Rune

Efter racerstickandet av Wilmas kofta blev det lite motorstopp för mig. Det gick nog för fort med den där koftan. Jag brukar i vanliga fall börja tänka på nästa projekt under tiden jag stickar. Minst! Ibland är jag flera projekt framåt i tankarna. Det hann jag inte nu, eller jag gav mig åtminstone inte tid att tänka på det. Det var bara full fokus på koftan. Inte för att det gör något, men ovant är det.

Bästa boten för motorstoppet var, precis som vanligt, att göra en djupdykning i garnlagret. Funkar alltid. Denna gången rotade jag fram två nystan Drops Cotton Merino. Samma garn och färg som Klompelompemössan, faktiskt. Mjukt och fint garn att sticka i, men så förvånad jag blev när jag skulle fotografera det utomhus. Färgen är mörkare i verkligenheten, men färgvariationen som syns på bilden ovan hade jag inte lagt märke till tidigare. Snyggt, tycker jag. Mönstret hittade jag i den underbara boken Vantar för alla årstider (igen). Det var nog till stor del namnet som avgjorde denna gången. När jag var liten hade jag en trasdocka som hette Rune-Kalle. De här halvvantarna heter visserligen bara Rune, men det fick ju gå.

Rätt nöjd blev jag med dem, fast käre mannen min tittade på dem och frågade vem som ska ha dem. Inte vet jag. Måste man veta det när man stickar något? Skulle inte tro det. Faktiskt.

Lite fakta om halvvantarna;

Garn: Drops Cotton Merino, vinröd. Jag gjorde av med nästan två 50-gramsnystan
Mönster: Rune från boken Vantar för alla årstider
Stickor: 2,5 mm strumpstickor