Gåsögonvantarna från boken Varmt & Stickat är färdiga. Mönstret blev lite enformigt mot slutet, men jag älskar fortfarande hur färgerna blev tillsammans. Men v a r f ö r är det så tråkigt att sticka tummarna? Att fästa trådarna är inga problem på ett par vantar. Det är tummarna som är värst. Lite märkligt eftersom det egentligen går ganska snabbt att göra dem. Det är tur att jag ändå har lite ordning på mig själv och inte börjar på nytt projekt innan tummarna är klara. Lite ordning, alltså. Bara lite.
Kan förresten berätta att de här vantarna är beresta. De har varit med mig på semester i Turkiet och fick till och med följa med till poolen några dagar. Medan jag stickade dem kanske jag också ska berätta. Det vore lite märkligt att bada med yllevantar. En av dagarna hamnade jag bredvid en dam i 75-årsåldern som också stickade, så jag började prata med henne. Det visade sig att hon är en av de som stickar de äkta Lovikkavantarna. Spinner garnet själv, stickar, tvättar och kardar dem efter alla konstens regler. En jättehärlig dam. Efter hand visade det sig dessutom att vi hade den del andra beröringspunkter, men det är en helt annan historia.
Så. Vad startade jag då upp för projekt efter de här vantarna?
Jo,
- Ett par vantar till Elias
- En mössa till Michaela
- En kofta till William
Bäst att återgå till stickorna då.
Just ja.. fakta om vantarna också ju;
Mönster: Gåsögonvantar från boken Varmt & Stickat
Garn: Klippans yllefabrik
Stickor: 2 mm, borde nog haft lite tjockare stickor för de blev aningen smala
No Comments