Mors lilla ylle

Stickat

Vilda restsockar

29 november, 2015

Det var ett tag sedan jag gjorde de här. Hittade ett par stumpar med djungelgarn som var kvar sedan vildsockarna i våras. Jag fick någon slags restgarnsdille och kompletterade med lite vitt Fabel, och japp, så här blev det. Vem som ska ha dem? Inte den blekaste aning. Foten är ca 14 cm, vad kan det bli i skostorlek? 22? 23? Vi får se var de hamnar.

För närvarande håller jag på med ärmarna till Williams kofta. Ärmar är tråkiga. Och två. Men de lär inte göra sig själva, så det är bara att sticka på. Jag menar det är ju inte en vuxenstorlek jag gör precis. Borde gå hyfsat fort ju.

Nu ska jag plocka in lyktorna och krukorna från verandan innan stormen är över oss.

Over and out!

2 Comments

Stickat

Strumpor till blivande veterinär

22 november, 2015

Nu har jag kommit en bit på tösabitens strumpor. Ni vet de där jättelånga med flätor på sidan av benet och slät fot som hon önskade sig att ha i stövlarna på sin utbildning. Hon pluggar till veterinär och tillbringar nog en del tid i de där stövlarna, kan jag tro. Klart tösabiten ska slippa frysa då.

Strumpskaftet på bilden ovan är dock upprepat och omstickat. Två gånger. Det blev lite smalt först så jag fick lägga till några maskor. Sen blev skaftet ok, men foten på tok för stor. NU har jag nog knäckt det och jag är SÅ nöjd. Faktiskt så nöjd att jag skriver ner hur jag gör för att kunna sticka fler. Kanske till och med lägger ut det på Ravelry, men det är en del jobb kvar innan jag är där.

Jobb ja. Kan ju konstatera att jobbet tar lite mycket tid från stickandet för närvarande. Inte bara tid, förresten. Det tar det mesta av min ork, faktiskt. Det har hänt att jag inte stickat en enda maska när jag kommit hem på kvällen. Ni fattar hur trött man måste vara för att inte ens orka sticka. Det är illa. Men nu är jag lite mer i fas igen. Kommer att ha betydligt mindre möten och mer vanligt jobb nästa vecka och det är nog bra.

Nä, mindre snack och mer verkstad. Tillbaks till stickorna!

Lite fakta om strumporna;

Garn: Novitas 7 Bröder
Stickor: Strumpstickor 3,5 mm
Mönster: Eget hittepå. Kommer förhoppningsvis på Ravelry så småningom.

1 Comment

Stickat

Julstrumpor till småfolk

12 november, 2015

Det är snart dags igen! För julstrumpor.

Det började för ganska många år sedan med att min kära syster önskade julstrumpor till sina barn så att Nisse Frys hade någonstans att lägga små presenter under december. Alltså lite löpande under månaden, inte på själva julafton. För er som inte känner Nisse Frys kan jag berätta att det är en av tomtens nissar som är den som leverar just små presenter till förväntansfulla och snälla barn i väntan på julafton. Självklart gjorde jag varsin strumpa till barnen. Det spred sig sedan till deras kusiner, och vidare till kusinernas kusin. Och nu i höst fick jag veta att kusinernas kusin fått två små bröder. Två! På en gång! Jahopp. Bara att sticka två strumpor till då. Är nu uppe i totalt 8 st. Om jag inte räknar helt fel.

Detta är alltså Calles och Viggos strumpor. Ser du det nu, Nisse Frys? Även dessa små liv ska det levereras små presenter till i år!

Det är för övrigt fler strumpor på gång här. Inte julstrumpor, utan mer vanliga. Eller nä, ganska ovanliga faktiskt. Återkommer om det.

Lite fakta om julstrumporna;

Mönster: Egen påhitt, mönster finns inte.
Garn: Svarta Fårets Freja
Stickor: 3,5 mm strumpstickor

Kör så det ryker! Det gör jag.

0 Comments

Virkat

Jag sitter och ugglar

27 oktober, 2015

De här två raringarna blev klara i söndags kväll. Jag hoppas att de någorlunda motsvarar beställarens färgönskemål. Mottagaren är sen ett litet alldeles nytt barnbarn till en kollega.

De var en perfekt sysselsättning under bilturen till och från Tingsryd i lördags. Ja, det räckte ju inte med de timmarna, förstås. Det tar faktiskt längre tid än man tror att göra de här små liven. Ett par vingar och ett par ögon ska göras till var och en av dem och sen ska man helst inte slarva bort dem medan man virkar kroppen. Det kan vara en nog så stor utmaning. Been there. Done that. Inte denna gången dock.

Jag är inte helt van vid att det är mörkt när jag kommer hem om kvällarna än. Inte nermörkt kanske, men tillräckligt mörkt för att det inte ska gå så bra att fotografera utomhus. Det är dags att ställa in sig på helgfotograferingar ett bra tag framöver, tror jag. Men denna gången fick det bli fotografering inomhus, så färgerna stämmer nog inte helt med verkligheten. Bara nästan.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och vänta på att maken serverar middag. Alltid lika spännande.

Just ja.. lite fakta;

Mönster från Fru Persson på Pälsärmen
Garn: Drops Safran och lite Tilda från Svarta Fåret
Virknål: nr 3

0 Comments

Stickat

Randigt eller inte randigt?

21 oktober, 2015

För att få lite ordning på den tilltrasslade oreda som ska bli en kofta fick jag blocka det hela lite grann. Det hade varit fullständigt omöjligt att sticka halskant och knappkant annars. Kanterna krullade sig och ryamattan av trådändar trasslade. Nu krullar sig inte kanterna iallfall. Alltid något.

När jag ser koftan så här funderar jag på om jag ska göra ärmarna lite mer enfärgade. Kanske någon rand, men på det hela taget enfärgade. Jag tror jag har blått så det räcker. Vad säger ni? Samma ränder på ärmarna? Eller övervägande blå? De andra färgerna har jag inte tillräckligt av, så det måste bli den klarblå.

Medan jag väntade på att koftan skulle torka tänkte jag ta tag i något av de saker jag lovat göra. Plockade fram garn till julstrumpor och skulle börja på det, men saknade det grå garnet där. Nå, jag får köpa ett nysta någon dag då. Tänkte då ge mig på ett par ugglor jag lovat göra till en nybliven farmor. Beigebruna ugglor med blå och gröna ränder. Blått och grönt har jag.. men inget beigebrunt. Nähäpp. Får väl köpa det också då. Fick då för mig att prova göra trasmatterandiga sockar, men jag kunde inte bestämma mig för vilka färger jag skulle använda. Suck.

Det blev ett par barnsockar i resterna från Elsas och Elias vilda sockar. Alltid något. För det kliar ständigt i stickorna. Eller fingrarna. Eller nåt.

Ska iallfall grunna vidare på ärmarna till koftan. Randigt eller inte randigt. Det är frågan.

1 Comment

Stickat

Ränder och trassel

6 oktober, 2015

Det tar sig med Willes kofta, det gör det. Jag har nått upp till ärmhålen och börjat sticka fram- och bakstyckena var för sig, vilket innebär ännu fler trådändar att fästa.

Hur tänkte jag här? Eller, rätta frågan är nog -Tänkte jag här? Och svaret är väl att, jo, det gjorde jag nog. Men kanske lite dumt. Eller kanske bara lite fort. Och lite fel.

Jag har gjort så många mönsterstickade vantar i sommar så jag tänkte att jag skulle göra något som inte kräver att jag har med mig ett mönster hela tiden, och som är lätt att ha med mig på tåget och bussen när jag åker till jobbet. Bra tanke där. Än så länge är jag på banan. Det märker ni va? En kofta till Wille blir bra då. Inte mönsterstickad, men ändå med lite härliga färger. Randig? Japp, randig fick det bli. Randigt är enkelt och bra. Jomenvisst. Tjena. Det här randmönstret består av ett diagram med 36 mönsterrader, i sex färger. Ingen rim och reson i det hela. Ingen logik. Till råga på allt var mönstret inte märkt med färgerna utan med prickar, streck m.m. Så där satt jag på bussen med sex garnnystan som trasslar, ett papper med diagram bestående av streck och prickar och ett papper med översättning på vad de olika tecknen motsvarar för färg. Här! Precis här insåg att jag tänkt fel någonstans. Fort och fel. Men å vad färgerna blir fina! Jag tillverkade själv ett diagram i färg som käre maken skrev ut till mig. Det gjorde det hela aningen lättare. Trasslet kvarstår dock. Men p.g.a. de relativt långa hoppen mellan färgerna är det bara ett fåtal ställen där jag kan låta garnet följa med upp till nästa rand i den färgen. I de flesta fall får jag klippa av och fästa. Många trådar blir det. Och mycket fäst blir det. Inte fest.

Nu hoppas jag bara att jag kan blocka ut kanten nedtill som rullar sig. Annars blir jag olyckligt på riktigt. Men det går nog. Klart det gör! Jag lär nog återkomma i ärendet.

Kanske ska starta upp något av mina väntande mindre projekt sålänge; Strumpor till tösabiten, rosa strumpor till hemlig mottagare, två par julstrumpor till nya världsmedborgare, två ugglor och vad det nu mer var jag hade i tankarna nyss. Det får nog bli så. Koftan får jag sticka på hemma och så får jag ta ett mindre projekt med mig på tåget.

Lite fakta om koftan då;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

1 Comment

Stickat

Det är inte Halloween än

2 oktober, 2015

Det är inte Halloween än. Jag vet det. Men ett par döskallevantar blev det iallafall. Jag har använt mönstret Deathflake Mittens som grund, men eftersom mottagaren bara är 10 år har jag fått göra om dem en del. Fick kapa lite på bredden på dem och modifiera så att det blev en tumkil istället för raka vantar. På så sätt blir de smalare i mudden och sitter på bättre. Originalet är betydligt rakare i formen och enligt tidigare stickare rätt stora i modellen.

På bilden är vantarna fortfarande blöta efter tvätten. Jag var lite hialös (översätts till otålig för er som inte kan skånska) och kunde inte vänta tills de torkat. Var bara tvungen att tvungen att fotografera dem direkt. Nu hoppas jag bara att de torkar till söndag då jag träffar mottagaren. Hade varit kul att lämna över dem då. Vi får väl se. Det slutar väl med att jag står med hårfönen och blåser dem torra om inte helgen blir så solig och varm som utlovats. De ligger på tork i vårt inglasade uterum så kommer bara solen så blir det varmt och gott där.

Och nu då?

Jag är inte sysslolös. Det var det ingen som trodde va? Priostickningen just nu är koftan till William. Den med de härliga blå och gröna färgerna, ni vet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för det projektet, för milde himmel vad jag kommer att få fästa trådar sen. Suck och pust. Bara att hoppas att den blir som jag tänkt mig så att det är värt fästjobbet.

Nu blir det slappefredag i soffan. Med Williams kofta. Sen blir det full rulle resten av helgen. Vi ska kalasa en nybliven 21-åring på söndag. Det är märkligt. Vi är snart jämnåriga, mina barn och jag.

Over and out

0 Comments

Stickat

Mössa och läskstrumpa

25 september, 2015

Det kom en önskelista. Från äldste sonens flickvän. Inget ovanligt i sig. Det händer emellanåt. Oftast när det blir höst för hon fryser så. Denna gången var önskningarna lite ovanligare. Hon önskade en vinröd mössa, ett par gråa strumpor med mönster bara på sidorna av benet och inget på foten. Mönstret skulle vara i garnet och inte med garnet. Jahopp. Solklart. Eller nåt. Dessutom önskade hon sig en strumpa till en läskburk.

Jag måste ju erkänna att jag började undra lite. Drev hon med mig eller? Jag bad henne om lite förklaringar på det här. Kanske någon bild på ungefär hur hon menade med strumporna, och på hur mössan skulle se ut. Och så undrade jag försiktigt vad hon skulle ha en läskburksstrumpa till. Det var ganska enkelt, visade det sig. Hon blir kall om fingrarna när hon håller i en läskburk som kommit direkt från kylen och ville ha något att stoppa den i så hon kan hålla i burken. Jamen visst! Det fixar jag!

Sen kom det ett foto på en mössa som hon gillade och på ett par strumpor som nästan var såna hon ville ha. Ha! Det blev ju plättlätt plötsligt. Mössan var från Novita och jag hittade mönstret på deras hemsida. Till råga på allt passade garnet jag köpt perfekt. Rätt tjocklek och allt. Borde köpt en lott också. När det gäller strumporna har jag inget mönster, bara en bild, men jag kan se att man använt en typ av resårstickad fläta, så det kan jag använda mig av och sen sticka efter eget huvud. Garnet jag har är nog tunnare än det som använts till förlagan, och dessutom ska ju foten vara slät, skaftet längre och flätan bara på sidorna av benet. Ser redan framför mig hur fint det blir. Det är en klok tösabit det där.

Läskstrumpan och mössan är redan överlämnade och de passade perfekt. Strumporna är inte påbörjade än. Har något projekt jag måste göra klart först. Men det kommer. Garnet har jag redan köpt.

Lite fakta om de klara projekten kan jag iallafall åstadkomma;

Mössan
Garn Falkgarn Favorit, det gick åt mindre än 100 gram
Stickor 5 och 6 mm
Mönster Stickad mössa från Novitaknits

Läskstrumpan
Garn Rester från flerfärgat Raggi från Pin Stripe sockorna och vitt 7 Bröder från de vita sockorna.
Stickor 3,5 mm
Mönster hade jag inget. La upp 48 maskor och stickade resår. Sen gjorde jag rutmönstret med lyfta maskor. Ungefär som i Ugly Ducklingsockarna.

1 Comment

Stickat

Beresta gåsögonvantar

17 september, 2015

Gåsögonvantarna från boken Varmt & Stickat är färdiga. Mönstret blev lite enformigt mot slutet, men jag älskar fortfarande hur färgerna blev tillsammans. Men v a r f ö r är det så tråkigt att sticka tummarna? Att fästa trådarna är inga problem på ett par vantar. Det är tummarna som är värst. Lite märkligt eftersom det egentligen går ganska snabbt att göra dem. Det är tur att jag ändå har lite ordning på mig själv och inte börjar på nytt projekt innan tummarna är klara. Lite ordning, alltså. Bara lite.

Kan förresten berätta att de här vantarna är beresta. De har varit med mig på semester i Turkiet och fick till och med följa med till poolen några dagar. Medan jag stickade dem kanske jag också ska berätta. Det vore lite märkligt att bada med yllevantar. En av dagarna hamnade jag bredvid en dam i 75-årsåldern som också stickade, så jag började prata med henne. Det visade sig att hon är en av de som stickar de äkta Lovikkavantarna. Spinner garnet själv, stickar, tvättar och kardar dem efter alla konstens regler. En jättehärlig dam. Efter hand visade det sig dessutom att vi hade den del andra beröringspunkter, men det är en helt annan historia.

Så. Vad startade jag då upp för projekt efter de här vantarna?

Jo,

Ett par vantar till Elias
En mössa till Michaela
En kofta till William

Bäst att återgå till stickorna då.

Just ja.. fakta om vantarna också ju;

Mönster: Gåsögonvantar från boken Varmt & Stickat
Garn: Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm, borde nog haft lite tjockare stickor för de blev aningen smala

0 Comments

Stickat

Att köpa lycka

11 september, 2015

Man kan inte köpa lycka för pengar, sägs det. Men man kan köpa garn och det är nästan samma sak. Det är inte mina ord, jag läste dem någonstans, men det är helt säkert sant. Lite extra sant just idag känns det som, för idag kom leveransen från Yll & Tyll!

I onsdags bestämde mig äntligen för hur Williams nästa kofta ska se ut, och beställde garn till den, Drops Baby Merino. Härliga färger som går i blått och grönt i olika nyanser. Ja, du ser dem här ovanför. Och eftersom det var rea på just detta garnet och dessutom fraktfritt om man handlade över en viss summa, tog jag chansen och beställde lite till. Det blir ju nästan gratis, liksom. Eller. Gratis och gratis. Kanske inte. Men ändå. Ni fattar.

Vad blev det mer då? Jo, jag har suktat länge efter att prova Visjös ullgarn. Det sägs nämligen att det är så mycket mjukare än andra motsvarande ullgarner. Och vackrare garn är Visjös karamell har jag nog aldrig sett. På bild då, än så länge. Alltså beställde jag två såna härvor också. En färgen Ljus karamell och en i Mörk karamell. För bestämma mig för endast en färg kunde jag ju inte. Såklart.

Precis innan jag checkade ut från nätbutiken trillade det dessutom ner tre nystan vinrött Drops Cotton Merino också. Kanske kan de funka till en mössa till Michaela.

Idag kom alltså härligheten. Ett stort mjukt paket som knökats ner i vår postlåda. Som jag har längtat hem hela dagen bara för det här. Och är jag nöjd med mina köp? O ja! Tröjgarnet är lika mjukt som vanligt och härligt färgglatt. Det vinröda möss-garnet kanske aningen för ljust, men vi får se. Vill inte Michaela ha det så hittar jag säkert en annan användning för det. Helt säkert.
Och så Visjögarnet. Jag säger bara ooooh! Det ÄR mjukare än andra ullgarner. Och vilka underbara färger! Nu måste jag bara hitta det perfekta projektet för det garnet.

Så, ja! Man kan köpa lycka för pengar. Om man med lycka menar garn.

Over and out! Nu ska jag klappa garn.