Om självrandande garn, del 2

Ni som läste min utläggning om självrandande garn för ett tag sen vet att jag brottats med bråkigt sådant den senaste tiden. Följer ni mig dessutom på Instagram finns det bildbevis på eländet där. Gör gärna det, förresten. Följ mig på Instagram också!

Nu har jag bestämt mig för att repa upp alla mina försök med det här eländesgarnet och sen får det ligga i skämslådan ett tag. Jag har i och för sig ingen skämslåda, men jag tänker skaffa en. Sen får vi se om det poppar upp någon idé i framtiden så att jag får användning för mitt garn, eller om det blir till att skänka bort det. Jag lär få anledning till att återkomma till det.

Strumporna ovan är ett tappert försök med tre varv av varje färg med enfärgad vit häl och mudd. Det är två färger av Drops Fabel som jag försökt tämja. Utan resultat, som synes. Jag tror färgerna heter Sunset och Guacamole (gissa vilken som är vilken…) och det är rätt trevliga namn. Borde ha förutsättning att bli något somrigt. Nä. Det blir det inte. Och då ska ni ändå vet att det ser bättre ut på bilden ovan än i verkligheten. Jag lovar!

Ytterligare ett tappert försök finns på bild här nedanför. Ovan nämnda garn i färgen Sunset är använd även här, tillsammans med ett enfärgat grått. Har faktiskt gjort ett försök med grått och Guacamole, men det blev inte bra heller. Mönstret på sockan är dock trevligt, så det kommer jag att sticka igen. Jag ramlade över det i en Facebook-grupp, STRIKKESIDA – for alle, och jag tror att det är LillCat Design som gjort det. Gå med i gruppen, vetja!

Utöver detta har jag självklart stickat på roligare saker. Lite vantar och lite strumpor och så, men det kommer det mer om sen. Ska bara fästa lite trådar och sånt.

Sticka lugnt!