Mors lilla ylle

Stickat

Om smågodis och kaffebönor

6 juli, 2016

Ni vet den där känslan man kan få när man ser smågodis. Det ser så gott ut med alla vackra färger och det doftar lite förföriskt sött och så köper man lite trots att man egentligen inte skulle. Man plockar till sig ”lite” men så ser man plötsligt i kassan att det inte var ”lite” man köpt utan ”lite för mycket”. Så där blir det för mig när jag ser garn ibland. Och precis sådär blev det när jag var på Rusta för ett bra tag sen. De hade erbjudande på ett akrylgarn. Man fick 10 st 50-gramsnystan för en hundring och det låg där med sina vackra färger i korgarna och betedde sig som smågodis.Det till och med doftade sött, tyckte jag. Fast just den delen kanske bara min hjärna som hittade på. Skitbilligt, tänkte jag. Det där behöver jag absolut. Så jag valde ut 10 nystan, lite blått, lite vitt, lite rött och lite rosa!?? Jamen hur tänkte jag där?? Jag hade absolut ingen aning om vad jag skulle ha det till, men med famnen full av nystan stegade jag lyckligt till kassan. Jodå.

Sen har det legat i Rusta-kassen sen dess. Och det har hånskrattat. Totallurad blev jag. Men hånskrattar bäst som hånskrattar sist. Jag kom på vad jag skulle göra av det. Ha! Jag menar, det var ju mjukt och behagligt, inte strävt och plastigt, klart att man kan använda det till något!

Det blev en babykofta av lite vitt och lite rosa, och nu är jag på gång med en lite större i blått, rött och vitt. Alltid finns det någon som behöver en sån kofta. Eller två.

Men kaffebönorna då? Varför står det om kaffebönor i rubriken? Ah, det är enkelt. Mönstret heter Little Coffee Bean, detta är alltså en liten kaffeböna stickad av smågodis.

Lte mer begriplig fakta om detta då;

Garn: Novita Helen
Stickor; 4,5 och 5,5 mm rundstickor och strumpstickor
Mönster; Little Coffee Bean, ett gratismönster som finns på Ravelry. Välskrivet basmönster till babykofta.

1 Comment

Stickat

Selbumössa

23 juni, 2016

Som ni förstår tog jag tag i fästandet för någon vecka sen. Faktiskt samma kväll som jag skrev inlägget ifråga. Jag insåg hur korkat det var att bara låta det ligga och det var gjort på mindre än ett avsnitt av ”How I met your mother” Piece of cake, med andra ord.

Mössan på bilden har jag sneglat på ett tag på Ravelry. Ja, inte DEN mössan, men mönstret till den. Jag trodde inte att jag hade något passande garn som var mjukt nog. Det skulle bli en mössa som inte killar-å-sticks, tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade två fina 60-gramsnystan av Clan från The YarnYard som kunde passa perfekt! Och det gjorde det. Uppläggningen blev förstås lite tight som vanligt, men annars är jag väldigt nöjd. Jag måste verkligen lära mig fler sätt att lägga upp maskor på. Såg något inlägg från Ysolda Teague om Tubular cast-on. Måste testa.

Och sen då? Ja, som vanligt inträffade något av en explosion i garnlagret. Åtminstone tror jag att det var det som hände, för halva garnlagret ligger nu spritt i och kring soffan istället för i lådan där det hör hemma. Eller förlåt. Lådorna, menar jag. Plural får jag nog använda här. Jag har ägnat ett par kvällar åt att organisera i mitt mönsterbibliotek på Ravelry, så att jag kan hitta nästa projekt lite lättare. På grund av mitt stora vantdille var jag helt säker på att jag skulle ha flest vantmönster, men så var det inte. Strumporna vann stort över vantarna. Faktiskt har jag mer än dubbelt så många strumpmönster som vantmönster.

Så vad då nästa projekt? Jag vet faktiskt inte. Två olika vantar är påbörjade. Den ena med en festlig konstruktion som jag bara var tvungen att prova, och den andra i ett zigzagmönster. Som jag också bara var tvungen att prova. Dessvärre blir båda varianterna lite väl små, så det blir ingen vante nr 2 av den festliga konstruktionen. Det får bli ett helt nytt par i tjockare garn i så fall. Zigzagmönstret gör jag nog klart. Det finns människor med små händer. Som jag. Eller ett barn. Och såna kan också villa ha supermjuka vantar i svart och rosa merinogarn. Jag får be att få återkomma med dessa projekt senare.

Lite fakta ska jag kunna stå till tjänst med för den mössan åtminstone;

Mönster: Selbu Modern av Kate Gagnon Osborn
Stickor; 3 mm rundsticka
Garn: Clan från The Yarn Yard.

0 Comments

Stickat

Om svårbedömda garnnystan

15 juni, 2016

Flerfärgat garn är väldigt svårbedömt när det ligger i ett nysta eller en härva. Eller svårtolkat är kanske ett bättre ord. Jag har gått på många nitar där garnnystat eller härvan varit helt underbart vacker, men när jag börjat sticka med det blev det mest kattskit. Nej, inte bokstavligen, men de vackra färgerna från nystat blandar sig på något mycket märkligt sätt och blir bara brokigt. Efter alla dessa nitar trodde jag i min enfald att jag nu lärt mig och blivit hyfsat bra på att bedöma hur det kan bli som stickat. Det kan jag meddela att jag alltså inte blivit. Nix pix.

Vid senaste besöket hos kära svärmor skulle jag inom Börjes och köpa lite bröd och pålägg till henne. Garnhörnan skrek som vanligt på mig och jag gick en sväng. Jag brukar inte hitta något där så det kändes riskfritt. Sockgarnet skrek speciellt högt denna gången och jag bestämde mig faktiskt för att köpa garn till två par. Jag hittade ett rosa/lingonåmjölk/grått garn som var prydligt randat i nystat. Det blir snygga självrandade sockar. Tänkte jag. Och så hittade jag ett himmelsblått melerat garn som helt uppenbart bara skulle bli melerat. Trodde jag.

Strumporna ovan är stickade i det ”randiga” rosa garnet. Jo tjena, vad randigt det blev, men det blev snyggt ändå. Pin Stripe-mönstret är riktigt bra när man behöver rädda brokigt garn.

Strumporna nedan är stickade i det ”melerade” blå garnet. Du ser ju. Det garnet behagade blir randigt.

Man får lära sig ödmjukhet på olika sätt. Jag vet alltså nu att jag inte blivit bra på att bedöma hur garnet blir som stickat. Man lär sig den hårda vägen. Som alltid.

Fakta om projekten ska jag ju också bjuda på;

Rosa sockar
Garn; Falkgarn Sport
Stickor; 4 mm strumpstickor
Mönster; Jag använde mönstret på skaftet från Pin Striped Socks, men stickade själva sockan på frihand

Blå sockar
Garn; Falkgarn Sport
Stickor; 4 mm strumpstickor
Mönster; Thuja

0 Comments

Stickat

Citronvantar

11 juni, 2016

Det händer något när våren kommer. Och vårsolen. Jag får sån lust att sticka något gult. Det hände förra året med de gula disktrasorna, och det hände i år. Detta året resulterade det i ett par citronvantar. Jag har länge haft en bild i huvudet av vantar med citroner, eller åtminstone någon slags citrusfrukter på. Jag har ritat och suddat och ritat igen, men det har inte velat bli som jag tänkt mig. Tog en sväng på Pinterest för att hitta citroninspiration och där finns det! Ett färdigt vantdiagram med citronskivor på. På insidan av handen väljer jag att se mönstret som citrusblommor. Visst ÄR de härliga! Säg den grå och kalla vinter/höstdag som de här vantarna INTE piggar upp! De påminner mig lite om en vaniljglasspinne överdragen med citronisglass, eller ananasisglass eller vad sjutton som helst som är gult och smakar gott.

Du minns kanske min frustration över färgvalet. Jag blev till sist riktigt nöjd med dem, och jag är glad att jag behöll det grå som kontrastfärg på mudden. Det ger en bra balans mot det ljusa på handen.

Fakta;
Garn: Grått och gult från Klippans yllefabrik, Vitt är Kampes tvåtrådiga ullgarn
Stickor: 2mm strumpstickor
Mönster: Hittade ett diagram på Pinterest, du bör hitta det om du söker på Lemon Chart Mitten.

0 Comments

Stickat

Jag borde ha fäst

31 maj, 2016

Tro inte att jag varit sysslolös bara för att det inte kommit något inlägg på ett tag. Åh nä! Men jag har en flock påbörjat, halvfärdigt, helfärdigtförutomfästatrådarna och lite helt ofärdigt. Jag BORDE kunna ta mig i kragen och fästa trådarna i de gula vantarna och mössan i rosa och vitt. Det borde jag. Men det är så mycket roligare att sticka. Det grå/vit/rosa i höger nederkant blir ett par raggisar. Jag trodde när jag såg nystat i affären att det skulle bli randigt. Det var prydliga ränder i nystanet iallafall. Det blev det inte, kan jag säga, så jag fick ta till Plan B. Lite lyfta maskor så lugnade man det oroliga garnet. Det blåmelerade uppe till vänster ska också bli raggisar. I det fallet syns det tydligt att garnet är melerat, så där räknar jag inte med ränder.

I övrigt har det varit fullt upp med hälsa-på-son-resa, fira-av-blivande-pensionär-kalajs, morsdag och hälsa-på-allrakärasteminstasysters-lilla-bebis. Sånt är så kul, men tar tid. Från stickandet, menar jag. Eller kanske inte allt. Resan till och från sonen tillbringade jag med de gula vantarna, så där blev ett antal sticktimmar.

Åh, allakärasteminstasyster blev visst väldigt glad för den lilla vita lillasysterkoftan. Hon önskade visst sig en sån till lillprinsessan. Sån tur!

Jamen då får jag väl ta tag i fästandet då. Men var sjutton har jag lagt nålarna?

Jahapp. Då får jag väl offra mig och sticka istället. Hehe.

1 Comment

Stickat

Att välja färger

15 maj, 2016

Jag har haft lite oflyt med att få till färgvalen den sista tiden. Ibland är det bara så. Jag har en bild i huvudet på hur jag vill att det ska se ut, och när garnnystanen ligger bredvid varandra ser det ut som om jag lyckats överföra bilden till verkligheten. Sen börjar jag sticka, och då kan det bli som på bilden ovan. I mitt huvud skulle det härligt solgula garnet bli ett par glada citronvantar och jag plockade ut ett mörkt grått garn som kontrast. När jag stickat en bit ser det ut så här. Inte lika blått som på bilden, det är nog kvällsljuset som gör det, men inte alls så soligt och glatt som det skulle bli. Man kan ju undra varför jag då valde ett mörkgrått garn, det kan man faktiskt. Men ja, jag gjorde det och vi kan ju konstatera att det inte blev så bra.

Jag surnade till och la detta projektet åt sidan så det fick skämmas lite och så la jag upp till ett nytt par. I mitt huvud var de ljust rosa kombinerat med rött. Jag vet, det låter märkligt, men det ÄR snyggt. Eller kunde blivit. Jag säger bara det. Välj inte garn sent på kvällen. Gör inte det! I dagsljus såg det inte alls lika tilltalande ut. Suck. Bara att riva och börja om . Inser att det rödrosa garnet blir svårt att hitta en kompis till. Det får väl vänta tills jag får de där galna 80-talsvantarna ur huvudet. Vi får väl se.

Som ni förstår har jag inte mycket info att ge om det här projektet mer än att det ska bli ett par vantar. Kanske. Jag ger det nån chans till.

Oh, förresten! Wilmakoftan och Traktorgensern har nått fram till mottagarna och båda passar! Härligt! Jag har en massa idéer för koftor till lillpluttan, men jag får nog lugna mig lite. Tänka klart, kanske. Inte rusa iväg, kanske.

Måste rusa!

0 Comments

Stickat

Rune

12 maj, 2016

Efter racerstickandet av Wilmas kofta blev det lite motorstopp för mig. Det gick nog för fort med den där koftan. Jag brukar i vanliga fall börja tänka på nästa projekt under tiden jag stickar. Minst! Ibland är jag flera projekt framåt i tankarna. Det hann jag inte nu, eller jag gav mig åtminstone inte tid att tänka på det. Det var bara full fokus på koftan. Inte för att det gör något, men ovant är det.

Bästa boten för motorstoppet var, precis som vanligt, att göra en djupdykning i garnlagret. Funkar alltid. Denna gången rotade jag fram två nystan Drops Cotton Merino. Samma garn och färg som Klompelompemössan, faktiskt. Mjukt och fint garn att sticka i, men så förvånad jag blev när jag skulle fotografera det utomhus. Färgen är mörkare i verkligenheten, men färgvariationen som syns på bilden ovan hade jag inte lagt märke till tidigare. Snyggt, tycker jag. Mönstret hittade jag i den underbara boken Vantar för alla årstider (igen). Det var nog till stor del namnet som avgjorde denna gången. När jag var liten hade jag en trasdocka som hette Rune-Kalle. De här halvvantarna heter visserligen bara Rune, men det fick ju gå.

Rätt nöjd blev jag med dem, fast käre mannen min tittade på dem och frågade vem som ska ha dem. Inte vet jag. Måste man veta det när man stickar något? Skulle inte tro det. Faktiskt.

Lite fakta om halvvantarna;

Garn: Drops Cotton Merino, vinröd. Jag gjorde av med nästan två 50-gramsnystan
Mönster: Rune från boken Vantar för alla årstider
Stickor: 2,5 mm strumpstickor

0 Comments

Stickat

Lillasysterkofta

4 maj, 2016

Det blev en alldeles egen kofta till min allrakärasteminstasysters nyanlända Wilma. Storebrorsan har fått ett antal koftor under de här tre åren och de kan säkert användas även till lillasystern, men något eget måste hon ha. Jag stickade så det slog gnistor om mej. Både för att jag ville ha den färdig så fort som möjligt och för att jag var rädd att garnet skulle ta slut innan jag var klar. Det vet ju alla. Ju fortare man stickar, desto större chans att garnet räcker. Eller nåt. Räckte gjorde det, som ni kan se. Men det var inte mer heller.

Skulle gärna lämna över den personligen, men veckorna går och jag är orolig att hon ska hinna växa ifrån den innan hon fått den. Därför kommer jag att posta den i helgen. Jag fixar något annat tills vi ska upp och hälsa på. Funderar på om jag kan trycka i Storebrorkoftan också i det vadderade kuvertet jag köpte. Måste prova.

Om den ändå skulle vara för liten får väl koftan ligga till sig lite tills hon börjar leka med dockor. Tiden går så fort så det gör hon väl innan vi ens hinner blinka, kan jag tro. Och jag kunde ju offra mig och sticka en till. Hehe. Stooooooor uppoffring vore det. Not.

Och nu då?

Jag har faktiskt hunnit färdigställa ett par halvvantar också sen koftan blev klar. Dessa måste jag tvätta och sträcka till lite innan jag fotograferar dem, så det kommer. Men nu är det stopp. Jag stickade inte en maska igår. Måste vara sjuk. Jag surfar mönster och inspiration, men kan inte bestämma mig. Nåja, jag oroar mig inte så mycket. Förr eller senare ramlar jag över Projektet med stort P igen och stickorna glöder på nytt.

Lite fakta om koftan får ni väl ha. Det är faktiskt en favorit i repris. Jag har gjort en hel flock såna i olika storlekar och färger tidigare. Både till allrakärastesysters Elsa och så är Hilmas kofta faktiskt av samma mönster.

Mönster: Detta är ett mönster från Drops. B11-17 eller Little Josefine heter det.
Garn: Drops Safran. 2 nystan gick det åt i minsta storleken.
Stickor: 3mm rundsticka.

3 Comments

Stickat

Vårvantar

26 april, 2016

Och så kom våren. Och försvann igen.

Lagom till Alltidvantarna var klara kom våren. De fina blå blommorna slog ut i vår gräs(moss?)matta och visst matchar de fint det blå i vanten? I helgen kom vintern tillbaka på tillfälligt besök. Vi skulle ta en biltur uppåt Småland och solen sken så fint här hemma när vi startade. Med cabben nere. Vi hann inte ens ett par mil innan först regndropparna och sen snöflingorna kom, och när vi sen nådde vårt mål låg snön vit på gräsmattorn och tak. DÅ ångrade jag att jag inte tagit med ett par varma goa vantar. Som de här.

Det var första gången jag stickade med tre färger samtidigt. På samma varv. Det var svårt att få in en riktig rytm i stickningen, men det var i och för sig bara ett varv i varje blå ruta som krävde alla tre färgerna på en gång, så jag klagar inte. Resultatet blev rätt bra. Helt klart blir det fler försök med tre färger. Skam den som ger sig. Eller nåt.

Fakta om vantarna har jag skrivit flera gånger tidigare, men här kommer en repris;

Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn; tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor

Nästa gång blir det nog bilder på en Lillasysterkofta. Det var ju en storebror som nyligen fick en lillasyster, om ni minns. Eller möjligen ett par halvvantar från ”Vantar för alla årstider” i rester från Klompelompemössan.

0 Comments

Stickat

Storebrortröja

21 april, 2016

Häromdagen blev jag moster igen. Till en lite tösabit. Gissa om stickorna glöder nu! Nu är det ju så här att den här alldeles nya tösen har en storebror och självklart ska man ha en present när man blir storebror, eller hur?

Jag tror att storebror gillar traktorer, ganska övertygad faktiskt, så när jag i höstas fick syn på Traktorgenser sparade jag mönstret för framtida behov. Ja, sen blev det lite tokigt när jag beställde garnet, men det har jag redan berättat om. Det gick ju bra till sist, förutom att jag min vana trogen beställde för mycket garn. Eller vänta. Det finns ju inget som heter för mycket när det handlar om garn. Hm. Jag köpte iallafall fler nystan än vad den här tröjan krävde, det är det ingen tvekan om. Jag hoppas att den passar honom nu. Det är jag alltid lika orolig för. Håll tummarna!

Tösabiten då? Ja, något ska hon också få, men det är inte färdigt än. När Traktorgensern blev klar i helgen fick jag snabbt fram ett par nystan vitt bomullsgarn som jag hade i lagret från en annan gång när jag köpt fler nystan än projektet krävde. Se där! De kommer till nytta så småningom. Återkommer om detta projektet. Det är snart färdigt, det också. Härligt med pytteplagg.

Uppehållet från förra inlägget har blivit längre än planerat och anledningen är ganska pinsam. Jag hittade inte sladden till kameran så jag kunde inte föra över mina bilder till datorn. Suck. Jag VET att jag la den nånstans så att jag skulle veta var jag hade den. Jomen tjena! Det gick ju bra. Om jag någon gång hittar det där stället ”där jag vet var jag har det” ligger där säkert en hel del grejjer. Jag har alltså fortfarande inte hittat sladden utan min käre man hade en i rätt storlek som jag lånat. Tur jag har honom.

Och nu lite fakta om tröjan;

Garn: Drops loves you 7
Stickor: 3 mm och 3,5 mm
Mönster: Traktorgenser från Sandnes.

0 Comments