Lite magiskt är det allt, det här med stickning. Ja, med allt garnrelaterat, egentligen.
Jag menar, du har en lång tråd som du liksom snurrar runt sig själv på olika sätt, och vips så har det blivit en vante. Eller en raggsocka. Eller nåt annat.
Vips och vips, förresten. De där vipsen kan vara ganska långa faktiskt, eller många.
I fallet med den gröna korven ovan måste det vara en lite större gnutta magi inblandat. Man gör några räta, några aviga, några omslag och så stickar man ihop en del maskor, och vips (ganska långt vips här) så blev det en grön korv.
Man kan ana något som liknar löv, med god fantasi iallafall. Jag måste erkänna att jag flera gånger övervägde att repa upp eländet, men ni som känner mig vet hur envis jag är.
Sen provar jag korven. På handen då, eftersom det är där den är tänkt att vara, och se där! Genast ser det bättre ut!
Eller vad säger du, syster? Du önskade ju ett par halvvantar så du slipper frysa. Kan det vara något för dig?
Det blir nog inte sämre av att modellen heter Elsa.
Fast först får jag nog göra en till, och förmodligen riva upp avmaskningen och göra om. Den blev lite rymlig just där.
Over and out!
No Comments