Ärmar och magic loop

Det är bara att inse. Jag trivs inte med att sticka med magic loop. Men i detta fallet, med ökningar vart sjunde varv, känns det som en nödvändighet. Jag får inget flyt i stickningen. Inget alls. Jag gillar mina strumpstickor mycket bättre. Så är det bara. Vi gillar olika.

Detta är ärmarna till Williams kofta. Det är inte mycket kvar på dem, så om jag är riktigt ihärdig kan det bli koftmontering i veckan. Sen återstår bara att fästa de där miljoner trådarna. Ja, kanske inte en miljon då. Men bra nära.

Är också väldigt stolt över att Veterinärstrumporna är ute på teststickning nu. En teststickare är igång. Fler kommer att få chansen, men först måste jag fixa diagrammet. När jag gjorde om filen till pdf försvann hela rutnätet i diagrammet, så det är omöjligt att se hur många varv man ska sticka. Det blev bara svarta lodräta ränder. Skit och mög. Tur jag har en duktig make som kan trolla ihop det hela i veckan. Jag har gjort ett nytt diagram i KnitBird, men de har inget tecken för en fläta över 8 maskor som som jag behöver. Därför får käre maken ge sig in och rita i filen på något sätt. Inte vet jag. Han fixar.

Fakta om koftan igen;

Garn: Drops Baby Merino
Stickor: 3,5 mm
Mönster: Koft- och tröjmönster från Drops (finns på svenska också, såklart)

 

Åh, just det. Jag ber om ursäkt för fotot. Att ta utomhusfoto denna blåsiga helg fanns inte på kartan. Hade jag lagt ut ärmarna på altanen utomhus hade de hamnat i nästa kvarter innan jag hunnit få upp kameran. Detta fotot är taget inne på altanen och dagsljuset är inte riktigt detsamma där.