar med tumme. Såna har jag inga innan, och det ÄR faktiskt inte vinter än. Ett par halvvantar blir bra nu i höst. Om jag lyckas färdigställa dem. Jag menar, kvällstid tycks det ju inte gå iallafall.

Ah, jag vet! Jag börjar på ett par till! I ljusare färger. Så får det bli.
Kanske får de följa med på semestern. Som projekt, alltså. Jag räknar inte med att behöva dem i färdigt skick. Hoppas mer på bikini, liksom.

Åter till garnet. Eller jag kanske ska gå och lägga mig istället. Vi får se.

Stickat

Baka garnkakor

13 augusti, 2014

garnkakor

Jag har provat min nya leksak. Den funkar!!

Så nu har jag gjort garnkakor flera kvällar i rad. Garnet på bilden är från Klippans yllefabrik och är tänkt till vantar.
Många vantar blir det.

Den uppmärksamme ser att härvorna jag visat upp här i tidigare inlägg mystiskt har bytt färg medan jag nystade dem.
Eller, nä. Det har de inte. Jag har varit där igen. Och köpt fler. Yngste sonen ville iväg och shoppa kläder och ville ha med mig. Sin mamma. Då hugger man direkt, kan jag lova. Och shoppingstället råkade ligga åt samma håll som Klippan. Ja, ni fattar.

Så jag råkade köpa några till. Och nu är de senast inköpta uppnystade. Eller kakade.. eller vad man kallar det. Baka garnkakor kanske? Ja, oavsett vad det kallas så är det gjort. Har nog bara några kvar nu.. typ åtta, eller nåt.
Lite förbryllad är jag över att de blev olika stora, kakorna. Härvorna skulle ju vara jämnstora, trodde jag. Får väl väga dem kanske, så jag vet innehållet åtminstone. Men gissningsvis beror storleksskillnaden på att det nystats olika hårt. Men varför?

Nu blir det inte mer garnköp på ett tag. Tror jag. Kanske. Nästan. Eller… kanske något lite. Inte helt förbud iallafall.

Over and out!

Stickat

Tjoho! Nya leksaker!

6 augusti, 2014

leksaker

Alltså det är så här. Det jag stickar på just nu kan jag inte visa upp. Det är hemligt. Ytterst hemligt!
Ja, och så är det ju koftan till mig, men den har jag visat upp så många gånger så det gör jag inte igen förrän det syns någon förändring liksom.

Så, det därför tar jag chansen att visa mitt senaste inköp. Nystmaskin och lite flätstickor (eller vad det heter) och två varvräknare.
Beställde på e-bay och har väntat och väntat och väntat. Nä, det tog inte så lång tid egentligen, men är man otålig så är man. Och det är jag. Mycket.

Nu kan jag börja nysta upp garnet jag köpte på Klippans yllefabrik på semestern och börja sticka vantar. Jag vet att det är konstigt, men suget att sticka vantar blev STORT efter det inköpet. Jättestort! Men först hemligheten och min kofta. Tror jag. Kanske.

Åter till rosévinet och sticket. Man får vara lite wild and crazy ibland. Det är ju iallafall ljust ännu. Jag tar risken att repa upp imorgon.

Ses snart igen!

Stickat

Mörkerstickning eller nåt

27 juli, 2014

morkerstickning

Note to self:

Tro ALDRIG att du kan sticka ett spetsmönster med mörkt garn (som gärna delar sig) på altanen i mörkret när du druckit öl. Eller vin. Eller båda.

Eller jo, gör det för all del. Om du uppskattar att repa upp någon timmes jobb dagen efter.

Stickat

Masktäthetsproblem

22 juli, 2014

Williams-mossa

Alltså, jag vet inte vad det är med mig och det där med masktäthet.
Det blev lite garn över efter Williams fårkofta, så jag tänkte jag kunde göra en mössa till den.

Borde rimligen kunna fuska lite då, och mäta masktätheten på koftan, tyckte jag. Mätte och fick det till 29 maskor per 10 cm.
Letade upp ett mönster på en enkel mössa på Ravelry, med samma masktäthet som jag hade, och började sticka.
108 maskor skulle läggas upp, så det gjorde jag. Fast jag borde med enkel matematik kunnat räkna ut att det blir alldeles för litet. Jodå, det blev det.

Gör om, gör rätt!

Räknade och funderade lite och fick det till att jag rimligen borde lägga upp närmre 150 maskor i stället, iallafall om mössan skulle passa ett huvud som är 48-50 cm i omkrets. (vilket en 1½-årings huvud bör kunna vara enligt en tabell jag hittade)
La upp 150 maskor och inser att det blir alldeles för stort! Jamen herregud. Hur svårt kan det vara??!!

Bestämde mig till sist för 120 maskor och sen körde jag samma ränder som på koftan tills jag började minska vid ca 14 cm.
Så här blev det till sist. Den SER bra ut, men passar den?! Det återstår att se. Jag skickar upp den till allrakärasteminstasyster så får vi se.

Så. Vad ska jag nu sticka på?
Hur konstigt det än låter så börjar jag bli sugen på att sticka vantar. Logiskt. Det är ju faktiskt bara 28 grader varmt.

Eller. Ni menar att jag har gamla projekt att ta tag i? Nu förstår jag inte…

Vi hörs!

Stickat

Williams fårkofta

17 juli, 2014

fårkofta

Lillprins Williams fårkofta är klar!  Jag sa ju det! Jag ÄR klar med ett av projekten!

Jag har använt Drops Baby Merino och faktiskt även använt ett av deras mönster som bas. Alltså, bara för att få rätt storlek på det hela. Utseendet har jag själv hittat på. Fåren nedtill hade jag  faktiskt redan bestämt innan jag köpte garnet, men ränderna upptill kom till efter hand. Jag  ville att formen på oket skulle synas och då fick det bli ränder. Med prickar i.

Om allt blivit som jag tänkt så är koftan nu levererad till pappa för vidare leverans till allrakärasteminstasyster och hennes lillprins.
Passar även på att skicka med Kalajokisockarna så att hon är rustad när hösten kommer. Fast det dröjer ju länge tills dess.

 

Stickat

Ibland är det bra att köra fel!

16 juli, 2014

ullfynd

Ibland har man tur!
Vi hade tillbringat dagen i Helsingör och var på väg hemåt i bil när min käre man råkar glömma svänga av in på väg 21.
Vi fick istället köra vidare till nästa avfart, som råkade vara mot Klippan.

I Klippan ligger Klippans yllefabrik (tänka sig!)  och dit hade vi (jag) pratat om att köra någon dag. En annan dag, liksom. Inte den dagen. Alls.
Snabbt fram med Google och leta fram en vägbeskrivning. Jag menar, om käre mannen nu råkar köra fel på ett så himla bra sätt så vore det ju synd att inte ta tillvara det hela, eller hur?!

Ovan ser du mitt kap. 100-grams härvor av 2-trådigt ullgarn. Många vantar blir det! Och jag ångrar bara att jag inte köpte mer. Skulle nog vilja ha några härvor av de olika rosa nyanserna det fanns där, och några av de blå och blågröna också. Och kanske en brun. Och en gulaktig. Och en orange. Bara.

Jag hoppas min man glömmer svänga av fler gånger. Snart! För jag BEHÖVER ju verkligen mer garn. Eller inte.

För nån vecka sen ramlade jag över motsatsen till ullgarnet får man väl säga. Neonfärgat helt i akryl. Köpte en hög även där. Det ska bli mössa till yngste sonen så han syns i vinter.
självlysande

Nu är frågan vilket jag ska börja med.

Vaddå? Göra klart annat först? Nä, verkligen inte!! Man FÅR ha flera projekt igång samtidigt. Faktiskt.
Och jag HAR gjort ett klart. Bild kommer. Imorgon.

Vi ses då!

Stickat

UFO eller inte UFO, det är frågan!

13 juli, 2014

projekt

Det var ju det här med UFOn. Tänkte visa er ett urval av mina ofärdiga alster..

Vi börjar längst ner i mitten, det är ett par rosa Hello Kitty-vantar till prinsessan Elsa. Insåg att de var på gränsen till för små, och så är jag inte nöjd alls med hur de ser ut. De SKA rivas upp och jag SKA börja om.  Jag lovar!

Till höger om vantarna ligger ett blått bylte. Det är början på en kofta. Till mig. (kryss i taket) Men, jag använde för tjocka stickor, så masktätheten stämmer inte alls. Det visade sig att jag inte hade några stickor alls i rätt storlek, så jag fick offra mig och köpa nya tippar till mina Knit-prokablar.

Ovanför blåa byltet ligger ett blått bylte till. Det är försök nr 2 på samma kofta. Till mig. Med rätt storlek på stickorna. Men även detta vilar medan jag håller på med det du ser allra längst till vänster.

I mitten längst upp ligger en disktrasa. Jag såg ett mönster på Ravelry på dessa och jag bara MÅSTE testa! Det sammanföll lämpligt nog med att jag hittade bomullsgarn på rea på Hemtex. 10 kronor nystanet, det kan man inte låta bli!  Men min vana trogen möblerade jag om i mönstret direkt. Man skulle börja med en i-cord och sen plocka upp maskor i den. Jag fick inte det snyggt så jag la upp på vanligt vis och stickade i-corden sist. Det blev bra det också. Tycker jag. Det enda jag har kvar här är att klippa av och fästa trådarna. Det tycker man ju att jag lätt skulle klara. Nån dag. Eller så river jag upp den och gör ni i snyggare färger. Vi får se.

Och så då längst till vänster. En kofta till lillprins William. Denna kvalificerar dock inte in som UFO eftersom det är detta projektet jag jobbar med just nu. Jag har kommit en bra bit till nu, men det tar jag i ett annat inlägg. En annan dag. Om WordPress är medgörligt och tillåter att jag laddar upp bilder. Det är inte alltid det gör det. Av någon anledning.

Åter till stickorna!