Mitt infall att sprida ut allt mitt vantgarn över matrumsbordet mynnade ut i det här. Mudden till de här vantarna har lite fair isle-stuk, tycker jag, och då vill jag att färgerna ska gå ihop så där precis lagom mycket som det gör i fair isle-stickning. Detta var vad jag kom fram till efter att ha provat sätta ihop de flesta färgkombinationer som var möjliga. Eller, nä. Det gjorde jag nog inte. Men jag provade väldigt många.
Jag tycker mudden blev rätt bra, men det återstår ju att se hur det blir sen när jag fortsätter upp på själva handen. Har också insett att det kommer att innebära stickning med tre färger på ett varv. Det har jag ingen större erfarenhet av, men det löser väl sig. Om man inte provar vet man ju inte om man kan.
Jag har också konstaterat att ärmarna till Willes kofta inte funkar den här gången heller. Häromkvällen var jag färdig att slänga hela skiten i soptunnan, men det vore ju snudd på missbruk av garn så jag besinnade mig. Hela projektet har sen legat på bordet och skämts några dagar, och det har det gjort så bra att jag nog kommer att ge det en sista chans. Det lutar åt att jag river upp lite av fram- och bakstycket och gör raglanärm istället. Ungefär som jag gjorde på hans fårkofta för länge sen. Funkar inte det så river jag upp alltihop. Garnet går kanske att återanvända till något. Pompoms eller nåt.
Lite fakta om vantarna då;
Mönster; Från boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erica Åberg.
Garn; tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik
Stickor; 2,25 och 2,75 mm strumpstickor
2 Comments
Vad roligt! Heja heja! Fint blir det också – det är lite bökigt med de där trefärgsvarven , men fint. //Erika
Tack! Ja, mudden blev fin, tycker jag. Bild kommer snart på fortsättningen också.
Försökte länka till mönstret på Ravelry, men jag hittade det inte där.