Om tågstickning och provlappar

Sockar är såna bra tågpendlarprojekt! Ja, de är utmärkta bilåkarprojekt också, men mest är det på tåget jag stickar raggisar. I bilen tänker jag lite för mycket på vad som skulle hända om vi blev tvungna att bromsa. Hemska tanke.

Just de här två paren har varit klara ett tag, men har nyligen flyttat till en väldigt kär väns små barn. Jag har känt henne sen hon var två år ungefär, och nu har hon två barn själv. Det är lite svårt att greppa ibland. Jag menar, jag har ju inte blivit så mycket äldre. Inbillar jag mig. Hursomhelst. Det är underbart att få sticka värmande sockar till de små, för jag vet att de används flitigt.

I dessa tider av snö och kyla är det extra viktigt att jag har ett stickprojekt med mig när jag åker till jobbet. Det är mer regel än undantag att vi blir stående någonstans och då känns det lite lättare om jag kan sticka bort lite av tiden istället för att reta mig på att tåget inte går som det ska. Den senaste veckan har tre av fyra dagar inneburit tågproblem. Tänk så mycket extra sticktid jag fått!

Efter sockarna stickade jag på ett halvhemligt projekt som också hade lämplig handväskestorlek. Min Zweigtröja är lite för stor för att få följa med, så den får stanna hemma. Egentligen är det inte tröjan som är för stor utan det är snarare så att jag inte får ner en halvkilos garnkon i väskan. När så det halvhemliga projektet också var färdigt blev jag lite ställd. Vad skulle jag nu sticka på tåget?

Ungefär vid den tiden bestämde vi oss för att ha en KAL (Knit-A-Long) i vårt stickcafé. Det har visat sig att det finns ganska många som aldrig vågat ge sig på att sticka efter mönster på engelska, så det ska vi göra nu.  Vi ska sticka ett ganska enkelt mönster så att alla har en möjlighet att hänga med. Valet föll på tröjan Flax Light av Tin-Can Knits. Den finns i storlekar från baby och upp till 4XL så det finns säkert storlek som passar alla.

Funderingarna på vilket garn jag skulle använda drog ju igång direkt och provlapp måste man ju göra. Det skulle passa fint att göra på tåget. Jajamen. Valet faller på en vackert maskrosgul merinohärva från Garnlycka. Provlapp stickas, mäts och rivs upp. Garnet passar perfekt, och näst minsta storleken ska jag göra. Det räcker garnet precis till. Sen måste jag ju prova olika uppläggningar. I praktiken provar jag bara en typ av uppläggning, men i gengäld provar jag den fem gånger innan jag blir nöjd. Efter det måste jag ju prova lite av raglanökningarna också. Bara lite. Bara för att se hur det blir. Och helt plötsligt har jag delat upp maskorna och satt ärmarnas maskor på restgarnstrådar, och är i full gång att sticka kroppen.

Nu börjar jag fundera på hur länge jag kan hävda att jag bara stickar provlapp, och på vad straffet är om man kommer fram till att det inte längre kan räknas som provlapp utan snarare som tjuvstart på KAL-en. Blir man diskvalificerad då? Man blir det om man tjuvstartar i sporter har jag sett. Blir jag benådad om jag säger Förlåt och lovar att sticka en till under KAL-en? Snälla? Jag kan ju hoppas.

Fakta om sockarna;

Garn: Sockarna är stickade i Novita 7 Bröder. Bra och slitstarkt garn
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Mönster: Till vanliga bassockar använder jag sällan mönster. De rosa har en liten volang upp till och resår i form av falska flätor. De gröna har vanlig resårstickning.