All Posts By

Mors lilla ylle

Stickat

Trädgårdsvantar

16 maj, 2017

Det var det där med vantar. Visst kom vi fram till att man inte kan ha för många vantar? Det vill i alla fall jag minnas att vi gjorde.

Tur det, i så fall, för här kommer ett par till. Vanligtvis söker jag mig till mer repetitiva mönster, men de här var för vackra för att låta bli. Jag menar, vem kan stå emot fjärilar och blommor när våren är på väg? Det är dessutom ett gratismönster. Hur generöst som helst av mönsterdesignern! Nu har i och för sig värmen äntligen kommit hit så jag lär inte kunna använda dem. Inte denna säsongen. Det kommer ju en höst och vinter igen och då kanske jag hittar dem . Kanske. Något av alla mina par borde jag åtminstone hitta. Kanske.

Häromdagen gjorde jag klart ett par strumpor, förresten! Inte tvåfärgsstickade denna gången utan med flätor och lite spetsmönster och stickade i Dogwood-garnet. Härligt garn att sticka i. Det är skillnad på garn och garn, det går inte att förneka. Bilder och mer info kommer så snart jag fäst trådarna.

Garn ja. Vi besökte Skäralid och Kopparhatten häromhelgen, underbart vackert med den nyutslagna bokskogen. Och alldeles i närheten ligger ju Klippan med Klippans yllefabrik. Jodå. Jag köpte mer garn. Jag behövde flera härvor av samma färg för jag hade bestämt mig för att ta stickandet till en ny nivå. Jag tänker sticka en kofta till mig. En Siri. Fast det återstår att se om den verkligen passar mig när den är klar. Jag brukar lyckas sådär med just den biten. Jag har mätt och provstickat och mätt igen och kommit fram till rätt storlek (förhoppningsvis) och stickar för glatta livet. Det är hur roligt som helst! Och när jag ändå var där så köpte jag till två koftor. Jag kan ju bli biten av det. Eller så blir det fel storlek och då måste jag ju prova igen. Och så råkade de ha garn i alldeles rätt färger för en idé som växer fram i mitt huvud för tillfället, så det blev några härvor till det också.

Fakta om vantarna:

Garn: Tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Garden Dreams av Tiina Kuu. Ett gratismönster som finns på Ravelry.

 

1 Comment
Stickat

Kan man ha för många vantar?

10 maj, 2017

Hur många par vantar behöver man? Finns det något som heter ”för många vantar”? Får man sticka så många vantar man vill?

Ibland får jag lite undrande blickar när jag stickar mitt trettielfte par vantar och någon har till och med dristat sig att fråga om jag verkligen kan behöva fler par. Modig människa, det där. Svaret på frågorna är enkelt. Man behöver så många par vantar som man vill sticka, det finns inget som heter ”för många vantar” och man FÅR sticka så många vantar man vill. Och, ja! Jag behöver verkligen fler vantar. Punkt.

Förra vintern stickade jag ett par underbara, randiga, filtade  vantar som blev mina favoriter. När säsongen var slut la jag undan dem på ett ställe så att jag skulle veta var jag hade dem när det blev kallt igen. Jag har fortfarande inte hittat dem, och inte min fårmössa heller, och inte mina Dorisvantar och inte Den hemmelige hagen-vantarna heller. Ja, det är säkert ännu fler som flytt, fast jag kommer inte på fler just nu. Nu förstår ni kanske varför jag behöver sticka många vantar? Jag har inte tappat dem eller glömt dem någonstans, jag har ett helt klart minne av att jag lade undan dem. Omsorgsfullt. Nåja. Någon gång när jag städar nånstans där jag inte röjt på länge dyker de säkert upp. Jag lovar att rapportera när och var jag hittar dem. Årets skörd av vantar får jag nog lägga undan någon annanstans, så jag säkert hittar dem igen. Men vänta! Det var ju det jag försökte förra året. Suck.

Ett av mina nystickade par är vanten Martjärn som Dödergök gjort mönstret till. Jätterolig stickning och ett välskrivet mönster. Lite roligt är det att när jag skulle lägga upp projektet på Ravelry upptäckte jag att jag redan börjat sticka dessa. För något år sen. Och jag mindes det inte ens. Ser ni något mönster här? Minnet är tydligen inte det bästa. Inte lokalsinnet heller, men det är en annan historia som inte har mycket med stickning att göra.

Fakta:

Garn: Blått och grönt tvåtrådigt ullgarn från Klippans yllefabrik
Stickor: 2,5 mm strumpstickor
Mönster: Martjärn av Dödergök

1 Comment
Stickat

Handfärgad garnlycka

1 maj, 2017

handfärgat garn

Precis som jag misstänkte så är inte längre Dogwoodgarnet mitt senaste inköp av fingarn.

I lördags var Petra från Garnlycka inbjuden till vårt stickcafé. Hon berättade om sitt garnfärgande, hur det började och hur hon tänker när hon färgar. Mycket inspirerande! Det är sällan två härvor blir likadana eftersom hon aldrig skriver ner hur hon blandar färgerna. Det gör att du kan vara övertygad om att härvan du köpt är unik. Petra hade med sig handfärgat sockgarn, men även garn i 100% merino och merino med silke. Det fanns också ett väldigt vackert lace-garn som lämpar sig till skira sjalar. Helst skulle jag velat adoptera alla härvorna själv, men lite självbevarelsedrift har jag faktiskt. Lite.

Fyra härvor följde med mig hem till sist. Två med sockgarn och två i 100% merino. Exakt vad det ska bli av dem har jag inte bestämt än. Sockgarnet blir såklart sockar, men merinogarnet är inte lämpligt till det. Det håller inte för slitaget. Möjligen kan man ha det i skaftet och göra foten i sockgarnet, som ju är blandat med 25% nylon.

Petras företagsnamn, Garnlycka, är mitt i prick, förresten. Tänkte ni på det? Garn är ju lycka, det vet alla garnnördar. Garnlycka, alltså. Perfekt!

I helgen har jag fotograferat en del klara projekt, två gånger faktiskt. Ljuset blev konstigt på första rundan, tyckte jag, så jag tog fler bilder idag. Nu i efterhand kan jag konstatera att de första inte blev så tokiga ändå. Jag misstänker att jag är lite överdrivet kritisk ibland. Nåväl, nu har jag åtminstone bilder så att jag har något att visa och berätta om. Inte dumt alls! Och under tiden stickar jag vidare på lite strumpor jag håller på med, och kanske virkar jag lite på pingvinen. Pingvinen, förresten. Den har jag nog inte berättat om. Jag får nog lägga på ett kol med den, så jag har något att visa. Men det blir efter veckans utflykt till Varberg.

Over and out för idag!

1 Comment
Stickat

Trädgårdsgarnet från Scotland

27 april, 2017

På temat fingarn får jag här presentera mitt senaste spontantköp. Jag passar på att presentera det som mitt senaste idag, för jag har en känsla av att det inte får behålla den titeln så länge. Det är roligheter på gång i helgen!

För flera år sen köpte jag garn från The Yarn Yard som ligger nära Edinburgh i Scotland. Helt underbart mjukt, handfärgat garn som jag stickade både sjal och mössa i. Sen verkar handfärgningen ha legat nere ett tag, för det har inte funnits något garn att beställa. Jag gissar att det beror på att ägaren, Natalie Fergie, har skrivit en bok. (!)

Och så, i vintras, dök det upp något som hon kallar för Gardening Club. Garnet skulle hon färga en gång i månaden med inspiration från hennes trädgård och hur det skulle se ut var hemligt. Jag beställde det första månadsutskicket och väntade ivrigt på att februari skulle ta slut så att garnet skulle komma. I min brevlåda fanns så en dag ett mjukt paket med detta garnet i. Mjukt och härligt sockgarn i färgen Dogwood  och på baksidan av fakturan stod berättelsen om hur hon inspirerats till den här färgningen. Hon hade hämtat färgerna från ett Dogwood träd i hennes trädgård. Jag fick googla, för sånt träd hade jag aldrig hört talas om. Det är tydligen någon typ av Kornell. (säger mig inte mycket det heller, men ni har säkert full koll) Hursomhelst är grenarna grå med rödbruna inslag på vintern och väldigt vackra. Precis så är garnet också, flera olika grå nyanser med stänk av vinrött och emellanåt lite gröna nyanser. Jättevackert!

Eftersom jag bestämt mig för att inte vara rädd att använda mitt fingarn har jag redan nystat det och börjat sticka. Det blir ett par strumpor med lite flätor och en väldigt spännande häl. Bild kommer så småningom.

Roligheterna i helgen då? Jo, i helgen är det stickcafé på Café Hembygdsparken och vi har en inbjuden gäst! Petra från Garnlycka utanför Eslöv kommer och berättar om sina handfärgade garner. Hon kommer att visa lite olika garnkvalitéer och vi kommer att få möjlighet att shoppa lite också. Det är alltså därför jag misstänker att Dogwoodgarnet inte kommer att vara senaste fingarnsinköp så länge till.

 

4 Comments
Stickat

Om självrandande garn, del 2

19 april, 2017

Ni som läste min utläggning om självrandande garn för ett tag sen vet att jag brottats med bråkigt sådant den senaste tiden. Följer ni mig dessutom på Instagram finns det bildbevis på eländet där. Gör gärna det, förresten. Följ mig på Instagram också!

Nu har jag bestämt mig för att repa upp alla mina försök med det här eländesgarnet och sen får det ligga i skämslådan ett tag. Jag har i och för sig ingen skämslåda, men jag tänker skaffa en. Sen får vi se om det poppar upp någon idé i framtiden så att jag får användning för mitt garn, eller om det blir till att skänka bort det. Jag lär få anledning till att återkomma till det.

Strumporna ovan är ett tappert försök med tre varv av varje färg med enfärgad vit häl och mudd. Det är två färger av Drops Fabel som jag försökt tämja. Utan resultat, som synes. Jag tror färgerna heter Sunset och Guacamole (gissa vilken som är vilken…) och det är rätt trevliga namn. Borde ha förutsättning att bli något somrigt. Nä. Det blir det inte. Och då ska ni ändå vet att det ser bättre ut på bilden ovan än i verkligheten. Jag lovar!

Ytterligare ett tappert försök finns på bild här nedanför. Ovan nämnda garn i färgen Sunset är använd även här, tillsammans med ett enfärgat grått. Har faktiskt gjort ett försök med grått och Guacamole, men det blev inte bra heller. Mönstret på sockan är dock trevligt, så det kommer jag att sticka igen. Jag ramlade över det i en Facebook-grupp, STRIKKESIDA – for alle, och jag tror att det är LillCat Design som gjort det. Gå med i gruppen, vetja!

Utöver detta har jag självklart stickat på roligare saker. Lite vantar och lite strumpor och så, men det kommer det mer om sen. Ska bara fästa lite trådar och sånt.

Sticka lugnt!

1 Comment
Stickat

Funderingar kring självrandande garn och annat.

9 april, 2017

Raggsockar randiga

Note to self: Köp inget mer självrandande garn! 

Jag funderar på att sätta fast en lapp med den texten på mitt bankkort. Kanske, kanske kan det få mig att hejda mig innan jag betalar garnet, åtminstone så länge jag inte försöker lura mig själv genom att betala med kontanter. Nåväl, jag skriver väl samma text på de få sedlar jag har i plånkan. Kvickt gjort, liksom.

Det står mer och mer klart att jag älskar att köpa självrandande/självmönstrande garn, men avskyr att använda det. I min stash finns nu ett för stort antal sådana nystan, men vad ska jag göra med dem? Jag har lyckats göra av med något av dem till ett par tvåfärgsstickade strumpor. Det nystat var väldigt väl avvägt i färgerna och hade fina, mjuka övergångar mellan färgerna. De flesta jag äger har väldigt märkliga färgsammansättningar och/eller väldigt skarpa färgövergångar. Skarpa färgövergångar är i sig inget problem om de ser ut som i sockarna här ovan. Jag älskar färgerna på de här raggsockarna, vackra och höstlika. Även randningen är fin, vilket den ofta inte är när det gäller självrandande garn.

Så, varför går jag då på samma nit gång på gång, och köper de här färgglada nystanen. Jag har varit inne på det förr. De ligger där som förföriska syrliga karameller och ber (kräver) att få följa med hem. Och där står jag i affären och tänker att jo, något väldigt vackert kommer jag självklart att kunna göra av garnet. Självklart! Jag kan berätta att det inte alls är självklart! Inte alls! Jag har speciellt två nystan (egentligen fyra eftersom jag var klok? nog att köpa två av varje färg!) som gäckar mig. Jag har provat att sticka strumpor med bara en färg. Det blev inte snyggt. Alldeles för oroligt. Jag har provat att sticka tvåfärgsstickat med ljusgrå eller vit som bottenfärg. Det funkar inte! Mönstret är omöjligt att se och då är det tämligen meningslöst att lägga tid på det.

Nu senast provade jag att varva de två hopplösa färgerna, ett varv av varje och göra mudden vit. Det funkade inte heller. Fick rådet att prova med två eller tre varv. Det funkade aningen bättre, men när skaftet och halva foten är klar inser jag att jag inte blir nöjd nu heller. Så vad gör jag nu? Jag har verkligen ingen lust att sticka vidare på dem. Möjligen kan man använda Ugly Duckling-mönstret på dem och varva med enfärgat. Möjligen. Men orkar jag prova igen? Eller ska det hamna i skämslådan?

Min irritation över garnskiten har gått så långt att jag inte är sugen på att sticka mycket annat heller och så kan vi ju inte ha det. Alltså stickar jag ändå, men utan den där riktiga lusten. Jag oroar mig istället över att tummarna på Martjärn-vantarna blir för smala. Jag oroar mig för att finsjalen i fingarnet inte ska blir så fin som jag hoppas. Jag oroar mig för att kanske ändå skulle tagit av garnet vid varje färgbyte på nämnda sjal istället för att låta den följa med längs kanten. Jag oroar mig för att aldrig mer få lust att sticka ett par flerfärgsstickade strumpor. Ja ni hör. I-landsproblem. Egentligen skulle jag oroa mig för annat istället, som att galningar mejar ner folk med lastbil. Och det gör jag. Just därför behöver jag sticklusten tillbaka för att väga upp.

Fakta om sockarna på bilden;

Garn:  Novita 7 bröder (som jag faktiskt tycker om trots att det är självrandande)
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Thuja Jag använde resåren från Thujamönstret men stickade själva sockan efter eget huvud.

 

5 Comments
Stickat

Krumeluriga vantar

20 mars, 2017

Detta mönstret alltså. Evighetslång mudd i tvåfärgsresår, corrugated ribbing tror jag det heter på utrikiska, och på pyttestickor dessutom. Det tog evigheter att sticka. Eller ja, inte evigheter kanske, men väldigt lång tid. Eller, nä, kanske inte så lång tid egentligen. Det var nog mest som det kändes eftersom jag längtade efter att sätta tänderna (?) i själva mönstret. De där keltiskinspirerade (heter det så?) virvlarna är så snygga!

Jag insåg redan från början att jag skulle behöva gå ner i stickstorlek för en gångs skull. Garnet jag använde är lite tjockare än det rekommenderade garnet, så det gällde att hålla stickningen tight för att vantarna inte skulle bli groteskt stora. 2 mm stickor fick det bli, och det var nog tur det. De blev rejält stora ändå. Inte så stora att de är oanvändbara, men väldigt mycket för stora för mig. Det säger i och för sig inte så mycket. Jag tror de är lagom för en normal manshand. Då återstår bara svårigheten att hitta en man som vill ha mönsterstickade vantar med röda hjärtan på. Det känns som om jag kanske skulle valt andra färger, men strunt samma. Det löser sig alltid.

Mönstret var väldigt kul att sticka, åtminstone när resåren var avklarad, men man skulle inte tro att det gick att memorera mönstret. Varje gång jag trodde (inbillade) mig att jag fått kläm på virvlarna så gick det åt skogen. Varje gång! Jag har stickat så mycket baklänges på de här vantarna så jag blir helt matt. Men vad gör det om hundra år? Vantarna är klara och jag är nöjd med dem. Dock måste jag erkänna att de inte är tvättade och blockade på bilden här. Det brukar jag göra innan jag fotograferar, men jag var för ivrig för att vänta. Så här är de. I all sin oblockade glans.

För övrigt fortsätter jag med alla mina påbörjade projekt. Sjalen Mrs Watson, Martjärnvantarna, en Linuxpingvin, ett par flerfärgsstickade sockar och så sockar i glittergarnet jag råkade köpa på stickcaféet häromhelgen. Det är förresten inte schysst att förlägga ett stickcafé i en garnaffär. Jag fick ju lägga halva tiden på att gå runt och klappa allt garnet. Två nystan sockgarn med glitter propsade på att följa med hem och vem är jag att säga emot? Jag hoppas det går att fotografera det så att glittret syns sen. Det märker vi nog så småningom.

Fakta om vantarna då;

Garn: Grått tvåtrådigt ullgarn från Kampes och rött tvåtrådigt ullgarn från Klippan
Stickor: 2 mm strumpstickor
Mönster: Celtic Inspired Mittens av Janet Welsh Knits. Finns på Ravelry.

0 Comments
Stickat

Mrs Watson och fingarnet

15 mars, 2017

Har ni också härvor i garnstashen som ni går och klappar på lite ibland? Såna som ni tycker är så fina att ni måste hitta absolut rätt projekt att använda det till? Jag har inte många såna, men några härvor Colinette Jitterbug råkade jag klicka hem för ett år sen ungefär. Eller är det två år sen. Tiden går så fort! Jag läste nånstans att garnet skulle utgå och en garnförsäljare sålde ut sina rester lite billigare, så jag slog till.

En av härvorna, en härlig röd, använde jag till ett par Sjöfn-sockor förra året. Det blev så vackra! (jo, man får visst säga så om det man stickat själv!) Dock har jag inte använt dem än, och det är nästan skämsvarning på det. VARFÖR använder jag inte de vackraste sockorna jag har? Förmodligen är det samma mekanism som gör att jag inte velat använda de två sista härvorna jag har, de två som är på bilden ovan.

Plötsligt insåg jag en dag hur urbota dumt det är att låta dem ligga. I princip kan jag ju bli påkörd imorgon och aldrig få möjlighet att använda dem. Eller så går det ohyra i dem, eller jag kanske till och med tappar sticklusten för gott! (hemska tankar) Turligt nog sammanföll mina insikter med att jag hittade ett mönster som passar perfekt.

Jag klappade härvorna en sista gång och plockade fram nystmaskinen. Nu har de transformerats till två vackra garnkakor istället, och är mitt i en transformering till. De håller på att bli en sjal. Till mig! (vem annars?) Jag blev väldigt förtjust av sjalen Mrs Watson som Martina Behm gjort. Ni vet, hon som gjort bl.a. Mrs Winkle och Leftie-sjalarna. Hon har så spännande konstruktioner på sina mönster, och ni vet ju hur svag jag är för sånt.

Just nu funderar jag på om jag ska lägga in en rand av de röda resterna från Sjöfn-sockorna i sjalen, eller om den är vackrast i blått och beige. Jag har inte bestämt mig. Det slutar nog med att jag provar och utvärderar sen. Det är så jag brukar göra.

Lite fakta ska ni få:

Garn:  Colinette Jitterbug, färgerna Oyster Blush och Velvet Damson.
Stickor: 4,5 mm rundstickor
Mönster: Mrs Watson av Martina Behm

0 Comments
Stickat

Strumpor till nya vinterkängor

6 mars, 2017

De här strumporna har jag funderat på ett tag. Allrakäraste tösabiten frågade så försynt om jag kunde tänka mig att sticka ett par strumpor till hennes nyinköpta vinterkängor och det är det klart att jag kunde. Som vanligt var anvisningarna helt underbara. De skulle inte vara för höga, utan bara sticka upp lite lagom ur kängorna. De skulle vara diskreta, absolut inte skrikiga färger, något beige kanske. Det fick gärna vara mönster på dem, men det var inte nödvändigt, fast det fick gärna vara det. Åh, ja just det. De skulle gärna vara lite tunnare än Veterinärstrumporna hon fått tidigare, men inte för tunna. Lagom, liksom. Jahopp.  Älskade tösabit.

Hjärncellerna började jobba.  Insåg snart att jag måste börja med att hitta ett garn i rätt tjocklek. Veterinärstrumporna är stickade i Novitas 7 Bröder, så något tunnare än så skulle det vara. Drops Fabel är ju tunnare, men jag är inte så förtjust i det garnet längre. Jag tycker det blivit för tunt. (eller så har jag bara blivit mer kräsen, kanske) Fick snilleblixten att ställa en fråga i Facebook-gruppen Sockstickeklubben och där visste de vad jag skulle satsa på. Novita har ett garn som är lite tunnare än 7 Bröder. Nalle heter garnet. Jag googlade mig fram till Tiinas garn och klickade hem lite beige, lite vitt och ett ljust jeansblått nystan. Ok, jag klickade nog hem lite till, men det har jag avslöjat i tidigare inlägg. 

Jag funderade och filosoferade. Kom på idéer och förkastade dem lika snabbt. Provade mönster och rev upp. Till sist ramlade jag över ett mönster på Ravelry som heter Dither. Där hade vi det! Det skulle tonas från beige skaft till en jeansblå fot! Jag använde diagrammet från Dither och stickade sen strumporna efter eget huvud. Nu håller jag tummarna för att de passar henne också.

För övrigt kan jag berätta att min försvunna stickinspiration har hittat tillbaka. Den hade nog bara varit på semester och återvände med full kraft. Bredvid mig i soffan har jag nu tre påbörjade projekt, och i projektpåsen på golvet här intill ligger ytterligare ett. Eller två. Jag lär få anledning att återkomma till det.

Fakta om strumporna 

Garn: Novita Nalle, beige och ljust jeansblå
Stickor: 2,75 mm strumpstickor
Mönster: Jag använde diagrammet från Dither av General Hogbuffer, men följde inte mönstret i övrigt. Mönstret finns gratis på Ravelry

0 Comments
Stickat

Födelsedagspresentstickbok

1 mars, 2017

Egentligen behöver jag nog inte fler stickböcker. Egentligen. Men det är så svårt att låta bli!

Jag fick ett presentkort på Akademibokhadeln när jag fyllde år i höstas, och jag har funderat mycket på vad jag skulle köpa för det. Eftersom jag fyllde en nolla så ville jag inte lägga slantarna på slitåslängpocketar utan något mer varaktigt. Något som jag kan komma ihåg att jag fick i födelsedagspresent. Detta är vad det så småningom blev.

Mitt huvud fylls av idéer varje gång jag bläddrar i den, men än har jag inte gjort verklighet av någon av dem. Varför vet jag inte. Kanske har inte huvudet bearbetat det klart. Det kommer nog. Under tiden bläddrar jag och njuter av alla fina bilder och av alla idéer som tumlar runt i min hjärna.

Min sticklust har kommit tillbaka också, förresten. Den tog nog bara lite semester, för den är tillbaka med oförminskad styrka. Härligt! Ett par vantar och två par strumpor har jag färdigställt sen dess. Ja, vantarna var i ärlighetens namn påbörjade innan sticklusten tog semester, men de räknas ändå. Tycker jag. Idag har jag fäst trådar på allihop och som uppmuntran hade jag ett glas vin som sällskap. Vid det här laget befinner sig sällskapet på insidan. Vinet, inte glaset. Jag återkommer med mer info om projekten när jag kunnat fotografera dem i dagsljus. Det där med dagsljus är ett dilemma på vinterhalvåret eftersom det är mörkt när jag går till jobbet och mörkt när jag kommer hem. Det får bli fotografering på helgen, men då kan man ge sig sjutton på att den antingen ösregnar eller blåser halv storm på tvären. Eller båda. Men nu går det åt rätt håll. Snart kan jag hinna fotografera även på kvällarna.

Nähäpp! Nu kliar det i fingrarna. Ny färgkombination till ett par vantar är framtagen och ett eventuellt mönster ligger snyggt och prydligt på datorn. Spännande!

I´ll be back!

0 Comments