Mors lilla ylle

Stickat

Solskensberättelse

22 november, 2016

Hemligheten är färdigstickad nu, den från mitt förra inlägg, men den är lika hemlig fortfarande. Därför pratar vi inte mer om det. Just nu.

Vi kan prata sockar istället. Det var ju så längesen. För ett par år sedan förälskade jag mig i ett par strumpor jag såg i en Facebook-grupp. Jag luskade ut att de hette Sunshine och att designern hette Cookie A, och jag ville SÅ gärna ha tag på mönstret. Det visade sig finnas i en bok, Sock Innovation, så den fick ju såklart inhandlas. Förutom flera fina sockmönster innehåller den en hel del olika tekniker och tips för hur man kan tänka om man vill göra egna sockmönster. Jättebra, med andra ord!

Men! Det finns ju alltid ett MEN. Jag hittade inget lämpligt garn för strumporna. De vanliga tunna sockgarnerna, som t.ex. Fabel, blev för tunna. Så, jag hade helt glömt bort boken tills jag skulle städa undan mina stickgrejjer inför födelsedagskalaset. Då insåg jag att jag HAR ett lämpligt garn numera. Tant Koftas Trekkinggarn skulle passa perfekt! Tjohoo! Men ve och fasa. Stickorna jag behövde till projektet satt fast i mysteriesockarna så det blev maratonstickning. Monogamstickning till och med.

Så slutligen fick jag sätta stickorna i det härliga rosa Trekkinggarnet och jag är så nöjd. Det blir precis som jag tänkt. Tills jag upptäcker att det är fel i mönstret. Suck. Det finns så många Errata till den här boken så man blir helt matt. Inte vet jag om jag gjort helt rätt, men eftersom jag stickat hela skaftet OCH hälen innan jag började ana oråd, bestämde jag mig för att fortsätta. Det får i så fall bli samma fel på hela strumpan. Det ser ju bra ut, i alla fall. Nästa gång ska jag verkligen fundera igenom hur det ska vara innan jag börjar sticka. Kanske göra provlapp eller nåt. Det kan jag ju inbilla mig, åtminstone. Nu ska jag iallfall börja på strumpa nummer två. DET är inte inbillning.

Lite fakta kan jag dela med mig av denna gången;

Garn: Tant Koftas Trekking
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Sunshine av Cookie A, Finns i boken Sock Innovation. Bli inte avskräckta av min eventuella felstickning. Det ÄR en jättebra bok.

0 Comments

Mina mönster Stickat

Lovikka

20 november, 2016

Jag HAR inte köpt mer garn, jag lovar! Det bara ser ut så. Det är inte varje dag som någon ringer på dörren och räcker över sex underbara härvor ljusgrått Lovikkagarn. Det är inte heller ofta jag stickar något på beställning, men jag fick en förfrågan av en väldigt kär vän som satte igång hjärncellerna på mig. Ni vet så där så att man nästan inte kan vänta, utan vill sätta stickorna i garnet direkt. Helst igår.

Det var det som hände denna gången. Åh, vilken bra idé min kära vän kom med. Det GÅR bara inte att låta bli då. Är du nyfiken nu? Det får du fortsätta vara, för det blir inga bilder förrän det är helt färdigt. Stor hemlighet! Det enda i faktaväg jag kan bidra med idag är att det handlar om sex härvor Lovikkagarn och att jag använder 8 mm stickor.

När jag sitter här och stickar i Lovikkagarnet kommer jag att tänka på den rara damen jag träffade i Turkiet förra sommaren. Hon kom från Lovikka och är en av de som stickar de äkta Lovikkavantarna. Ja, det är faktiskt så att hon spinner garnet själv också. Hade jag inte haft mitt stickprojekt med ner till poolen om dagarna så hade vi antagligen aldrig börjat prata med varandra. I allafall inte mer än några artiga ord om vädret. Nu hade vi stickandet gemensamt och hade väldigt mysiga pratstunder både i och vid poolen.

Jag är snart tillbaka med mer inspiration. Kanske redan i veckan.

0 Comments

Stickat

Äppel Päppel

13 november, 2016

Socktober är slut, men sockfebern jag drabbades av har inte gått över. Som ni kanske minns var jag på en boksignering för #tantulltuss underbara bok. Jag hade fått stränga order om att jag inte på några villkor fick köpa någon bok. Lydig som jag var (för en gångs skull) så köpte jag ingen, men det retade mig lite för jag ville så gärna ha en signerad bok. Och vet ni! På min födelsedag några veckor senare fick jag en bok OCH den är signerad! Tjoho!

Nu sitter Äppel Päppel-sockor på stickorna och de är precis så roliga att sticka som jag hoppades. Garnet jag använder är ett av Tant Koftas garnpaket som är specialgjorda till #tantulltuss sockor. Allra mest förälskad är jag i den gröna färgen. Lite melerad, men inte så mycket att resultatet blir oroligt. Har dock upptäckt att de blir aningen tajta, men de går på mig så det får vara. På detta viset riskerar jag inte att någon norpar dem för mig, det är ju bara mig de passar. Nästa gång ska jag nog använda 2,75 mm stickor istället för 2,5.

Den senaste tiden har stickinspirationen varit så intensiv att jag helt glömt fotografera vad jag gjort. Nu är det dessutom mörkt när jag kommer hem om kvällarna så det måste bli helgfotografering. Det i sin tur ställer lite krav på fint väder också. Eller åtminstone inte halv storm och ösregn. Denna helgen har vädret egentligen varit helt perfekt för fotografering med lite snö, härligt ljus ute och ingen storm, men eftersom jag var sjuk i slutet av förra veckan fanns ingen ork alls till det. Jag prioriterade att spara ihop tillräckligt med energi för att vara med på stickcaféet jag längtat efter. Det är SÅ härligt att tillbringa tid med andra garnnördar. Jämföra projekt. Klämma på andras garn (ja, det FÅR man göra om man frågar först). Få inspiration. Längtar redan till nästa gång.

Fakta om sockarna har jag nästan försett er med i inlägget redan, men för ordningens skull så tar jag det lite sammanfattat ändå;

Garn: Tant Koftas handfärgade garn Trekking
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Äppel Päppel från boken #tantulltussockor

0 Comments

Stickat

Tvillingar, syskon, kusiner eller ingift moster?

31 oktober, 2016

Idag är det oktobers sista dag så officiellt är väl Socktober slut, antar jag, men jag kör vidare. Rakt in i kaklet bara. Eller genom, egentligen, eftersom jag inte lär sluta bara för att oktober gör det.

De här små godingarna har bråkat med mig. Efter succén med de regnbågsrandiga strumporna fick jag smak på att trasmatterandiga sockar. Ett litet skrämt självrandande nystan skulle bli ett par barn/babysockar. Plättlätt tågstickning? Jomen tjena! Själva stickandet var faktiskt plättlätt. Bara enkla vanliga sockar, inga konstigheter. Det var randandet som bråkade.

Jag är inte en sån person som måste ha exakt likadana sockar, som tvillingsockar eller nåt. Absolut inte! Men det är trevligt om man kan se att de är syskon åtminstone. De här sockarna uppvisar iallafall någon typ av släktskap, men så var det inte från början. Första sockan blev som den blev, jag bara stickade på lyckligt ovetande om vad socka två skulle ställa till med. Andra sockan började hyfsat men spårade sen ur redan vid slutet av resåren. Suck. Jag fick ge upp och repa hela skaftet. Sockstackaren var knappt släkt med första sockan. Möjligen en avlägsen syssling eller brylling eller vad nu kan kallas. Ingift moster kanske.

Jag började om och försköt färgrapporterna lite. Försök två är vad ni ser ovan. Nu är de nog kusiner åtminstone. Gott nog så. Det blir hyfsat lätt för en liten en att rocka sockorna ifallfall.

Speciellt mycket information om detta paret har jag inte att bjuda på, dessvärre. Jag har ingen aning om vad det är för garn, möjligen kan det heta San Fransisco, men helt säker är jag absolut inte. Ett sockgarn är det dock, det är jag säker på. Mönster har jag heller inget. Jag bara stickade efter mitt eget huvud. Oh! En sak till är jag säker på. Jag använde strumpstickor i storlek 2,25.

Åh, just det! Jag kan ju visa hur skaftet såg ut innan jag repade upp det också. Alltid något! Jag är snart tillbaka med mer sockar. Helt säkert! Då lär de vara mer lika varandra. Det är också rätt säkert.

0 Comments

Stickat

Mysteriesockar

24 oktober, 2016

Det pågår en mysteriestickning på Facebook. Begåvade LillCat har gjort ett sockmönster som släpps i fyra delar under oktober. Tre av fyra delar är släppta och den fjärde släpps på fredag. Mönstret är på norska, men det är inget större problem. Om man skulle köra fast så finns många glada stickare att fråga i gruppen. Jag kan verkligen rekommendera att testa. Mönstret är välskrivet och lätt att följa.

Jag har av någon anledning inte testat tvåfärgsstickning på strumpor tidigare. Vantar, mössor, tröjor och annat har jag gjort, men inte strumpor. Det blir ändring på det nu, helt klart, för det är jättekul. Det enda jag behöver tänka lite mer på är att gå upp lite i stickstorlek annars går de inte över hälen, och det är rätt praktiskt om strumpor gör det.

Jag är ruggigt sugen på att börja på socka nummer två, men jag tvekar lite eftersom jag bara har ett nysta i varje färg. Det innebär att jag kommer att använda båda ändarna av båda nystanen samtidigt och DET vet jag hur det brukar gå. Totalt hopplös garnhärva, och jag får lägga mer tid på att reda ut tåtarna än jag lägger på att sticka. Därför jobbar jag hårt på att inte falla för frestelsen att göra så. Det går hyfsat. Än så länge. Under tiden roar jag mig med ett par andra sockar. Minst.

Lite fakta om detta;

Mönster: Mysteriesokk 16 av LillCat Design
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Garn: Svarta Fårets Frost

0 Comments

Stickat

Socktober

19 oktober, 2016

Det är höst. Socktober. Ni vet, månaden när raggsockarna åker på och jag blir beroende av att sticka sockar. Så passande att månaden då heter just Socktober.

Elsas randiga strumpor var för små, tösabiten växer tydligen, men jag hade lite garn kvar så nu är det åtgärdat. De ligger klara och väntar på att hon ska komma tillbaka från sin semester. Det lite större paret har inte flyttat någonstans än, men jag har mina funderingar. Jag tror jag vet vart de vill flytta nu.

De randiga strumporna är inte det enda jag åstadkommit denna månaden. Jag sa ju att jag var beroende av att sticka sockar, eller hur? Ett par trasmatterandiga strumpor till har det blivit, bild kommer senare. De är nog värda en helt egen historia. Sen har jag börjat sticka av tant Koftas garn och så råkade jag på en mysteriestickning också. Sockar det med såklart. Ja, och så detta paret då. Ett par barnstrumpor i raggsocksgarn. Jag trodde att jag härmed gjort av med alla resterna av den sorten, men icke. Jag hittade några halva nystan till på altanen. Vad de nu gör där.

Men vad blev det av vantdillet? Det dök upp mitt i sommaren och försvann kanske med den. Förhoppningsvis kommer dillet tillbaka när Socktober är över.

Lite fakta om de här småttingarna kan jag iallafall bidra med:

Garn: Svarta Fårets Raggsocksgarn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Här stickade jag inte efter något mönster, bara mina vanliga sockprinciper. Vill minnas att jag la upp 40 maskor. Kanske.

0 Comments

Stickat

Bara en rand till!

9 oktober, 2016

Jag gjorde det igen. Jag föll för ett garn som hade så vackra färger i nystat. Inget fel med det, inget alls, men vad sjutton skulle jag ha det till? Det hade ganska långa färgskiftningar så första sockförsöket blev inte som jag tänkt mig. Och då hade jag ändå sett det på bild så jag visste hur det skulle se ut. Eller borde vetat. Alltså, jag vet inte. Är det nånslags förälskelsefas som slår till när jag ser ett fint garnnystan så att jag inte kan se klart, eller vad är det för fel på mig?

Nåväl, första sockförsöket repades upp fortare än kvickt för plötsligt kom jag på vad garnet var ämnat för. Det skulle ju bli trasmatterandiga sockar, inspirerade av Helene Dehmers vackra randiga sockar. Så fick det bli. Eftersom jag bara hade ett nystan så fick jag börja i båda ändar av det och det var SÅ spännande att se vilka färger som skulle dyka upp tillsammans. Bara en rand till. Och en till. Det blev stickning på buss och tåg, i väntan på möte, framför teven, medan jag lagade mat, på lunchrasten och medan jag väntade på Elsa som var på simskolan. Bara en rand till.

På något ställe var jag tvungen att bryta garnet och ta av en bit för att det blev två likadana ränder efter varandra, men på det hela taget fick garnet bestämma. Och jag gillar dem! Så mycket att jag rotade fram ett restgarnsnystan i andra färger för att göra fler, men det är en annan historia.

Randen längs skaftet på den högra strumpan är där jag bytte färg mellan ränderna. Det blir inte helt osynligt, men det gör inget. Kanske kan jag finslipa tekniken lite. Vi får se.

Elsa blev förresten väldigt förtjust i de här regnbågsrandiga strumporna, men konstaterade lite besviket att jag stickade dem för stora. Det hade hon ju helt rätt i. De passade inte henne alls. Men som tur var blev det precis lagom mycket garn över för att räcka till ett par i hennes storlek också. Jag var inte heller nödbedd när det gäller att göra ett par till. Inte alls.

Lite fakta då;

Garn: Svarta Fåret Funny Socks
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Utgick från mitt standardmönster för raggisar och stickade enfärgad resår (så enfärgad den nu blir av ett flerfärgat garn) och sen två varv av vardera färg. Hälen och tådelen stickade jag utan ränder.

1 Comment

Stickat

Färdiga eller inte?

25 september, 2016

Minns ni vanten som inte fick någon tumme? Det har den fått nu. Och en vantkompis, också den med tumme. En högervante och en vänstervante, dessutom. Inte illa va? Nu funderar jag på om de är färdiga eller inte. Min plan var att fodra detta paret genom att sticka en innervante också. Jag har ett par nystan av nån cashmereblandning som förmodligen skulle passa fint, men jag vet inte. Det blir som att sticka ett helt par till då, och det vet jag inte om jag har lust till. Och tänk om jag glömmer tummarna igen, eller får dem på helt fel sida? Å andra sidan avskyr jag verkligen att frysa och dubbla vantar måste ju värma bättre än enkla.

Medan jag velar ligger de i högen för halvfärdiga projekt. Inte ens trådarna är fästa än och inte är de tvättade och borstade heller. Jag måste ta mig i kragen och göra färdigt. Verkligen. Detta är ju inte det enda som är halvfärdigt, och UFO (unfinished objekts) vill jag inte att det ska blir fler. Den röda klänningen jag nämnt tidigare har inte heller kommit längre. Halvfärdig den med. Själva stickandet är klart, det är monteringen som tar emot.

Istället börjar jag på nya projekt. Hela tiden. Hade det varit nyårsafton snart så skulle jag gett ett nyårslöfte om att börja färdigställa mina saker. Å andra sidan är det nog tur att det INTE är nyårsafton för jag hade antagligen inte hållit mitt löfte ändå. Kanske kan jag lova att jag ska ta tag i ett halvfärdigt projekt och åtminstone fästa trådarna så snart jag kommit hem från veckans jobbresa? Ja, så får det bli. Jag lovar att kanske göra det. Bra tänkt där.

Jag velar vidare lite till, men info om vantarna ska ni få åtminstone. Inget att vela om där.

Mönster: Angela’s mittens. Gratismönster på Ravelry
Stickor: 2,5 mm
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik.

0 Comments

Stickat

Provlappar och beslutsångest

22 september, 2016

Visst kan man kalla detta för provlappar? Eller? För vi behöver väl inte tala om för någon att det är beslutsångest. Jag säger inget om inte ni säger något!

Karamellerna jag köpte på Klippans yllefabrik i somras ställde till det lite. Jag som trodde att många färger att välja mellan skulle göra allt lättare. Hur fel hade jag, tror ni? JÄTTEFEL! Färger som är vackra bredvid varandra när de fortfarande är härvor kan bli helt galet när man försöker sticka något. Jag lovar.

Jag såg framför mig hur vackert det skulle bli med den härliga mörklila tillsammans med det limefärgade garnet. Och så blev det bara njäe. Jag gjorde två försök med olika grå nyanser, men njäe. Till sist tog jag det svarta (som jag ratat tidigare för att det var för enkelt val) och nu blev det bättre. Det är dock inte riktigt min färgskala, men det finns kanske någon annan som gillar dem. Vi får se när de blir färdiga. Vante nummer ett är klar. Den blev faktiskt klar på bokreleasen i lördags, och jag la upp för vante nummer två. Sen har den vilat, och vilar fortfarande. Jag blev nämligen mer sugen på att sticka sockar än vantar och man ska ju göra det som är roligt. Visst håller ni med! Ulltusssockorna väntar jag lite med, men jag har köpt ett härligt regnbågsfärgat garn som plötsligt ville bli trasmatterandiga sockar. Ett par damsockar är klara och det finns garn kvar till ett par barnsockar. De har Elsa redan paxat för, så om hon fortfarande vill ha dem när de är klara så är de självklart hennes.

Lite fakta får det bli också;

Vantarna jag försöker mig på här på bilden ovan är Eyelash Ticklers av Rose Hivers design. Finns gratis på Ravelry. Dock är det bara diagram, inga skrivna instruktioner, så man bör ha stickat vantar förr om man ska ge sig på dem.
Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik och Rauma Finull.
Stickor: 2 mm strumpstickor.

1 Comment

Stickat

Yllet bland ulltussar och koftor

19 september, 2016

Åh vet ni! Jag har varit på bokreleasefest, eller vad det heter. Jag är inte så van vid såna spännande saker. Tantulltuss kom till stan och visade sin nya sockbok. Helt underbar bok! Jag vill sticka varenda sockmönster det finns i den. Måste nog önska mig fler timmar på dygnet först. Kan man få det av tomten? Om man ber snällt?

Med sig hade hon även Tant Kofta som sålde garnpaket till sockmönstren. Ja, och så sålde hon hela härvor i underbara färger också. De ville följa med hem allihop, härvorna alltså, men det gick ju inte. Jag valde omsorgsfullt ut en härva, ett litet nystan och ett sockpaket. Resten klappade jag bara lite ömt.

Sen åkte fikat och stickorna fram och det var så härligt att prata garn, jämföra dagens garnfångst och bara tjattra i allmänhet.

Och tänk att det finns fler som jag i den här stan! Det finns fler garnnördar! Lyckan är total. Det är stickcafé i Hembygdsparken ungefär en gång i månaden och det ska bli såååå kul att få vara med på dem. Nästa gång kan jag dessvärre inte vara med för då firar vi födelsedagkalas här hemma, och jag tror det skulle se konstigt ut om inte födelsedagsgrisen är hemma då. Men i november hoppas jag verkligen att jag kan. Jag fick så mycket inspiration och energi i lördags så jag är lycklig fortfarande.

Åh, just det. Jag köpte en härva till sen. Det gick inte att undvika, den var så vacker. Bilder på hela fångsten kommer så småningom.

Nähähörrni, nu kallar stickorna igen.

Vi ses!