Mors lilla ylle

Det här är Svante Vintervante och är ett försök att bota mitt stickmotorstopp.
Kanske funkade det. Det märker jag när jag ska dra igång nästa projekt, vilket det nu ska bli.

Medan jag höll på med de här föddes en idé om att skicka vantarna som en överraskning till en vän. Jag tänkte att de kan vara sällskap på promenader om ingen annan har möjlighet att göra henne sällskap just då. Fast de följer nog gärna med även om annat sällskap finns.

Det är aningens läskigt när man ska ge bort något och man inte har den blekaste aning om ifall mottagaren ens vill ha det. Och tänk om de inte passar! Men jag tänker att gesten kan nog glädja ändå. Paketet ska gå iväg imorgon, så om någon dag vet jag förhoppningsvis om mottagaren blev glad.

Mönstret är Herringbone mittens with poms (länk) och finns alldeles gratis på Ravelry. Jag valde dock att göra vanliga tofsar istället för garnbollar. Garnet är två nystan Drops Karisma som jag hittade i mina gömmor.

Jahopp. Och nu då? Jag sitter här och blänger på vanten Kallis Fragment från Varmt & Stickat.
Varför jag blänger? De ser så stora ut ju. Jag vet att jag har små händer så det kan jag inte jämföra med, men ändå!
Ska jag fortsätta och se hur det blir? Eller ska jag repa upp dem och göra om? Jag har redan börjat om en gång med tunnare stickor.

Ska grunna på det. Återkommer i ärendet.

Man ska inte göra det lätt för sig. Det är ju tydligt.

Jag köpte tidigare i höstas mönster till dessa vantarna. Det är Solveig Larsson som gjort mönstret och alla pengarna hon fick in på detta har skänkts till Rosa Bandet. Vantarna heter Camilla efter designern Camilla Thulin som gjort årets Rosa bandet. Blomman mitt på vanten kommer därifrån. Bra initiativ tycker jag.

Mönstret i sig är inte svårare än andra vantmönster. Inte alls. Men jag fick för mig att vända på färgerna lite. Den färgen som är mörk i diagrammet är ljus i min stickning. Det ställde till det mer än jag tänkte mig. Sen tänkte jag till igen och bestämde mig att göra båda vantarna på en gång. Med två set strumpstickor. Och bara två garnnystan. Det innebar att jag tog garnet både från insidan och utsidan, samtidigt.
Ni kan bara ana vilken röra det blev till sist. Garnet ihopsnott så att man kunde gråta.

Men! Jag blev klar igår. Glad i hågen la jag dem ovanpå varandra och tänkte ge mig på tummarna idag.

I dag såg jag att de är olika stora! Tanken med att göra dem samtidigt var ju att de skulle bli lika stora, men tydligen stickar jag hårdare med metallstickorna än trästickorna. Suck. Så, jag repade upp den minsta av vantarna ner till tummen ungefär och stickar om. Med trästickorna.
Tror inte de blir klara till jul som jag hoppades, så mottagaren får väl överraskas en annan gång. Det kan ju vara kul att få paket efter jul också.

De är upprepade nu, men speciellt mycket stickat har det inte blivit. Inget alls, skulle jag säga. Har haft huvudvärken from hell idag, så det blev soffläge hela eftermiddagen.

Imorgon är det bättre. Det har jag bestämt!