Ljuset blev lite konstigt på det här fotot, men det är som det är. Lite längre har jag kommit på Alltidvantarna i alla fall. Det blev rätt ok med färgerna även när jag stickar själva handen. Kanske är handens färger i klaraste laget om jag jämför med mudden. Jag har inte helt bestämt mig. Något jag har bestämt mig för är att jag inte kommer att riva upp dem. De blir så här. Punkt.
Vet dock inte om jag gillar att sticka med tre färger på samma varv. Åtminstone inte när färgerna måste snos om varandra på baksidan hela tiden som det blir här. Som tur är blir det bara så under ett varv på varje blå fyrkant, alla andra varv är bara tvåfärgade. Helt ok, med andra ord. Och helt avskräckt från vantar med fler färger blir jag inte heller. Jag kan gott tänka mig att prova fler gånger. Kanske hittar jag ett mönster där hoppen inte är så långa, så jag kan få bättre flyt i stickningen. Hoppas kan man ju.
Nu blir det inget mer förrän jag är tillbaka från min Stockholm-Piteå-Uppsala-hemigen-tripp. Ska vi gissa att garnförrådet utökats något då? Jag menar, Yll&Tyll ligger ju i Uppsala. Det kan jag inte missa, eller hur!
En repris av fakta för vantarna får det bli;
Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn; tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor
1 Comment
[…] till Alltidvantarna var klara kom våren. De fina blå blommorna slog ut i vår gräs(moss?)matta och visst matchar de […]