Jag tror faktiskt jag är lite kär. Inte lika mycket som i min käre man, förstås.. men lite ändå. I Rockefeller, alltså. Denna sjalen kommer att vara jättehärlig i höst och vinter.
Det här mönstret är nog det mest välskrivna och genomtänkta jag sett någonsin. Det är bara att konstatera; Stephen West är en onödigt begåvad stickdesigner!
Det enda som är trist med den här sjalen är alla trådar som nu återstår att fästa, men vad sjutton.. det är det värt! Helt klart kommer jag att göra fler såna här. Eller kanske jag skulle kasta sig över något annat av Stephen Wests mönster istället? Kanske…. Jo.. det ska jag helt klart. Eller.. det ena utesluter inte det andra va?
Jag kan i alla fall konstatera att jag nu betat av ett av mina pågående projekt från förra inlägget. Och pappas raggsockar går framåt… och jag har inte börjat på fler nya.. än!
Kvällen är ju inte slut ännu.
Jag kanske återkommer med ett nytt foto på Rockefeller när jag fäst alla trådar och blockat den.
1 Comment
[…] lagom stora tågprojekt och de går hyfsat fort att göra. Eftersom det blev garn över från min Rockefeller tänkte jag att det skulle vara fint med ett par tillhörande vantar. Vad jag inte tänkte på var […]