Sticklusten som kom tillbaka

Den var efterhängsen den där influensan, det får jag nog säga, men jag tror jag vann över den. Det känns så åtminstone. Jag har bytt ut det mesta av andningsproblemen mot bättre ork och det är ju en hyfsad deal, tycker jag. Nu ska jag bara försöka byta ut resten mot ännu bättre ork. Det ska nog gå.

Lusten att sticka är iallafall tillbaka och det är jag glad för. Den är faktiskt så mycket tillbaka att jag helst inte skulle göra något annat än att sticka. Och hur kunde det bli så, kan man då undra. Tja. Jag hade lovat mig själv att inte köpa mer garn förrän den rosa Stripes gone crazy-koftan var klar och det löftet ville jag hålla. Så när orken att sticka började komma tillbaka så blev det fart på stickorna. Jag gjorde färdigt koftan, tvättade och blockade den. Av bara farten fäste jag lite trådar på några vantar jag gjort och plockade även upp ett hemligt projekt och jobbade en hel del på det. Det var nog inte så dumt att tvingas vila från stickandet ett par dar ändå. Det blev rysligt mycket gjort när jag kom igång igen.

Nånstans i den här vevan fick jag klart för mig vad jag ville sticka härnäst och vilket garn jag ville ha. Till och med färgerna var solklara direkt och det är inte så vanligt här. Alltså köpte jag mönstret, beställde garnet och började otåligt vänta på leveransen. Det kliade ordentligt i fingrarna. Jag ville börja med en gång. Nu genast! Helst igår! Det dröjde lite mer än en veckan innan garnet kom men det kändes som en evighet. Eller två. Så jag stickade frenetiskt på det jag hade. Jag insåg att när garnet väl dök upp så skulle inget annat ha nån chans. Så väl känner jag mig själv vid det här laget.

Garnleveransen kom och någon timme senare var maskorna upplagda. Japp. Så var det. Jag hade till och med mig projektet på stickcafeét i onsdags, men jag stickade inget på det där. Lite redig var jag, för jag tänkte att jag skulle bli klar med del två av det hemliga projektet innan jag fortsatte med det nya garnet. Helt klar blev jag ändå inte, längtan blev för stor, men nästan. Bara lite finish kvar så det ska nog lösa sig.

Så, vad är det då jag längtade så efter? Jo. Det är ull/silkegarn från Holst garn som jag ska sticka tröjan Zweig i. Den är så vacker! Extra allt, liksom. Flerfärgsstickning, spetsstickning och flätor i ett och samma projekt och så snyggt! Det kommer bilder på det längre fram. Garnet är mörkt så jag behöver dagsljus för att kunna fotografera, och dagsljus har jag inte varit bortskämd med på hemmaplan denna veckan.

Vanten på bilden är också ett sånt där kärlekvidförstaögonkastet-projekt. Jag fick syn på Ysolda Teagues nya vantmönter och blev kär. (ja, inte som i min man, men lite garnkär) Mönstret inköptes på studs och vantgarn har jag ju så jag klarar mig ett tag så jag drog igång direkt. Faktiskt så la jag upp dem förra gången jag var på stickcafeét. Inget smart drag att försöka med uppläggning och flerfärgsstickning på ett stickcafé men så blev det.

Jag tycker verkligen om hur vanten är uppbyggd. den vikta mudden och hoptagningarna på vanten och tummen. Toppen på vanten ser ut som en stjärna uppifrån Väldigt läckert! Ysoldas mönster är som vanligt väldigt välskrivet och absolut värt sitt pris.

Nähäpp, nu kallar min tröja igen, men först lite fakta om vanten.

Garn: Jag har använt tvåtrådigt ullgarn, både Kampes och Klippans yllefabrik.
Stickor: Strumpstickor Hiya Hiya sharp i 2,5 och 2,75 mm
Mönster:  Mīlēt av Ysolda Teague.