Mors lilla ylle

Stickat

Det glömska yllet

15 februari, 2017

Jag har länge funderat på att beställa namnlappar att sy fast på mina skapelser. Riktigt länge, faktiskt. Flera år. Men jag har liksom aldrig kommit till skott. Snacka om att ha svårt att få tummarna ur. Anledningen är enkel. Jag har inte kunnat bestämma mig för vilken färg jag skulle välja. För ett tag sen var jag igång igen och letade leverantör, testade olika färgalternativ, men kunde inte bestämma mig. Trodde jag.

Helt plötsligt dök det upp ett litet kuvert i min brevlåda och döm om min förvåning när detta låg i. Jag hade HELT glömt att jag hittat ett ställe där jag kunde beställa en blandad bunt med namnlappar. Virrhöna. Detta är ju helt perfekt! Nu kan jag testa vilken färgkombination som är mest användbar så vet jag det (kanske) till nästa gång jag ska beställa.

Stickinspirationen försvann för mig häromveckan. Jag rörde inte mitt garn på flera dagar, och började misstänka att jag var sjuk. Det var jag nog inte. Jag tror bara inspirationen tog lite semester. För i helgen var jag på stickcafé och där hittade jag min inspiration. Det är så härligt att sitta i flera timmar och sticka och prata med människor som är minst lika garnnördiga som jag är. Underbart!

Så, nu har jag ett par höstrandiga tågstickningsstrumpor på gång, och ett par halvhemliga tösabitsstrumpor. Jag återkommer om båda projekten senare för nu ska jag kurera min huvudvärk. Hur man gör det? Man stickar lite såklart. Och kanske tar en huvudvärkstablett, men mest stickar.

0 Comments

Stickat

Om garn och lycka

11 februari, 2017

Häromveckan blev jag sådär specialglad. Ni förstår säkert varför om ni ser bilden ovan.

På helgen fick jag en förfrågan från äldste sonens kära tösabit. Hon hade köpt nya vinterkängor och nu behövde hon ett par nya sockar. De som jag stickat till hennes höga veterinärstövlar såg bara konstiga ut i de här låga kängorna. Detta paret behöver kortare skaft. Ca 12 cm höga ska de vara, och diskreta. Kanske beige eller nåt sånt. Det får gärna vara mönster, men det behövs absolut inte, men det gör inget. Och så får de gärna vara lite tunnare än veterinärstrumporna.

Jahopp. Googla garn, var det. Jag var på jakt efter ett garn som är tunnare än Novita 7 bröder, men tjockare än t.ex. Fabel. Hur googlar man på det? Kom så småningom på den geniala idén att fråga i någon av stickgrupperna jag är med i på Fejjan (varför tog DET så lång tid att komma på?) och självklart fick jag hjälp där. Novita Nalle rekommenderades av flera stycken så det fick det bli. Ny googling, lättare denna gången eftersom jag hade ett garnnamn att söka på. Ett vitt, ett beige och ett jeansblått nystan klickade jag hem hos Tiinas garn. Då såg jag det! Hon hade rea! Inte på de tre jag valt, men på några färger av 7 bröder. Tack för den, Televerket. Klickfingret jobbade lite till och tre nystan till hoppade i korgen och så swish så hade jag betalt kalaset också. Detta var alltså på söndagkvällen.

Tisdag morgon får jag ett sms om att jag har ett paket att hämta. Snacka om snabb leverans! Lyckan är alltid stor när jag hämtar ut garnpaket. Alltid! Och när jag kom hem och öppnade paketet blev lyckan så där specialstor. Garnet var fint, självklart, men titta längst ner till vänster i bilden. Tiina hade skickat med två nålar fastsatta med ett silverhjärta och rosa band. Och skrivit en hälsning. Hur kunde hon veta att jag behövde nya fästnålar?

Blir man inte specialglad av sånt så vet jag inte…

Nu ska jag kurera förkylning. Det gör man bäst i soffan med sitt garn, det vet jag helt bestämt.

0 Comments

Stickat

Tovade barnehagevotter

1 februari, 2017

Jag hade två funderingar, den ena var att prova att tova mitt garn från Klippans yllefabrik och den andra var att sticka ett par Barnehagevotter. I Norge verkar man vara förtjust i modellen och då kan det inte vara fel, eller hur! De ser verkligen ut att sitta ordentligt på de små händerna.

Google fick jobba lite. Jag letade efter ett mönster på Barnehagevotter som skulle tovas. Inte helt enkelt att hitta, visade det sig. Mönster på vantarna fanns en uppsjö av, men de var sällan tovade. Så småningom hittade jag ett mönster som kändes värt att prova och stickorna åkte fram. Snabbstickade är de så de var klara på ett par dagar. Sen var det tovingen. Här kunde det gå precis hur som helst, jag hade ingen aning om hur Klippangarnet uppförde sig i tovningen. Efter en runda i tvättmaskinen tillsammans med några par jeans visade det sig att garnet uppförde sig exemplariskt. De blev lätt tovade, drog ihop sig lite och blev så där härligt luddiga. Ja, jag hjälpte till lite med luddigheten genom att premiäranvända min nyinköpte hundkarda, det ska erkännas.

Frågan är om det blev rätt storlek på vantarna. Jag stickade i storlek 5 år, men jag har ingen femåring att prova på. Det hade varit rätt bra att veta, inser jag nu. Får grunna på vem som har en femåring som kan tänka sig prova.

Vantfakta:

Garn: Dubbelt garn av tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 3,5mm och 5 mm strumpstickor. Det mönstrade partiet stickas med tunnare stickor för att få lite midja på vanten.
Mönster: Hittade ett mönster på en norsk blogg; Ullkurven. Det ÄR på norska, men inte speciellt svårt att följa.

0 Comments

Stickat

Frusna äpplen

26 januari, 2017

Äppel Päppel blev det första paret sockor jag stickade ur tantulltuss sockbok. Garnpaketet är från Tant Kofta och köptes såklart in när de båda tanterna var på besök här i stan i somras. Underbart sockmönster och underbart garn!

Det är längesen jag började på dem. Jag vet det, men jag trodde faktiskt de var färdiga. Jag trodde det så stenhårt så jag fick smått panik när jag började leta efter stickorna jag använt till dem. För eftersom sockarna var färdiga så måste stickorna ha legat på soffbordet och då hade jag säkert råkat städa bort dem. Av misstag. Ja, ni hör ju hur det låter. Som om man skulle råka städa bort finstickorna! Sånt kan omöjligt hända. Helt omöjligt! Men panik fick jag ändå.

När jag flera veckor senare började rota efter vilka projekt jag skulle fotografera upptäcker jag att de inte alls är klara och att stickorna följaktligen sitter tryggt i Äppelpäpplarna. Djup suck av lättnad i Yllets stickhörna. Det blev racerstickning en sen kväll och sen trådfäst och lite handtvätt följt av en snabbtorkning på varmt och skönt badrumsgolv, och sockarna var klara för fotografering. Dagen till ära hade det fallit några fjun med snö. Det ser alltid trevligt ut med vinterbakgrund till stickade sockar.

Sockarna då? Jag är väldigt nöjd med mönstret och med garnet, och framförallt är jag nöjd med att de passar mig perfekt. Och det är sannolikt bara mig de passar för de blev nog lite mindre än de skulle. Det är ingen nyhet att jag är en tight stickare, men jag blir lika förvånad varje gång. Det gör inget i de flesta fall, för jag har hyfsat små fötter. Nästa gång får jag nog gå upp en kvarts storlek och använda 2,75 mm istället. Åtminstone om jag tänker att någon annan än jag ska ha dem. Äh, jag kör 2,5 mm så får jag ha dem i fred.

Lite fakta om sockarna

Garn: Tant Koftas handfärgade Trekkinggarn
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Äppel Päppel från boken #tantulltussockor

0 Comments

Stickat

Rosa solskenssockar

15 januari, 2017

Ibland har man en sån där skitdag. Ni vet, en sån fullständig skitdag att inte ens garnet och stickorna kan mota bort känslan. En sån hade jag häromdagen. Den kvällen blev det inte många maskor gjorda. Och de maskor jag gjorde blev fula. Jag inser naturligtvis att de inte är fulare än de jag brukar göra, men skitdagen tycks ha tagit bort min förmåga att se det vackra i dem.

Så kan jag ju inte ha det! Även om man har skitdagar och allt tycks gå åt skogen så har jag läst någonstans att allt ordnar sig till slut, och har det inte ordnat sig så är det inte slut än. Vi kan väl nöja oss med att konstatera att än är det inte slut.

Ett sätt att tackla skitdagar på är att sätta på sig de allra vackraste sockarna man äger. Det hjälper säkert inte så mycket, men man har iallafall väldigt vackra och varma fötter. Så här i efterhand inser jag att jag skulle tagit på mig mina rosa Sunshine-sockar, för vem kan ha en skitdag med rosa spetssockar på varma fötter? Jag bara undrar!

Sockarna i sig skulle förresten kunnat bli riktiga skitsockar, för herrejösses vad mycket fel det var i mönsterboken. Jag har aldrig sett så många erratas… erratarer… errater… äh, felrättelser, till en och samma bok. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag gjort som det var tänkt, men OM jag gjort fel så har jag iallafall varit konsekvent och gjort samma fel på båda sockarna. Hursomhelst så tycker jag att de är vackra. Spetsmönstret är vackert, fel eller inte, och garnet är oerhört vackert. OCH de passar perfekt! Garnet köpte jag i somras av Tant Kofta på tantulltuss releaseparty och jag är så glad att jag har en grön härva kvar att sticka. Det återstår bara att bestämma vilket av alla de vackra strumporna det blir.

Garn: Tant Koftas Trekking, rosa tweed
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Sunshine av Cookie A, Finns i boken Sock Innovation. Bli inte avskräckta av min eventuella felstickning. Det ÄR en jättebra bok.

0 Comments

Stickat

Kärlek vid första maskan

10 januari, 2017

Ibland är det kärlek direkt. Ni vet hur det kan vara när det bara stämmer!

Så var det med dessa vantarna. Jag har sneglat på dem flera gånger i vinter, men inte riktigt kommit till skott. Nu dök de upp i en av luckorna i stickkalendern innan jul och ja, då måste jag ju köpa det. Det är långt ifrån alltid som det även stämmer sen när man börjar sticka, men det gjorde det här. Vilket underbart mönster! Välskrivet och välkomponerat, lätt att memorera och dessutom stämde masktätheten direkt för mig. Kryss i taket. Det enda som kan vara ett minus är att mönstret är på rätt många sidor, 7 tror jag, men å andra sidan blir det ju så om det ska vara ordentligt tydligt. Och det var det.

Att sticka vantarna var en ren njutning, ren lycka. Ni som stickar själva förstår säkert precis vad jag menar, men eventuella ickestickare kommer förmodligen att bara skaka på huvudet. Det är väl som när syrran frågade om jag provat mina nya Hiya Hiya rundstickor som jag fick i födelsedagspresent och jag började förklara det där med bra material och bra redskap och att det blir så mycket mer njutning att sticka då. Hon bara skakade på huvudet och sa att det där gjorde det inte alls mer begripligt. Nä, kanske inte, men det är begripligt för mig och det räcker. Inser nu att jag nog inte berättat om min fina födelsedagspresent trots att det är flera månader sen jag fyllde. Det måste jag ju göra, men det blir en annan gång.

Det har varit lite inläggstorka här ett tag, framförallt pga. brist på foton. Det är inte enkelt att fotografera stickade pryttlar när det blåser halv storm ute. Tro mig, jag har provat. Så jag bestämde mig för att passa på att fotografera lite projekt under helgen som gick. Det skulle ju bli snö och allt! Men. Det finns ju alltid ett Men. Jag trodde jag hade flera färdiga projekt att plåta, men oj! Där trodde jag fel. Nästan färdiga projekt hade jag en hel del, men det gör ju ingen glad. Eller jo, lite, för de var ju faktiskt nästan färdiga.

Äppelpäppelsockorna var färdigstickade, trodde jag. Men näpp, det var de inte, så jag racerstickade den sista äppelranden och tån. De rosa sunshine-sockarna och vantarna ovan var färdigstickade, så där var jag iallfall rätt på det. Dock var inga trådar fästa och följaktligen inget blockat heller. Jag tillbringade en hel kväll med att fästa alla miljoner trådar. Dagen efter tvättade jag upp och formade till alltihop och sen skulle det bara torka. Helst snabbt som sjutton över natten så att jag kunde plåta på söndagen. Det gick nästan. Sunshinesockarna var inte helt torra och inte vantarna heller, men det gick bra ändå.

Fakta om vantarna

Garn: Det bruna är Kampes tvåtrådiga och det rosa är från Klippans yllefabrik.
Stickor: Jag minns faktiskt inte om jag använde 2 mm eller 2,25 mm stickor. Det är rätt sorgligt eftersom stickfastheten nu stämde direkt.
Mönster: Lysa (Shine mittens) av Pia Kammeborn. Hon har förresten en härlig podd också. Rekommenderas!
Jag ska kanske tillägga att jag modifierat tummen lite. Den skulle vara randig, men jag valde att fortsätta mönstret från tumkilen istället.

3 Comments

Stickat

Den röda klänningen

29 december, 2016

Flera gånger har jag nämnt en röd klänning som bråkat med mig. Bråkat ordentligt! Här är den nu. Den är levererad till lillprinsessan Wilma och nu återstår det att se om den ens går att använda. Mest bekymrad är jag över ärmarna. De var nästan omöjliga att montera. I värsta fall går de att sprätta bort igen så man kan använda klänningen som helt ärmlös. Borde funka.

Mönstret hittade jag i en handarbetsbok, Stora boken om handarbete, från 70-talet som jag fick av kära svärmor. Huvva vilka underliga skapelser det fanns i den boken! Kjolar där tyget var trasmattor och jeansklänningar av lappar. Det var säkert supermodernt då, men det gjorde mig inte speciellt sugen att prova. Den här klänningen gjorde det däremot. Mönstret skulle precis lika gärna ha publicerats idag. Trodde jag.

Det första jag gjorde var att räkna om mönstret så att jag kunde sticka kjolen på rundsticka. Inte helt lätt, kan jag lova. Trots att det inte borde vara raketforskning. Har absolut ingen aning om var jag gick vilse, men galet blev det. Bara att repa upp och prova igen. Och igen.
Klänningen fick sen följa med oss till Kreta där jag stickade lite vid poolen. Det ledde till ett samtal om stickning med en väldigt trevlig norsk dam. Stickning ÄR en bra öppning till samtal med helt okänd människor, inte alls den syssla för enstöringar som man kan tro. Eller, jo. Det kan det nog också vara. Samtalen kräver att man stickar på allmän plats, förstås.

Nåväl. Klänningen blev färdigstickad och ärmstumparna likaså. Då infann sig det största problemet. Jag fattade överhuvudtaget inte hur jag skulle få dit ärmarna på ett vettigt sätt. Beskrivningen gav mig inte mycket och inte bilden heller. Hela klänningskrället hamnade i skämslådan. Långt ner. Under en massa garn. Där låg den i några månader tills jag inte kunde ignorera den längre. Om Wilma skulle ha en chans att passa i den var det verkligen hög tid att göra klart. Klänningen tvättades och blockades lätt. Ärmarna fick en hårdare behandling i blockningen. Och så sydde jag då i dem. På det enda sätt som gick. Rätt eller fel, snyggt eller fult? Det är frågan. Den största frågan är dock om den går att använda. Därom tvista de lärde fortfarande. Nä, det gör de såklart inte. Det blir som det blir.

Lite fakta kan jag erbjuda, åtminstone.

Garn: Himalayan Mercan, väldigt mjukt och trevligt, men det delade sig väldigt lätt. Någon favorit är det nog inte.
Mönster: Småflickornas lilla fina, från Stora boken om handarbete
Stickor: 3 mm rundsticka

0 Comments

Mina mönster Stickat

Lovikkatomten med den röda näsan

17 december, 2016

Minns ni den grå hemligheten jag nämnde för ett tag sen? De sex underbara grå härvorna med Lovikkagarn som helt magiskt landade i min famn? Nu är det ingen hemlighet längre.

Garnet blev två gigantiska luvor, som sen i min väns händer blev den här tomten och en bror till honom. Visst är han fin! Han och hans bror tjänstgör som dörrvakter utan för ett hotell som min goda vän driver. Jag är säker på att de gör ett bra jobb, men jag är lite orolig över den röda näsan. Beror det på kylan eller beror det på för täta besök på puben innanför dörren?

En sån vill jag göra till mig själv till nästa år. Helt klart! Tur att jag plitade ner ungefär hur jag gjorde. Det är inte komplicerat alls, men nu slipper jag förhoppningsvis att repa upp och sticka om så många gånger. Det är ju redan gjort.

Lite fakta om det hela;

Garn: Svarta Fårets Lovikka, tre härvor per mössa gick det åt
Stickor: 8 mm rundsticka
Mönster: Eget hittepå.

6 Comments

Stickat

Adventskalendrar och mysterier

11 december, 2016

Ni minns kanske att jag skrev om en mysteriestickning för ett tag sen. Begåvade LillCat publicerade ett sockmönster i fyra delar under oktober och det var SÅ rolig stickning! Jag såg att mönstret faktiskt ligger kvar i hennes Facebook grupp. Har du inte gett dig på dem tidigare så rekommenderar jag att du kastar dig in där direkt! Och när jag ändå var där och kollade så såg jag att hon har en adventskalender igång just nu. Tio olika mönster på julkulor utlovas. Åh, nu blev jag ju sugen på det också!

Jag vet inte vad det är med mig. Inget blir helt färdigt just nu. Hjärnan min vill göra allt möjligt (och omöjligt), utom det jag just håller på med. Visst älskar jag att sticka Sunshine-strumporna i Tant Koftas handfärgade garn, men det finns ju så mycket annat också! Hela tiden upptäcker jag nya adventskalendrar och mysteriestickningar som vill bli gjorda. Men HUR har de tänkt att man ska hinna med det så här innan jul? Man måste ju jobba lite också! Nåja. Jag får väl spara ner det jag är mest sugen på, för det finns ju ett liv efter jul också.

Och har ni sett stickkalendern på Instagram? En hel rad indiedesigners som slagit sig samman och delar med sig av erbjudanden varje dag fram till jul. Följ @stickkalender2016 på Instagram du också!

1 Comment

Stickat

Varma raggisar till kalla små fötter

4 december, 2016

Det kom ett nödrop. Ja, eller vad man kan kalla det. Elof har vuxit ifrån sina raggisar och behöver nya. Klart jag fixar det! Jag kan omöjligt ha Elofs kalla fötter på mitt samvete. Detta paret blir lite tjockare än tigertassarna och det är säkert bara bra.

Jag fick helt fria händer med färg och form, bara de passar en liten grabb. Det tror jag nog detta paret gör, eller vad säger du? Denna gången valde jag att göra vridna räta i resåren och en förstärkt häl. Hälen för att det blir mjukt och skönt och de vridna räta för att jag tycker det är kul att sticka. Och så blir det snyggt. Tycker jag. Och jag fick ju bestämma.

Fakta om raggisarna;

Garn: Svarta Fårets raggsocksgarn
Stickor: 4 mm strumpstickor
Mönster: Inget alls. Jag stickar oftast raggisarna helt efter eget huvud. Inget mönster, utan mer en princip. Här har jag lagt upp 36 maskor i skaftet.

Nu återgår jag till solskenet. Vi hörs!

0 Comments