All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Omstickade jätterosa sockar

24 februari, 2015

Jatterosa-sockar

De jätterosa sockarna till yngste sonens tjej är omstickade. Nu i mer rimlig storlek. Det ÄR faktiskt inte meningen att raggsockar ska sitta som korvskinn.

Jag har använt Svarta Fårets raggsocksgarn, och räknade med att tre nystan skulle gå åt. Men jag fick lust att använda grått som kontrastfärg, och plötsligt har jag ett helt nysta rosa över. Och lite till. Heter det det förresten ett nysta, flera nystan. Eller är det nystan både i singular och plural? Jag vet inte. Strunt samma, ni förstår vad jag menar.

Restnystanet vet redan vad det vill bli (eller hur Cissi!) , men förmodligen får jag först köpa ett till. Kanske. Ska tänka klart först. Och under tiden gör jag klart Daniels hjärtesockar. Återkommer om dem.

Nu återstår bara att hålla tummarna för att överföringen till Facebook fungerar den här gången. Det krånglade sist, men då var det ju bara bild på böcker. Det gjorde liksom inte så mycket. Denna gången vill jag gärna att sockarna syns. Håll tummarna!

Stickat

Stickinspiration i bokform

18 februari, 2015

biblioteksbesok

Men oj! Titta vad jag hittade!

Eller, hittade och hittade. I helgen såg jag att en av Solveig Larssons vantböcker fanns på bokrean och var nära att klicka hem en sån. Men jag tänkte en gång till (för en gångs skull) och kollade om de kanske fanns på biblioteket. Det gjorde de, men var såklart utlånade. Reserverade dem och tänkte mig en väntan på minst ett par veckor, kanske någon månad, innan de blev lediga. I måndags fick jag sms om två av böckerna och igår om den sista. Det var bara att knata till bibblan och hämta ut dem. Förutom vantböckerna hittade jag även ”Livets aviga och räta” som jag letat efter i flera år. Den finns inte att köpa längre! Tjuvläste faktiskt lite på väg hem och höll på att glömma hoppa av bussen. Nu har jag både mysig läsning OCH ett nästintill oändligt antal vantar att inspireras av. Jag har faktiskt gjort en av Solveigs vantar tidigare, Camillavanten, som såldes till förmån för cancerfonden.

Vill förresten be om ursäkt lite för kvalitén på fotot ovan. USB-portarna på min dator behagar inte fungera längre så jag tvingas fotografera med telefonen. Tur att den ändå tar rätt hyggliga bilder. Jag lyckades på nåt sätt skrämma igång portarna häromdagen, men nu strejkar de igen. Det är väl bara att inse att jag behöver en ny dator. Men sån tur att inget annat gått sönder här på sista tiden då! (stor portion ironi här, vi har avverkat vattenskada i badrum, stopp i avlopp i köket och trasig diskmaskin under en och samma vecka)

Det börjar närma sig läggdags. Det är lätt att bli trött efter en hektisk jobbdag, makens fantastiska fiskgryta och ett glas vitt vin. Jaja, två glas då.

I´ll be back!

 

Stickat

Alldeles för små jätterosa sockar

16 februari, 2015

rosa-sockar

Skulle sticka ett par varma goa raggsockar till yngste sonens flickvän. Jag köpte ett par nystan alldeles lagom jätterosa raggsocksgarn från Svarta Fåret och satte igång, men jag vet inte vad som hände här. När jag var kommen så långt som på bilden, på BÅDA sockarna, ser jag att de är alldeles för små. Har det blivit en ond cirkel? För små Kalli-vantar, för små raggisar. Vågar jag börja på tröjan jag tänkt sticka till mig själv? Tänk om den också blir för liten! Hemska tanke!

Jahopp. Bara att riva upp och börja om.

Garnet räcker ju längre på detta viset. Kan man ju tänka. Om man vill. Det vill inte jag.

 

Stickat

Unna dig avkoppling

11 februari, 2015

unna-dig-avkoppling

Unna dig avkoppling står det i ljuslyktan. Och vem är jag att säga emot. Ni ser ju dessutom att alla viktiga ingredienser för avkoppling finns där. Lite tända ljus, ett glas rött och stickning. Dessutom mätt och glad efter makens matlagning.

Ja, så jag fortsätter väl med det. Att koppla av. Because I´m worth it.

Stickat

Kallis fragment, andra försöket

9 februari, 2015

Kallis-fragment-2

Det här är så konstigt! Eller, nä, det är det inte. Inte egentligen.

Minns ni förra försöket med den här vanten? Kallis fragment? Hur jag än gjorde så blev den J Ä T T E S T O R! Så jag rev upp det jag stickat och så fick det ligga i en hörna och skämmas lite. Jag hade en idé om att göra om mönstret så att det blev en tumkil istället för en alldeles rak vante.

Sen kom det en Tingsrydsvante emellan och Kallis fragment låg lite längre än planerat i skämshörnan. Nu har jag räknat och ritat och berättat och stickat om det hela. Med annorlunda mudd och en tumkil. Men i övrigt precis lika många maskor på bredden när väl tumkilen nått sin fulla bredd.

Och nu är vanten J Ä T T E L I T E N!

Jamen, visst ÄR det konstigt!? Eller, nä, det var det ju inte. I min iver att få vanten mindre denna gången har jag stickat så pass mycket fastare att det istället blir för smått. Och jag som tyckte jag stickade fast förra gången också. Jag begriper ingenting.

Nå, vanten passar mina små händer precis. Egentligen aningen för liten. Vi får se hur jag gör. Stickar nog en till (och håller tummarna att det blir någorlunda samma storlek) Sen får vi se om den är användbar för mig, eller om jag ska försöka hitta en ny ägare till paret. Vi får väl se.

Stickat

Fler tjocksockar

4 februari, 2015

Brunmelerade-raggisar

 

Ännu ett par tågstickade tjocksockar är klara. Härligt varma och goa. Garnet är även här Falk Sport som jag köpte när Coop sålde ut. Nästa par är redan påbörjade. Jag kan ju inte sitta där och rulla tummarna på tåget.

Detta brunmelerade paret har ingen ägare ännu, men det ordnar sig nog. Det är säkert någon som vill adoptera dem. Det nya paret är rosa och ska flytta hem till yngste sonens flickvän. Hon är frusen och gillar rosa. Alltså; hon behöver ett par rosa raggisar. Logiskt! Och när de är klara har jag ett par svarta med röda hjärtan på gång. Till äldste sonens bäste vän. Klart han ska ha såna!

Oh, på tal om tåg! Tågsockar skulle jag ju också prova att sticka. Alltså inte vanliga raggisar som jag stickar på tåget utan de som faktiskt kallas tågsockar.  Det finns en fin historia från andra världskriget bakom dessa sockar.

Kan ju nämna att jag är klar med TAIF-vantarna också, men fotona jag tog i helgen blev inte alls bra.  Så ni får vänta på att se dem några dagar till. Kanske jag hinner skriva ihop mönstret under tiden. Jag hoppas det blir lite lugnare nu, än det varit den senaste veckan. Det har varit lite väl mycket krångel här hemma för min smak. Gillar inte vattenläckor, stopp i avlopp och strejkande diskmaskiner speciellt mycket. Särskilt inte när allt händer på två dagar.

 

 

Stickat

Jaha! Och nu då?

29 januari, 2015

cashmere

 

TAIF-vantarna blev färdigstickade i söndags. Sen var det ju det där med att fästa trådarna också. Det är inte alls lika roligt som att sticka! Därför har det tagit några dagar. Några trådar per kväll bara. Idag fäste jag de sista och nu ligger de på tork. Nytvättade och lätt uppruggade. Lovar att fotografera dem i helgen.

Vilket rabalder det blev över vantarna, förresten! Jag tänkte mig kanske några stillsamma kommentarer från diverse Vantgrupper på fejjan, men min käre make tänkte annorlunda. Han delade vantinlägget på en Facebookgrupp för hängivna TAIF-supportrar. Och jag säger bara OJ! Här satt jag och tvivlade på att den såg tillräckligt bra ut, och så blev reaktionerna så oerhört positiva! Jag har bestämt mig för att plita ner mönstret så att fler kan sticka dem. Det fanns uppenbarligen en önskan om det.

Men, eftersom de nu är klara och tågpendlarstickningen också är klar (förutom att fästa trådarna..) så får jag börja på något nytt. Visst? Kanske något med garnet ovan? Det ska enligt uppgift vara cashmeregarn, men jag vet inte jag. Mjukt och mysigt är det åtminstone. Tänker att det borde bli fint som halsduk. Eller mössa kanske?
Eller jag kanske ska prova den fina halsduksgrejjen som allrakärasteminstasyster tipsade mig om. Tror kanske jag har ett annat garn som passar till det dessutom.

Vi får väl se. Nya tågpendlarsockar måste jag börja på iallafall. Till att börja med.
Jupp, så får det bli.

 

Edit: Näpp, så blev det inte alls. Istället har vi ägnat kvällen åt att förgäves försöka lösa upp ett stopp i vasken i köket.

Stickat

Tingsrydsvante

20 januari, 2015

Taif-prototyp

Alltså, jag vet inte. Blir det här bra? Det här är alltså ett försök att göra en TAIF-vante. Alltså en vante för såna som håller på Tingsryd i hockey.

Ni som känner mig vet att jag är ganska ointresserad av sport. Rent av okunnig. Sportanalfabet nästan. Ändå hamnade jag för några månader sen på en hockeymatch där Tingsryd spelade. Mot vilka? Ingen aning, men den där maskinen som körde omkring på isen mellan de tre halvlekarna gillade jag.

Samtidigt började min garninfekterade hjärna fundera på vad man egentligen kunde göra för något kul av det där. Jamen, men kunde ju t.ex. göra en TAIF-randig mössa, eller nåt. Senare föddes idén att försöka göra vantar med TAIF-märket på, och ja, det gick ju. Men blir det bra? Den ser ojämn ut nu, men det rättar till sig om jag tvättar upp den sen, så bortse från det. Men annars då? Ser man att det är en TAIF-vante?

Ah, jag vet inte. TAIF-are kanske inte använder vantar. Jag får väl fundera lite på det. Det var rätt kul att sticka den iallafall. Kanske ska den få en maka. Kanske.

Det får framtiden utvisa. Och eventuella reaktioner på den.

Stickat

Yllet stickar sockar

16 januari, 2015

Sockar

Detta är vad jag håller på med i väntan på att jag ska komma på hur jag ska göra med mitt liv. Eller, näe. Nu tog jag i. Inte mitt liv. Snarare med mina vantprojekt. Ja, jag har alltså flera projekt på gång. I huvudet. Men de vill liksom inte komma ut.

Så, under tiden stickar jag raggsockar. Tjocka, varma, goa raggsockar. De grå och vitrandiga som syns på bilden är klara vid det här laget. Det blev rätt fint med spiraleffekten som garnet ordnade alldeles av sig själv. Nu håller jag på med ett par brun/beige där garnet också gör en rolig effekt. Om något kan vara beige och roligt samtidigt. Det är ju frågan. Garnet är Falk garn Sport. Jag befriade Coop från några nystan när de sålde ut förra året. Fast jag inte behövde. Men säljer de till halva priset så kan i alla fall inte jag stå emot.

I helgen hoppas jag det bli fotoväder. Det är roligare att fotografera projekt i dagsljus, utomhus, än inomhus i glödlampeljus. Förra helgen var det i och för sig dagsljus, men på grund av Egon, stormen, var det uteslutet att fotografera utomhus. Sockarna hade varit långt borta innan jag ens hunnit få upp kameran. Jag såg ju vad som hände när jag slängde ut granen genom dörren. Granen for ut, men barren for tillbaka in. I hela hallen. Det borde jag kanske begripit att det skulle göra.

Förresten. Nu är det vår. Vet ni det? När julen slängts ut så köper jag hem tulpaner och ställer på bordet. Då är det vår. Eller, jag låtsas att det är det. Förr eller senare fungerar det, jag menar, det blir ju vår varje år. Till sist.

Men näe. Nu ser jag. Jag har glömt en röd ljusstake framme. Den får jag också ta bort. SEN blir det vår.

 

Stickat

Bråkig vante

12 januari, 2015

Kallis-fragment

Här är den. Den bråkiga vanten.

Det är mönstret Kallis fragment från boken Varmt & Stickat. Väldigt vacker, tycker jag. Påminner lite om en gammal kakelplatta. Men. Jag. Får. Inte. Till. Det.

Den blir för stor! Och då jämför jag inte med mina pyttehänder, utan alldeles vanliga normalstora händer. Det är masktätheten som är fel. Jag har för få maskor per decimeter och följaktligen blir vanten för stor. Har provat med tunnare stickor, 2mm istället för 2,5mm, men det räckte inte. Tunnare stickor HAR jag inte.

Så, jag får nog repa upp det. Synd.

Kanske kan jag bygga om mönstret lite? Hmm, nu föddes en idé. Just den här vanten har ingen tumkil. Den är alltså lika bred hela vägen från handleden och upp på själva handen. Om jag ändrar om lite, och gör en tumkil så blir ju vanten smalare vid handleden. Det kan gå. Kanske. En annan dag. För just idag har jag ont i huvudet och lär tänka fel om jag försöker mig på det. En annan dag får det bli.

Jag fortsätter nog med raggsockarna istället. Då behöver jag inte tänka. Mindless knitting. Härligt.

Återkommer i ärendet. Vantärendet, alltså.